tisdag 16 mars 2010
tisdag 16 mars 2010
Katarina Larsson, politisk redaktör 2010-01-15 | Uppdaterad 2010-01-15
Fredag och äntligen närmar sig slutet på den första vanliga arbetsveckan efter glögg, klappar och fyrverkerier. Inte en röd dag så långt ögat når, om nu inte Tulpanens dag – som faktiskt firas i dag – plötsligt ska upphöjas till helgdag.
Det är lika bra att vänja sig. För det är så här det ser ut i år. Fler arbetsdagar än på 17 år, på grund av hur helgdagarna infaller.
”Det är väl alliansen som har pillat i kalendern” – säger Schyman till Aftonbladet i en kommentar.
Typiskt schymanskt igen – snabb klackspark mot arbetslinjen. Man väntar på att hon i nästa andetag ska säga något om att egentligen borde det väl införas särskilda kvinnohelgdagar, alltså dagar så kvinnor kunde vara lediga som kompensation för att kvinnor tjänar sämre än män.
Schyman ogillar alliansens arbetslinje. Hon tycker att den leder till överkonsumtion och överproduktion. Andra anför andra skäl. Men det är uppenbart att arbetslinjen, det begrepp som gav röster i valrörelsen, inte är den tillgång den varit. Allt fler kritiserar den.
Arbetslinjen stinker, var omdömet i början av veckan. Detta sedan statsministerns föräldraledige pressekreterare Edvard Unsgaard, som hittat avföring i sitt trapphus, skrivit på Facebook:
”Jag ringde vårt städbolag som drivs av invandrare som på en halvtimme skickade över en ryska som städade och sanerade trappen. Det är arbetslinjen det, att på en halvtimme en söndag få fram en duktig städerska som gör ett fantastiskt jobb.”
Raderna ledde till en rad reaktioner Inte bara från formuleringsglada bloggare som fick skriva om skitpolitik. TCO:s samhällspolitiske chef Roger Mörtvik passade också på att drämma till:
Arbetslinjen har förflackats till att bara handla om att samhället ska disciplinera de sjuka och arbetslösa så att de tvingas acceptera första tillgängliga jobb. Till exempel rycka ut och städa Unsgaards trapphus på kort varsel en helg.
I debatten om konsekvenserna av sjukförsäkringens omläggning har också arbetslinjen gjorts till syndabock. Oroliga sjukskrivna berättar i media om hur de drabbas när kraven på att återgå till arbetslivet har skärpts.
I onsdags visade Uppdrag granskning ett skakande reportage om en kvinna som tagit livet av sig när hon nekats sjukpeng. Man kan kritisera reportaget för att använda en personlig tragedi – en människa som varit långvarigt fysiskt och psykiskt sjuk – till ett förenklat, hårdvinklat resonemang som utmynnade i en anklagelse mot regeringen.
Man kan också ta fasta på hur hennes anhöriga i ett uppföljande reportage i Dalarnas Tidning betonar att hon blev ”överlycklig” när hon trots nedsatt arbetsförmåga, fick bidra i sin takt och hade ett jobb, fyra timmar om dagen, att gå till. Det är ju mer av detta som regeringens politik syftar till.
Men att driva resonemang och spekulera om en enskild människa som man lärt känna via TV är att ge sig ut på osäker mark.
Sjukförsäkringsdebatten är över huvud taget väldigt svår. Mycket av det som regeringen nu genomför kan tyckas väldigt självklart. Som att införa en rehabiliteringskedja där varje individs arbetsförmåga ska prövas vid bestämda tidpunkter. Som att försöka finna en plats även åt den som inte kan arbeta för fullt. Som att inte lämna den en gång sjukskrivne till en hälsovådlig framtid i sysslolöshet.
Ändå anförs just de reformerna som ett bevis för att arbetslinjen har gått för långt.
Det finns sådana fall. Och det finns alldeles uppenbarligen fall där kommunikationen mellan sjukskrivande läkare och försäkringskassans handläggare inte fungerat.
Men i grunden är de värderingar reformen bygger på riktiga. Och förändringarna har också resulterat i att allt färre är sjukskrivna. Ett bevis på hur samhället blivit kallt, anser en del. Andra tycker annorlunda.
Till exempel den kvinna, 52 år, som Göteborgs-Posten intervjuade i början av året. Hon hade varit sjukskriven i tio år och berättade om värk och otaliga utredningar. Men också om oro för förändrade regler.
De reglerna gör dock att hon går till Arbetsförmedlingen och kommer tillbaka med hopp. Eller som hon uttrycker det efter att fått besked om att arbetslivsintroduktionen ska vara individuellt anpassad. ”Tänk om jag skulle kunna få något att göra som jag orkar med! Det vore fantastiskt.”
Om arbetslinjen blir en valfråga även 2010 återstår att se. Partistrateg Schlingmann har sagt att han hoppas på en valrörelse där huvudkonflikten är arbetslinjen–bidragslinjen. Mellan det nya arbetarpartiet Moderaterna och bidragspartiet Socialdemokraterna.
Det är förstås inte ambitionen hos S. Där tycks man istället vara på väg att försöka pränta in motsatsparet alliansens arbetslinje–den mänskliga linjen (S).
De har förvisso inte, när det gäller själva sakfrågan, redovisat något alternativ.
De har inte förklarat om det verkligen är mänskligare att låta människor gå hemma år efter år.
De har inte sagt ungefär hur många fler som borde vara sjukskrivna för att samhället ska bli så där varmt som det var före september 2006.
Men de gör onekligen sitt bästa för att attackera den arbetslinje som förde alliansen till valseger.
