Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Katarina Larsson, politisk redaktör 2010-02-03 | Uppdaterad 2010-02-05
Sverige har fått en utmärkt EU-minister. Folkpartisten Birgitta Ohlsson är både erfaren och kompetent.
Hon brinner för mänskliga rättigheter, frihet och demokrati, vilket gör henne särskilt lämpad för detta uppdrag. Den som till äventyrs inte märkt hennes engagemang tidigare borde ha blivit övertygad vid gårdagens presskonferens, där Ohlsson gjorde en imponerande presentation av vad hon vill göra.
Dessutom är Ohlsson en självständig och modig politiker, vilket inte minst visade sig i FRA-debatten där hon fronderade mot partilinjen. Men hon kan också konsten att kompromissa.
Så efter denna hyllning till Birgitta Ohlsson finns bara en sak att säga: Ett stort grattis! Eller rättare sagt: Ett stort grattis, men... För det finns ett stort ”men”. Birgitta Ohlsson är inte bara nybliven minister, hon är om några månader nybliven mamma.
Graviditeter hör privatlivet till. Därför är det långtifrån självklart att man alls ska kommentera detta. Går man inte över gränsen då? Men Ohlssons graviditet har redan varit föremål för debatt när det spekulerats i vem som skulle efterträda Malmström. Därför kom frågan upp även i går och Ohlsson förklarade att hon har en modern man, inte en dinosaurie.
Att hon är glad att vi också har en modern regering. Att år 2010 ska ingen kvinna behöva välja att vara mamma eller minister. Vi lever inte på 1950-talet.
Möjligen är jag stockkonservativ. Men även om utvecklingen går framåt finns fortfarande en likhet mellan det hånade 1950-talet och dagens moderna 2010: kvinnor föder fortfarande barn. Kvinnor bär barnet i nio månader, går igenom en förlossning och ammar sedan ofta sitt barn.
Det där förbises ofta i jämställdhetsdebatten. Där talar man om två föräldrar snarare än en mamma och pappa. Som vore mamman och pappan, direkt efter att barnet krystats ut ur mammans kropp, utbytbara mot varandra.
Som om frågan om vem som ska gå till jobbet direkt efter förlossningen endast handlar om att titta i almanackan och se vem som har mest på arbetet den här veckan. Det är att låtsas som om biologin har spelat ut sin roll.
Det finns kvinnor som börjar jobba väldigt tidigt efter förlossningen. En kvinna som valde det är Ebba Lindsö. I hennes nyutkomna bok Livet, makten och konsten att våga vara sig själv skriver hon om hur mycket hon ångrar det, hur högt priset var. Det är en tuff skildring om ett svårt beslut.
I livspusslens krävande värld finns mycket att hänsyn till, det går inte alltid att få till det precis som man vill. Men om en regering behöver en EU minister i sju och en halv månad, är det då verkligen en klockren seger för jämställdheten att man väljer en kvinna som under denna period ska få sitt första barn?
Jag är tveksam.
För övrigt håller jag alla tummar i världen att det ska gå bra för Birgitta Ohlsson. Sverige behöver en stark EU-minister.
Oj, oj, oj... Den här ledaren måste jag bara reagera på. Tror jag skall göra det mer utförligt i pappertidningen. Men Katarina Larsson har rätt i att detta är att gå över gränsen. Hur vår nya EU-mimister väljer att lägga upp sin föräldraledighet är verkligen inte någon annans ensak än hennes och makens. Själv har jag varit pappaledig från dag 1 med vår senaste dotter pga att min fru heltidsstuderar på läkarprogrammet. Amning kan man lösa mellan föreläsningar och det funkar hur bra som helst att pumpa ur. Din ledare bygger på fördomar och känns malplacerad i ett modernt 2010. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka om att facklan kastas, för det är precis den här typen av reaktioner som banbrytaren Ohlsson lockar fram. Ett stort oreserverat grattis till Birgitta!
