måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Katarina Larsson, politisk redaktör 2010-06-25 | Uppdaterad 2010-06-24
Knappt hade han avslutat med ”Nu skulle jag vilja att vi skålar för min underbara hustru”, förrän lovorden började att hagla: Vilken prins! Vilket tal! Vilken succé!
T-shirt med Mona eller Sahlin?
Hela veckan har retorikexperterna stått i kö för att förklara varför prins Daniels tal var en sådan fullträff. En av orsakerna sägs vara att han var personlig. Lagom personlig.
Ty den där konsten att balansera mellan det personliga och det privata är inte enkel för den som befinner sig i offentligheten.
Jag tänker på det när jag läser omslaget till tidningen Tara: ”Mamma & jag! Mona och Jenny Sahlin om relationer, män och mormorspanik”.
Det är en lång intervju med Socialdemokraternas partiledare och hennes dotter. Mona Sahlin får många frågor ”Din egen man, Bosse, är han också trygg och spännande?”, ”Vad var det du föll för hos Bosse?” och ”Mona, hur har du stöttat dina barn när de haft det tufft?”
De sex sidorna pryds av många fina bilder där mor och dotter, ”Mona & Jenny”, står i jeans och ler mot varandra. De känns genuint sympatiska.
Valrörelser är inte något som avhandlas endast på dagstidningarnas politiksidor, eller i TV:s nyhetssändningar. Partiledare förväntas delta i sammanhang och svara på frågor som handlar om helt andra saker.
Till dels handlar det om att journalistiken blivit mer personfixerad. Men det finns också ett intresse från väljarna att få känna ”hela” människan. Den politiker som inte, som det heter, ”bjuder på sig själv,” får svårt att hävda sig.
Eftersom val även handlar om förtroende för person är det i sig ingen konstig utveckling, tvärtom.
Den som kan sätta personlig erfarenhet bakom sina ord blir också mer trovärdig. Det finns ett starkt avsnitt i en TV-duell inför valet 1998 mellan Göran Persson och Carl Bildt, där den senare talar om hur han, mer än Persson, mött människor i svåra situationer.
Då tänder Persson till:
”Berätta gärna för mig Carl Bildt om den stora fina världen, berätta gärna om nya IT-satsningar och nya flygplansmodeller, men berätta inte för mig om det svenska klassamhället. Jag har sett, jag har växt upp i det, jag hatar det. Hela min politiska gärning kommer att ägnas åt att bekämpa klassklyftor... det kan jag tala om för dig.”
Så talar den som vet att använda det personliga på ett effektivt och relevant sätt.
Men när Perssons efterträdare i olika sammanhang ”talar ut” – då är det som om det kommer ett närmast urskillningslöst flöde. Det är inte partiledare Sahlin som ger glimtar av vad som format henne som politiker. Det är Mona som pratar på som vore väljarna hennes förtrogna vänner.
Eftersom jag själv förstås köpte tidningen med Mona och dessutom har tagit del av ett otal liknande ”prata ut”-intervjuer med henne under åren är jag ett exempel på att detta privata lockar läsare.
Icke desto mindre är jag förvånad över hur den som aspirerar på att bli vår nästa statsminister fortsätter att släppa oss så nära. Är det en desperat mediestrategi för att stoppa de fallande förtroendesiffrorna eller bara ett försök att vara till lags?
Det finns ett drag av kvinnligt/manligt i detta. Hur medier gärna kommer på förnamnsbasis med kvinnor men håller distansen till männen. Hur kvinnor förväntas tala mer om det nära.
Men det är inte hela förklaringen. Ansvaret ligger också hos den enskilde kandidaten.
Sahlin berättar i intervjun att hon bytt stil, det är fler ”powersuits” och färre jeans eftersom kläder signalerar saker. ”Jag vill bli statsminister och då spelar kläderna självfallet en roll.”
Men också tilltalet till väljarna har betydelse. Mer eller mindre självutnämnda experter står säkert på rad för att ge råd till statsministerkandidaten (S). Ett av dem borde vara att det är dags för Mona att ta ett steg tillbaka så att Sahlin syns lite bättre.
Till sist...
… har jag alltid undrat varför vänstern drar till sig flest artister. Fredrik Strage ger svaret i Fokus: Det är enklare att skriva låtar om att alla politiker är idioter och att man hatar alla rika än att skriva om att man älskar skattesänkningar.
… Fredrik Strage gör för övrigt tummen ner för Sahlins (53 år) Spotifylista: Hon älskar Bruce Springsteen, ändå var han inte med på listan. Och ingen låt var äldre än tio år. Hon försöker positionera sig som mer ungdomlig.
… är Miljöpartiet tillsammans med KD vinnare när prästerna får välja, enligt en enkät av Kyrkans Tidning. Universitetslektor Magnus Hagevi tror att det är den enda yrkeskategori där MP är största parti: ”För att få något liknande får man gå till marinbiologerna”.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
