Johansson: Jag drömmer om en kollektivtrafikfri framtid

Ledarkrönika Artikeln publicerades
Utan kollektivtrafik kan Södra torget användas till något annat än parkering och hållplats.
Foto: Anders Robertsson
Utan kollektivtrafik kan Södra torget användas till något annat än parkering och hållplats.

Någon har beskrivit kollektivtrafik som ett slags mobil, kollektivistisk masochism. Något av självplågeri vilar onekligen över företeelsen. Massor av människor instängda i trånga utrymmen där den mest hänsynslösa sätter dagordningen.

Det spelar nämligen ingen roll om 39 personer sitter tyst och stilla på sina platser i bussen om den fyrtionde väsnas och är påträngande.

De flesta färdas i kollektivtrafiken eftersom de inte har någon annan realistisk möjlighet att ta sig från hemmet till arbetet, eller vart det nu är som de är på väg. Samvaron med främlingar under de tidpunkter på dygnet då man är som minst upplagd för umgänge – före den första koppen kaffe på jobbet, och på väg hem efter en lång arbetsdag – är ett nödvändigt ont som de flesta nog skulle ha sluppit.

Det är jobbigt nog att drabbas av påfrestande människor ute i det fria, på gator och torg. Men när man betalat för en tjänst och dessutom tvingas dela ett slutet utrymme med andra, blir intrånget i ens integritetszon desto större . Det kan handla om människor som spelar musik så högt i sina hörlurar att det läcker ut till omgivningen.

Det kan handla om personer som talar obesvärat och ljudligt i telefon så att alla andra på bussen tvingas ta del av samtalet. Det kan handla om personer med bristfällig personlig hygien vars kroppslukt blir ett ovälkommet sällskap på resan till arbetet. Det kan handla om någon som har med sig en osande måltid att inta bland främlingarna på tåget, eller någon som breder ut sig över fler än ett säte, med ovälkommen kroppskontakt som följd.

I en inte alltför avlägsen framtid kan dessa vardagliga irritationsmoment vara ett minne blott. Teknikutvecklingen inom den individuella trafiken går framåt med stormsteg. Elmotorer blir billigare och billigare, förnybara bränsle utvecklas till förbränningsmotorer som gör dem klimatneutrala. Autonoma fordon är snart verklighet. Bilar på marknaden kan redan fickparkera och byta fil själva.

Människor föredrar redan i dag i stor utsträckning egen bil framför att trängas i kollektivtrafiken. När priserna sjunker och miljöpåverkan minskar kommer fler att ha möjlighet att välja individuella transportmedel. Infrastrukturen för biltrafiken kostar dessutom en bråkdel av vad den spårbundna trafiken kostar.

Det enda egentliga hindret för en framtid utan påträngande medresenärer och anpassning efter tidtabeller är politiken. För trots att teknikutvecklingen pekar entydigt till bilismens fördel, trots att människors efterfrågan på egna fordon ökar och trots att kostnadskalkylerna talar till vägtrafikens fördel driver de politiska makthavarna på i motsatt riktning.

Inte nog med att regeringspartierna driver på för att genomföra det huvudlösa snabbtågsprojektet mellan Stockholm och Göteborg, som skulle kosta skattebetalarna mer än 230 miljarder kronor och förmodligen vara obsolet om tjugo år när det stod färdigt. Man driver även på för att försämra framkomligheten för de färdmedel som har framtiden för sig. I många svenska städer motverkar den politiska ledningen aktivt biltrafiken genom att stänga av gator och ta bort parkeringsplatser. Miljövänliga, tysta, säkra och rentav självkörande bilar står för dörren, och lovordas av samma politiker som ser till att de inte kommer att ha någonstans att köra.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.