Ledare: Kan Borås klä oss med gott samvete?

Ledare Artikeln publicerades
Foto: Lars Näslund

Det är nog som minister Damberg sa: Borås är en mycket väl vald plats för att hjälpa Sverige och världen ta stora steg mot att vi ska klä oss mer miljövänligt. Borås kan textil – och hur samma textil kan förpesta, som med gifterna i Viskans sediment.

Men alldeles givet att det var just till Borås och högskolan här som de 40 miljonerna skattekronor skulle gå – åtta miljoner per år till och med år 2022 – till en ”nationell samverkansplattform för hållbar svensk textil och mode”, som regeringen formellt fattar beslut om under torsdagen, var det enligt uppgift inte.

Inte minst Mälardalens högskola lobbade för att få anslaget, som regeringen annonserade i budgeten i höstas.

Mycket nöjd men diskret i bakgrunden under presskonferensen på Textilmuséet vid Simonsland stod Miljöpartiets regionråd Birgitta Losman, som tryckt på om lokaliseringen till Borås gentemot regeringen och särskilt partikollegan och miljöministern Karolina Skog, som invid näringsminister Mikael Damberg (S) annonserade beslutet.

Lika nöjd var högskolans rektor Björn Brorström, som närt tanken om en satsning av det här slaget rätt många år, och nu, på sitt slutår som rektor, kunde vända sig till ministrarna och och säga att han var både vad ”glad och lite stolt” och påminna (utan att nämna strävandena om att få universitetsstatus) att högskolan minsann redan har en av landets bästa hållbarhetsprofiler, enligt myndigheten UKÄ).

Många tjusiga och en aning svårtydbara begrepp snurrar i luften när satsningar av detta slag lanseras. ”Det ska bli en nationell plattform för att främja samverkan, tillgängliggöra forskningsresultat och fungera som en brygga mellan forskning och tillämpning”, sa till exempel minister Karolina Skog (som i november i fjol var här och ställde en massa kontrollfrågor för att bedöma om Borås var rätt plats).

Men vad handlar satsningen om – egentligen? En bild av vilken utveckling som måste mötas levererade ytterligare en part i projektet, klädjätten KappAhl, vars hållbarhetschef Fredrika Klarén berättade: ”De senaste 15 åren har produktionen av textilier i världen dubblerats. Men samtidigt har utnyttjandegraden – hur mycket kläderna faktiskt bärs – minskat med 36 procent. I Kina minskat ännu mer, 70 procent”.

Visst perspektiv på omvandlingstrycket får man också av att Klaréns eget företag, med huvudkontor i Mölndal, har satt upp målet att år 2025 ska hundra procent av materialet i produkterna vara återanvändbart, att jämföra med dagens 50 procent.

”Det är en enorm utmaning. Men låt oss luta oss mot bra exempel på andra håll i världen. Som när One Bag Habit ledde till att plastpåsarna i butikerna halverades som över en natt”.

Hon påpekar särskilt värdet av att de 11 000 studenterna på högskolan i Borås på ett nära sätt kan involveras i det nya projektet, där Erik Bresky på Science Park är samordnare.

Återstår att se hur alla goda intentioner med de 40 statliga miljonerna landar. Men är det någonstans en hållbar textilbransch bör kunna ta form, där slit och släng förpassas till historien, så är det förstås här, invid Viskans ännu giftiga sedimentlager.