Man kan bara önska att allt går enligt planerna för Birgitta och att allt är just så förutsägbart som hon tror. En mamma är inte utbytbar, men väl ersättningsbar. Att välja bort sin karriär för att hinna vara helt närvarande så länge behovet finns är ett val man gör. Att välja bort att vara närvarande för att göra karriär är också ett val man gör. Båda får konsekvenser.
Håller med Lars Bilting- det är rentav skamligt utifrån vilka fördomar denna artikel är uppbyggd ifrån. Vem är du, Katarina Larsson, att säga att det inte går? Har du provat själv, eller är detta bara ett antagande från din sida? Eller är det för att du har läst den otroligt insiktsfulla boken om en enorm uppoffring som EN morsa skrev när hon inte var hemma med sitt barn den första tiden? Hm. Jag sitter här och undrar om det inte är en exakt lika stor uppoffring för papporna som inte är hemma med sina barn den första tiden. Visst, det är oftast mer praktiskt då kvinnan ammar, men kom igen. Du kan inte seriöst komma och påstå att det är omöjligt, och av någon outgrundlig anledning skulle tära mer på mamman är på pappan att inte vara nära sitt barn den första tiden efter förlossningen? Usch. Det är vad jag har att säga just nu.
GRATTIS Birgitta Ohlsson!
Jag tror, precis som Katarina, att biologin fortfarande spelar in lika mycket som förr. Att sedan en del människor väljer att inte lyssna till sitt hjärta är en helt annan sak. Om allt funkar som det ska, finns det ett mycket starkt och naturligt band mellan mor och barn från start, som inte kan bytas ut hur som helst. Jag har personligen fått erfara detta sex gånger under de senaste 13 åren. Detta har övertygat mig om att det bästa för barnet är mamman OCH pappan, inte antingen eller.
Grattis Sverige! Ännu ett barn ska bevisa att det spelar minsann ingen roll - mamma eller pappa, förskolepersonal eller robot - så länge den vuxne får välja karriären. Hoppas barnet visar sig vara "duktigt", att det tidigt lär sig stänga av sina känslor, att det lär sig snabbt vara oberoende. Så det kan växa upp i ett Sverige där relationer handlar om det rent kollegiala.
Undrar om Lars delar Birgittas kvoteringsförslag av föräldraledigheten? med tanke på att det nu är upp till henne själv och hennes make att välja!
Som sagt alla val får konsekvenser oavsett vilket val man gör. Är du som förälder/vuxen beredd att ta ansvar för konsekvenserna? Fine!
Men visst är det interssant att vi 2010 med all teknik som finns, ändå vet så lite om vem det är som väntar där innanför. Vilka behov kommer just det barnet ha när han/hon kikar ut? Vems behov kommer du låta komma först? Du och din partners eller barnets?
Grattis Birgitta, jag önskar dig och din kommande familj all tid i världen tillsammans!
Det viktiga i sammanhanget är inte vem som tar föräldraledigt utan varför man väljer bort att vara en närvarande förälder om arbetet kräver en stor frånvaro från hemmet. Väljer man att bli förälder borde det vara ett krav att man är en närvarande sådan, oavsett kön.
Birgitta Ohlsson är precis som vår nya EU-kommissionär av den uppfattningen att aborterna bör bli så många som möjligt, eftersom det anses vara en seger för kvinnan och jämställdheten. Man kan säga att de skickas till Bruxelles för att kriga mot katolska kyrkan och den kristna tron. Av detta följer vare sig framsteg eller frihet. Det leder till skräckvälde, dekadens och allmän moralupplösning. Varför säger jag det? Jag säger det för att livets helgd, att hålla människans liv heligt, är grundbulten för hela civilisationen. Enligt påven, Moder Teresa och var och varannan människa för inte så länge sen.
...bra att du tar upp det där med kvoterad föräldraförsäkring. Det tar jag nämligen upp i min replik som kommer i morgondagens papperstidning. Kan avslöja att jag i den frågan inte håller med Birgitta...
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Erik Mattsson
erik.mattsson@bt.se
Telefon: 033-7000 792