Det är dags att alliansen försvarar den med större kraft än man lyckats med hittills. Och faktiskt också med mer empati. Politik är inte bara siffror.
Annars finns det risk för att det inte blir så många arbetsdagar i alliansens regeringskalender efter den 19:e september. µ
Till sist
…berättar Thomas Bodström på sin blogg att han ägnat julhelgen åt att bygga en badtunna. Vad väntar? Ska det bli rödgrönt plask i tunnan enligt alliansens koncept?
…badade faktiskt aldrig de fyra partiledarna i Högfors i augusti 2004 trots att Maud Olofsson hade hyrt en badtunna. PR-strateger rosade den dock som symbol för hur alliansen ville bygga något tillsammans, knyta band.
…skulle kanske Maud Olofsson behöva ta kontakt med någon av de där PR-strategerna nu. Istället för att vara i Sverige och försvara Saab har hon åkt till Sydafrika på semester. Självklart har även statsråd rätt till semester, men att ge sig av nu känns som en väldigt illa vald tidpunkt.
…blir Mona Sahlin statsminister, tror Aftonbladets krönikör Annika Marklund. Varför? Jo alla är trötta på alliansen och ”deras fascistfasoner”. Själv är jag trött på krönikörer som måste ta i så de spricker för att förklara att de ogillar en demokratiskt vald regerings politik.
…snart passerar Norge oss inte bara som vintersportland utan även i storleken på BNP, skriver Dagens Nyheter. Tillfrågad om vad Sverige egentligen har att komma med nuförtiden säger DnB Nors chefsekonom efter viss betänketid: De har Skavlan.
Just det. Säsongspremiär ikväll SVT 1 kl 21.00 (Samtidigt som Schyman dansar tango i TV 4).
Katarina Larsson
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Först kom ANPASSNINGSGRUPPEN. Företag och fack skulle "anpassa" den som varit sjuk och frånvarande en längre tid. Man skulle gemensamt söka ändrade arbetsuppgifter. Resultat blev väl inte så bra.
Sedan kom REHABUTREDNINGAR. Redan vid 4 veckors frånvaro eller flera korttidsfrånvaro skulle en rehabiliteringsplan upprättas och översändas till Förs.kassan. Sedan skulle problemen lösas med företag, företagshälsovård och försäkringskassan. Resultatet blev väl inte så bra.
Så gör vi ett försök med ARBETSLINJEN. Nu skall arbetsförmedlingen försöka lösa problemet med sjukfrånvaro. Dessutom stoppdagar så att den "arbetslösa och sjuke" själv måste ta ett större ansvar. Det skall bli spännande att följa den tvecklingen.
Men att ställa Arbetslinjen mot bidragslinjen är en urusel stategi. Det förutsätter ju synen att alla bidrag tillkommer oriktigt, m.a.o fusk.
Pensioner tillhör t.ex. inte bidragsdelen. Enligt Pensionsmyndighetens definition är all pension en uppskjuten lön.
Det blir ett spännande val i höst.
Vår eminente ledarskribent konstaterar att "förändringarna har också resulterat i att allt färre är sjukskrivna".
Detta är givetvis, även utan siffergranskning, ett rimligt antagande när de som tidigare bedömts som oförmögna till arbete pga sjukdom, visat sig vara fullt friska. Eller i vart fall ha arbetsförmåga nog för bidragsbefrielse.
Arbetslinjen har visat oss en alternativ och bortglömd läkekonst vars magi vi inte skådat sedan Jesu tid då han botade den sjuke vid Betesda; - "Stå upp, tag din säng och gå." sade Jesus; - Och strax blev mannen frisk och tog sin säng och gick.
Schlingmann ämnar listigt nog konfrontera arbetslinjen mot bidragslinjen inför det kommande valet men rekommenderas i så fall att uppgradera arbetslinjen enl samma kapitel (Joh, 5); "Den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst och gå ut ur dem"...
Alla ska med!
I inlägg ifrågasatte jag ledar-Katarinas
hållning till städarbete visavi bidragsberoende ledarskribent-arbete.
Självklart censurerade förespråkaren för borgerliga fri-och rättigheter,i vilket inkluderas yttrandefrihet,Katarina mitt inlägg.
Åsikter javisst men på mina villkor säger Katarina från sin bidrags-piedestal.
Precis som hos de hos Katarina så förhatliga
kommunist-staterna.
Oh me oh mine....
Är det den människosynen vi ska ha, då är det skandal. Jag kallade på en städfirma och direkt kom det en utländsk arbetare och städade framför min port.
Edvard Unsgaard är förmodligen född praktiskt handlingsförlamad i en stenöken - varför inte ta en skyffel träda till handling, och städa upp skiten, hade det varit på landet hade säkert ingen städfirma kommit.
I inlägget "Censur" klagar en kommentator över att ett inlägg inte ska ha släppts fram. För att klargöra fakta:
1) Alla kommentarer granskas av en redaktör innan de släpps fram, så att de inte bryter mot lagar och etiska regler (exempelvis förtal, rasism osv.)
2) Det är alltså inte ledarredaktionen som avgör vilka kommentarer som släpps fram.
3) Icke-godkända kommentarer sparas automatiskt i flera veckor utifall publiceringsbeslut behöver omprövas. Vi kan med andra ord inte utplåna dem ur datasystemet.
4) Någon icke godkänd kommentar till den aktuella artikeln finns inte i vårt arkiv. Det troliga är därför att den av någon anledning inte alls har kommit fram till redaktionen. Signaturen "Per (prenumerant)" är välkommen att skicka in sin kommentar på nytt så får vi titta på den.
Mvh
Katarina Larsson, politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås.
Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
