Lars Anders Johansson: Ta bilen i sommar
När jag första gången bilade i Storbritannien hade jag redan varit i landet fem, sex gånger. Från tåget hade jag sett förstäder och industriområden. Oändliga rader av stadsradhus och här och var smutsfläckiga höghus av prefabricerade betongelement. England gestaltade sig som en kuliss till något slags socialrealistiskt drama om drogmissbruk och sönderslagna familjer.
Från bilfönstret fick jag se ett helt annat land. Inte alls långt från de dystra panoraman som bredde ut sig längs järnvägarna fanns ett väsensskilt England. För att använda en något sliten liknelse så var det som att förflyttas rakt in i Morden i Midsomer. Minus morden förstås. Det idylliska, lantliga Storbritannien som många svenskar lärt sig att älska tack vare tv-serierna finns där, men det nås i princip bara med bil.
Detsamma gäller förstås även andra länder, inte minst vårt eget. Sverige är vidsträckt och befolkningen är utspridd. Kollektivtrafik förutsätter hög befolkningstäthet för att vara konkurrenskraftig. I Sverige lever knappt fyra miljoner människor i vad som kan kallas storstadsområden. Drygt två miljoner i Storstockholm, drygt en miljon i Storgöteborg och drygt 700 000 i Stormalmö. Resterande sex miljoner lever utspridda i övriga landet, i små och mellanstora städer och på landsbygden. För att upptäcka detta Sverige utöver residensstädernas centrum behöver du bil.
Alla olika transportmedel har sina fördelar och nackdelar. Med flyget kommer du snabbt fram till din destination, men å andra sidan behöver du ofta krångla med transfer till och från flygplatsen, väntetider och säkerhetskontroller som förlänger den sammanlagda restiden avsevärt. På tåget kan du förvisso ta det lugnt, sova eller arbeta och du anländer oftast direkt till målet, förutsatt att det är en stad som du är väg till, men å andra sidan är du bunden till tidtabeller, samtidigt som du åtminstone i Sverige får räkna med timslånga förseningar.
Att resa med bil är kostsamt och det kan vara ansträngande att köra långt, å andra sidan finns det inget transportmedel som så maximerar den känsla av frihet som de flesta av oss söker på semestern. Det är också endast med bil som resenären kan tränga in i ett samhälle på djupet. Den som är bunden av spårtrafiken skrapar endast på dess yta.
EU-kommissionen vill använda pengar från medborgare i medlemsländerna till att subventionera tonåringars tågluffande i Europa. Detta är naturligtvis ansvarslös hantering av skattemedel, men den bakomliggande tanken, att det är bra att unga människor reser runt och lär känna sin kontinent, är naturligtvis god. Tågluffandet under efterkrigstiden spelade en stor roll för integreringen av Europa och läkningen efter de krigen.
Frågan är dock om inte bilsemestrandet spelade en minst lika stor roll. Familjer som tog sitt pick och pack och brände ned på Autobahn för att lära känna sin kontinent på djupet. I dag har lågprisflyg och skenande bränslepriser fått många att välja andra transportmedel. Det är synd, eftersom det får oss att glömma att merparten av Europa, och Sverige, ligger bortom storstäderna. Så oavsett om du planerar att semestra i Europa eller hemma i Sverige, ta bilen, och lär känna din kontinent landet du semestrar i på djupet.
