måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Katarina Larsson, politisk redaktör 2010-08-21 | Uppdaterad 2010-08-20
Jobb eller skatter? Pensionärer eller ungdomar? Buden är många om vilken fråga och grupp som kommer att dominera valrörelsens slutskede.
Låt oss därför tala om det som politikerna inte tar upp. Frågan som hamnar utanför valaffischernas förenklade värld.
Vad ska vi göra åt barnfetman?
Saknar jag perspektiv? Ägnar mig åt lättviktiga livsstilsfrågor när det finns konjunkturer att kommentera, tillväxtsiffror att tolka och en hel massa annat som rimligen kan avgöra valet?
Kanske. Men livet är mer än jobbskatteavdrag och fastighetsskatt. Och bara för att de feta barnen saknar rösträtt och inte springer runt i valstugorna kan man inte avfärda deras problem som politiskt oviktiga.
Ju rikare föräldrar, desto smalare barn – konstaterade Dagens Nyheter i veckan. En djupt upprörd Claude Marcus, professor vid Karolinska institutet, beskrev en situation som är "extrem och oacceptabel", samtidigt som politikerna är ovilliga att göra något.
Och nog kan man oroas av att medan välutbildade föräldrar allt oftare bannlyser sockrade flingor från frukostbordet trycker barnen i lägre socialgrupper i sig chips och läsk framför TV:n.
Men när Dagens Nyheter vill ha en kommentar av folkhälsominister Maria Larsson vill hon inget säga. Lite märkligt beteende så här i valrörelsetid. Då brukar politiker kämpa för utrymme. En del sitter till och med och mäter med linjal och stoppur vem som ges mest plats i media.
Däremot var Larssons partiledare piggare på att tala om sin egen livsstil när tidningen Topphälsa ville att han och andra skulle berätta hur de "fixar formen".
Hägglund, som bara fick till 86 träningstillfällen förra året, siktar högre nu. Hans löpturer ihop med GI-kosten gör att han tycker att han klarar vardagen bra även om han avslöjar att det är tufft att stå inför en nybakad fralla med mycket smör.
Att jag vet mer om Hägglunds formtips än om hur hans parti vill förbättra hälsoläget för barnen kan ju i och för sig bero på min lättja. Topphälsas senaste nummer var mer lättillgängligt än KD:s partiprogram när jag sökte valanknuten läsning häromkvällen.
Men även om man bortser från mina ytliga val är tendensen tydlig, personen ges mer allt mer utrymme i valrörelserna. Gärna en genomarbetad politik om folkhälsa, men också en partiledare som kan berätta om morgonpassen på löpband (Reinfeldt), nya favoritpasset zumba (Sahlin) eller sina tre gymbesök i veckan (Ohly). Så blir personlig livsstil också ett sätt att kommunicera med väljarna.
Tillbaka till barnfetman. Ty den handlar också om gränser. Politikens gränser. Är det politikers eller föräldrars ansvar att barn får en hälsosam uppväxt? Är det mer pengar till Folkhälsoinstitutet eller ökat krut på personligt ansvar som är vägen bort från stillasittande och sockertröst?
Medan politiker i utfrågningar ofta avkrävs ett rubrikvänligt ja eller nej, kan man som menig väljare unna sig ett mer diffust "det beror på, kanske lite av varje."
Jag är ingen vän av regleringar. Blir irriterad när Folkhälsoinstitutet ska uppfostra vuxna människor. Man ska ha rätt att skippa sellerin och frossa i frallor utan att bli fall för statliga pekpinnar.
Med barnen är det annorlunda. Man kan faktiskt vilja se mer föräldraansvar och bättre stöd från samhället.
För det är klart att skolans regler spelar roll, särskilt för barn som saknar stöd hemma. Godisförbud i skolan, vällagad lunch serverad vid rimlig tid, smart upplagda idrottslektioner, idrottsskola för alla och kanske möjlighet att äta frukost i skolan kan göra det lättare för fler att få goda vanor.
Men även om inte barnfetman blir en valfråga diskuteras mat alltmer, alltifrån tillsatser till produktionsvillkor.
Maten börjar helt enkelt att ta plats på den politiska menyn.
Det är väl därför Jan Björklund berättar för väljarna att han föredrar GI och Maud Olofsson att hon äter bacon och ägg till frukost.
Till sist...
… i veckan kritiserade jag butlerförslaget (S) men så här sen fredagseftermiddag när planeringen i vanlig ordning kraschat, ångrar jag mig nästan. Hur var det nu, kunde man beställa en kommunal butler som åker och handlar och har röjt i köket innan jag kommer hem?
… SVT:s Agenda har säsongspremiär på söndag. Då presenteras en undersökning som visar att svenskarna längtar efter mer, inte mindre, humor i politiken. Någon som är förvånad?
… mer spännande är hur det går i debatten om jämställdhet mellan Schyman (FI) och Åkesson (SD) i samma program. Trodde aldrig att jag skulle säga det men: ”Heja Schyman!” SVT 2 21.15.
… apropå matvanor visar en ny undersökning att kladdkakan är väljarnas favorit bland bakverken. Aptiten på morotskaka är dock blockskiljande, gillas mer av vänster. S-väljare föredrar glass, M-sympatisörer blåbärspaj. Hur många som är mätta på märkliga mätningar framgår dock inte.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
