Journalistik utan gränser
Måndagen den 26 juli skälvde världen när Wikileaks på en presskonferens meddelande att omkring 75.000 dokument från det krigshärjade Afghanistan nu fanns tillgängliga för gemene man. Reaktionerna lät inte vänta på sig. President Barack Obama och försvarshögkvarteret Pentagon menade att informationen hotade amerikanska soldaters säkerhet.
Det var inte första gången som Wikileaks lät göra väsen av sig. I augusti 2009 lades interna dokument från Kaupthing Bank ut som påvisade att den krisdrabbade banken ägnat sig åt högst tvivelaktig affärsverksamhet. Året före, 2008, publicerade sajten det högerextrema brittiska partiet BNP:s medlemsregister.
Spekulationer har förts huruvida svenska myndigheter har kontaktats av amerikanska för att släcka ned servrarna men igår dementerade utrikesminister Carl Bildt (M) i en intervju med TT att sådana samtal ägt rum.
För svensk del är situationen delikat beroende på den internationella aspekten. Sajter kan visserligen släckas ned med hänvisning till rikets säkerhet men informationen som läckts gällande Afghanistan rör snarare amerikanska än svenska intressen. Webbhotellet i Solna erbjuder dessutom enbart bandbredd för Wikileaks och står således inte för själva innehållet.
Men vad hade hänt om organisationen, eller någon annan, på ett likartat sätt publicerat sekretessbelagda eller andra känsliga uppgifter som i större utsträckning rör Sverige och dessutom använt andra länders lagstiftning eller avancerad informationsteknik som skydd?
Blir det i framtiden riskfritt att röja integritetskränkande och sekretessbelagda handlingar från till exempel sjukvården eller socialtjänsten? Vem avgör om det finns ett allmänintresse? Och vem åtalar och vem ska åtalas?
Samtidigt är det svårt att bortse från de förtjänster den nya ”journalistiken” bär i sitt sköte. Komprometterande uppgifter är intressanta just av den anledningen att de röjer missförhållanden inom myndigheter och företag.
Världen måste anpassa sig till ett helt nytt informationslandskap, hur det ska ske är däremot en öppen fråga.
En sak är dock säker, i en allt mer global värld räcker det inte med lagstiftning som stannar vid gränsen: Ett gammalt skyddsrum i Solna kan idag spela en roll på den världspolitiska scenen.
Ledarredaktionen