Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Katarina Larsson, politisk redaktör 2007-11-23 | Uppdaterad 2007-11-25
Vi är nöjda med sjukvården i Sverige. SKI, Svenskt kvalitetsindex, som i torsdags presenterade årets undersökning, befäste bilden sedan tidigare.
Men hur skulle förtroendet påverkas om vi tvingades fundera på om läkaren vi möter har begått ett bestialiskt brott före läkarutbildningen?
Läkarna är inte de enda som jobbar i vården. Och primärvården, som just SKI:s undersökning gäller, är inte den enda delen av vården. Men ändå är det svårt att inte koppla siffrorna om vårdförtroende till debatten om den morddömde mannen som läser till läkare.
Mannen i fråga dömdes till elva års fängelse för mord och andra brott. Mordet betraktades som ett så kallat hatbrott. Han frigavs i feb-ruari i år, efter sju år, och började läkarutbildningen på Karolinska i höstas.
Skolan visste inget om mannens bakgrund när han antogs, ett förfarande som också innefattar intervju med läkare och psykolog. ”Vi har inte rätt att stänga av någon för att han eller hon suttit fängelse”, sade rektorn sedan mannens bakgrund uppdagats.
Man är inte garanterad vare sig anställning eller läkarlegitimation för att man antagits till utbildningen. Mannen är inte läkare, han studerar till det. Den skillnaden måste hållas i minnet, liksom förstås det faktum att detta rör sig om ett enskilt fall. Likväl reser det inträffade frågor.
Sedan 2001 ska den som får anställning inom barnomsorg eller skola visa ett utdrag ur belastningsregistret som styrker att han eller hon inte dömts för vålds- eller sexualbrott. Men läkaren som vårdar barnet om det blir sjukt, som kan bli den i vars händer vi lägger vårt barns liv, kontrolleras inte på det sättet.
Åtminstone inte än. Fallet tidigare i år när regeringsrätten gav en man dömd för barnpornografibrott rätt att behålla legitimationen, väckte, på goda grunder, också frågan. Därför tillsatte regeringen i våras en patientsäkerhetsutredning. Den ska se över om det behövs krav på att även den som anställs i hälso- och sjukvården ska lämna ett utdrag ur belastningsregistret.
Men mot kraven på ökad kontroll av personlig bakgrund måste vi ställa också de andra frågorna: När är ett brott sonat? Ska den som avtjänat ett straff dömas en gång till? Och vilka brott utöver mord och barnpornografibrott ska omöjliggöra utövande av läkaryrket?
Våldtäkt, rattfylla och ringa misshandel?
Ska vi ställa högre krav på vitt förflutet för en läkare än för en sjuksköterska? Hade reaktionerna blivit mindre kraftfulla om den dömde mannen istället sökt in till sjuksköterskeutbildningen? Är det extra utmanande att han siktar så högt – från fängelsets botten till det mest statusfyllda av alla yrken?
Frågorna hopar sig och det finns något lockande i den principfasta hållningen från till exempel Kriss, Kriminellas revansch i samhället. ”Det är en livsfarlig samhällsutveckling om folk inte ska få börja om efter muck”, säger Peter Österlund, nationell samordnare för Kriss, till Svenska Dagbladet. Även justitieminister Beatrice Ask har i andra sammanhang starkt betonat vikten av att människor får en andra chans.
Men, med risk för att låta som en ryggradslös hoppjerka, får man omfamna den principen och ändå hoppas att den morddömde snabbt som ögat plockas bort från läkarutbildningen?
Inte för att ytterligare straffa den som suttit av sitt straff. Men därför att det, principer till trots, är svårt att se hur en läkare med ett sådant brott på sitt samvete ska kunna bygga en förtroendefull relation till sin patient. Och utan en sådan kan han inte göra sitt jobb. ”Läkaren skall i sin gärning ha patientens hälsa som det främsta målet och om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta, följande människokärlekens och hederns bud”, som det står i första paragrafen i läkarnas etiska regler.
Däremot är det inte säkert att förtroendet för vården i stort skulle öka om det införs krav på att personalen alltid ska kontrolleras i belastningsregistret.
Men det är som om vi fått en samhällsdebatt med en hårdare attityd. Ett drag av oförsonlighet, där det som tidigare sågs som en god vilja att förlåta förkastas som tecken på mjäkig svaghet. ”Bryr du dig inte om att de har gjort fel?” ”Ska man inte ställa krav på läkare, politiker och andra?”
Man ska ställa krav. Man ska värna patienters säkerhet och man ska vara alldeles särskilt noggrann när det handlar om dem som i sin yrkesgärning möter barn.
Men man måste också vara vaksam så att de goda föresatserna att öka säkerheten inte leder oss in på en väg där vi tror oss kunna kontrollera bort varje risk. Där vi tror att fler kontroller och högre krav på människors bakgrund automatiskt ger oss ett bättre samhälle. Där rädslan för att hamna i knepiga gränsdragningssituationer frestar oss att alltid fördöma, aldrig förlåta.
Jag vet inte hur man mäter det, men ett kvalitetsindex på ett samhälle borde också inrymma utrymme för förlåtelse och chanser att komma tillbaka.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Erik Mattsson
erik.mattsson@bt.se
Telefon: 033-7000 792
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
