Johansson: Nu känns London ogästvänligt

Ledare ,
”Att Brexit-kampanjen kunde låtsas som att det inte fanns några kostnader för utträdet är en falsk matematik som premiärminister Theresa May inte kan tillämpa, om hon vill ha en ordnad reträtt”, skriver Mats Johansson. Här tar hon emot Europeiska rådets ordförande Donald Tusk på 10 Downing Street.
Foto:

LONDON. Det påverkar stämningen; Storbritanniens uttåg ur EU dominerar det offentliga samtalet när exitprocessen nu har inletts, och den annars så ”svängiga” huvudstaden känns plötsligt ogästvänlig.

Artikeln publicerades 11 april 2017.

Vi européer är kanske inte längre så välkomna på ön som vill isolera sig från kontinenten efter snart ett halvsekels försöksverksamhet som en integrerad partner i vår världsdel.

Nej, den europeiska gemenskapen var inget för tedrickarna och rosenodlarna. Eller för att vara mer precis de 51,89 procent som avgjorde hela nationens framtid i utanförskap. Konsekvenserna av skilsmässan är ännu höljd i den dimma som brukar omge ön och mina bekanta i diplomatkåren tror att den osäkerheten kommer att bestå i många år framöver, betydligt längre än den utmätta tiden för förhandlingsprocessen, två år.

”Det går inte att omförhandla den enorma mängden avtal världen runt på det år man i realiteten har till förfogande, de lurar bara sig själva”, säger en före detta ambassadör med mångårig erfarenhet från handelsförhandlingar.

Så var det också ett bedrägeri som avgjorde folkomröstningen, löftet att det skulle finnas hundratals miljarder att satsa på sjukvården bara man slapp fjärrstyrningen från Bryssel. Vid sidan av utlänningsfientligheten var det sådan desinformation som vände den jämna striden till antieuropéernas fördel. Till detta bidrog den kampanjpress som gjorde skäl för beteckningen fake news innan begreppet kom till användning i trumpismens hemland.

Insatta bedömare utesluter inte att det pågående statsvetenskapliga fullskaleexperiment som utträdet utgör faktiskt inte går i mål. Redan första dagen uppstod en tvist om hur skulderna i skilsmässoboet skulle fördelas, de åtaganden för EU:s långtidsbudget och grundstruktur som landet har gått i god för. Att Brexit-kampanjen kunde låtsas som att det inte fanns några kostnader för utträdet är en falsk matematik som premiärminister May inte kan tillämpa, om hon vill ha en ordnad reträtt.

Tidsmässigt kan en interimsöverenskommelse kanske ge andrum för lösningar av praktiska problem, liksom en kompromiss i pengafrågan kan gå att förhandla fram. Men saknas den goda viljan hos den brittiska regeringen att göra rätt för sig spricker processen och slutar som många skilsmässor – i domstol.

Vad May inte kan förhandla bort är leveransen till de 51 procenten, främst stopp för flyktingar och utvisning av – ja, vilka? Trumps försök att diskriminera muslimer är inget föredöme för den forna imperiemakt som byggt sitt välstånd på invandring.

EPP, den liberalkonservativa europeiska klubb som Mays tory-parti tidigare tillhörde, har satt upp sju principer för att exit-processen ska gå i mål. En handlar om likabehandling av EU-medlemmar, vilket gör tanken på att kasta ut ”polska rörmokare” omöjlig. Detsamma gäller London som finanscentrum, för vilket EU:s regelverk fortsatt ska gälla om man vill ha tillgång till EU:s marknader. Annars kommer EPP-ledda stater i EU inte att godkänna utträdesvillkoren när de småningom ska behandlas av kvarvarande 27 EU-medlemmar.

Och så var det förstås utträdesnotan på 60 miljarder pund som Storbritanniens skattebetalare förväntas stå för, när drygt hälften av dem nu har bestämt sig för att ensam är bäst.