måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Katarina Larsson, politisk redaktör 2010-06-19 | Uppdaterad 2010-06-21
För precis en vecka sedan var jag på bröllop.
Det var tårar i många ögonvrår och så stämningsfullt att man blev helt andlös.
Kyrkan var full.
Det blir trångt i dag också. Och inte bara i kyrkan. Runt kortegevägen, vid storbildsskärmarna och TV-apparaterna förväntas folket följa hur kronprinsessan och Daniel Westling säger ja till varandra.
Den unga kvinna som stod brud förra helgen hade jag och många andra gäster känt sedan hon var liten.
Minns du hennes dop? Kommer du ihåg hur det ösregnade på hennes student, frågade vi varandra under kvällens bröllopsfest. Förundrades över tidens gång och jämförde gemensamma minnen – så som man ofta gör vid högtider.
Vid dagens bröllop är det få av oss som känner bruden. Ändå har vi, åtminstone vi som är tillräckligt gamla, följt henne sedan hon tog sina första steg och nästan tidigare ändå.
Mer eller mindre intensivt förstås. Men kronprinsessans dop, student, födelsedagar och förlovning har inte varit strikta familjeangelägenheter. De har utspelat sig med hela Sverige som publik.
Nu, tiden före bröllopet, har vi återigen kunnat bläddra i monarkins fotoalbum, via de många program som gjorts. Gott om glada episoder. Men vi har också hört henne berätta, och minns kanske bilderna, från den plågsamma anorexitiden. Tillsammans med henne kan vi glädjas över att hon tog sig igenom den och skaffat sig den imponerande säkerhet som nu är den blivande statschefens signum.
”Den långa förberedelsetiden inför mer eller mindre öppen ridå främjar förtrolighet mellan folk och kung eller drottning. Man får en historia tillsammans ... det skapar särskilda förutsättningar för monarken att fylla den samlande symboliska roll som statschefen är tänkt att ha i en monarki”, skriver PJ Anders Linder i boken Ja, Monarkins bästa tid är nu.
Det här är inte dagen för de stora uppslitande debatterna om varför det ena eller andra statsskicket är att föredra. Det är inte genom att peka på att Victoria säkert kommer att vara en strålande vacker brud, som vi som inte ser tillräckliga skäl för att riva upp nuvarande ordning kan argumentera för vår sak.
Men i en tid när allt snurrar, när krav på förändring plågar snart sagt varje område i samhället och våra liv, då känns inte monarkin som ett ok från en svunnen tid. Tvärtom. Den ger oss historisk kontinuitet och blir en påminnelse om traditioners värde.
Att den just denna dag blir ramen kring en manifestation för kärlek och framtidshopp – värden som präglar stora och små bröllopsfester – är på sitt sätt också värdefullt.
Däremot finns starka skäl att vara kritisk till hur media tänjt på gränsen till det yttersta, för att inte säga har gått över den, när det handlar om i vilken omfattning och på vilket sätt bevakningen av detta bröllop skett. Men man kan bli övermätt på prinsessbevakning utan att för den skulle vilja ställa sig på barrikaderna och ropa ”Republik, nu!”.
Just i dessa tider blir det också så uppenbart att det finns en fördel i att vår blivande statschef står utanför den grälande politiska zonen.
Vad betyder det att vara statsminister när en kronprinsessa gifter sig, frågade en reporter Reinfeldt häromdagen.
–Det är en historisk händelse och det är stort att sen kunna gå tillbaka och säga att det hände när jag var statsminister, svarade han.
Vi andra har andra referenspunkter. Alla kommer inte att sitta klistrade vid TV-apparaterna. En del väljer Australien–Ghana (avspark 16.00), några tänker på valrörelsen, andra på trädgården eller bröllop de nyligen varit på. Men oavsett hur våra personliga åtaganden ser ut denna lördagen den 19 juni 2010 är det ändå en dag officiellt präglad av högtidlighet och glans.
Och när kronprinsessan väl tillträder som statschef då kommer den här dagen, hennes bröllopsdag, att vara en av de dagar vi minns.
En av de pusselbitar som gör att monarkin, och den tillträdande monarken, har en historia tillsammans med nationens medborgare.
TIll sist
… bröllopsyra eller ej, interpellationer ska besvaras ändå. Carl Bildt, som stod i talarstolen i går förmiddag när de officiella festligheterna drog igång kommenterade i sin blogg ”från publicitetssynvinkel är det kanske inte den allra mest optimala dagen, men den som lever får se”.
… en del var annars förvånade över att Bildt alls befann sig inom landets gränser i veckan. Eller som Göran Hägglund uttryckte det på twitter: ”Torsdag och regeringssammanträde igen. Carl Bildt närvarar. Flygstrejk?”
… ser att Miljöpartiets gruppledare i Borås, Tom Andersson, tycker att BT (och Radio 7) borde bli bättre på att följa twitter. Intresset höjs dock inte när hans inlägg har nivån ”Må alla som röstat ja brinna i en reaktor för all evighet. Djävla pack!” (i torsdags kväll, vid riksdagens kärnkraftsbeslut).
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Dessa dagar som kom och gick.
Inte visste jag att de var livet...
K-O Feldt.
Vad ska göra med Tom´s huvud och hans innersta tankar i många frågor. Tycker det är bra att det avslöjas hur vissa av våra politiker har det i sin vardag. Då kan jag som väljare ta ställning till hur jag ska rösta nästa gång det är val.
Katarina Larsson,
politisk redaktör
Född 1963 i Göteborg. Bor i Borås. Politisk redaktör sedan 2003.
Skriver ledare och krönikor. Om det som händer i dagspolitiken – i fullmäktige, riksdagen och utanför landets gränser. Men också om det andra: utseendefixeringen, stressen och varför det är så svårt att leva jämställt.
Katarina Larsson, politisk redaktör
katarina.larsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 22
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
