Johansson: Bevare oss från klimatets diktatur

Ledarkrönika Artikeln publicerades
Professor Rutger Sernander i täten visar Fiby för medlemmar av Svenska Naturskyddsföreningen 1936. Historiskt har värnanade om natur och klimat varit starkt hos konservativa, och inte vänstern.
Professor Rutger Sernander i täten visar Fiby för medlemmar av Svenska Naturskyddsföreningen 1936. Historiskt har värnanade om natur och klimat varit starkt hos konservativa, och inte vänstern.

En gång i tiden var omsorg om naturen någonting som odlades på den politiska högerkanten. Att värna om naturens skönhetsvärden ansågs vara en konservativ ståndpunkt, som förkastades av såväl laissez faire-liberaler som framtidslängtande socialister.

Under senare decennier har miljöfrågorna allt mer kommit att betraktas som en del av det vänsterideologiska åsiktspaketet. Detta trots att just vänsterns utopistiska samhällsexperiment har lämnat den största förödelsen i naturen efter sig. Namn som Tjernobyl och Aralsjön talar för sig själva.

På samma vis fortsätter det i dag. Medan EU planerar att förbjuda medborgarna att använda sugrör för miljöns skull planerar det kommunistiska Kina att utöka antalet kolkraftverk med en fjärdedel, en utökning som motsvarar hela Förenta staternas nuvarande produktion av kolkraft.

Intresset för naturen och insikten om vikten av att värna om den växte fram i västvärlden kring förra sekelskiftet och hängde samman med den nationalromantiska strömningen vid samma tid. 1909 grundades Svenska Naturskyddsföreningen. 1936-1947 var den konservative botanikern och författaren Sten Selander dess ordförande.

Ännu på 1960-talet betraktades miljöfrågorna alltjämt som något som primärt intresserade den konservativa högern. Detta skulle förändras under det följande decenniet. Trots att tidens värsta miljöförstörelse pågick bakom den kommunistiska järnridån riktade sig sjuttiotalets aktivister primärt mot kapitalismen i väst, vilket ger en vink om att miljöfrågan snarare var en förevändning för en helt annan politisk agenda. Ur denna mylla växte Miljöpartiet fram.

För den politiska vänstern finns ingen gräns för hur stora inskränkningar i medborgarnas fri- och rättigheter som kan motiveras med miljön som förevändning. Den norske professorn i klimatstrategi tillika socialdemokraten Jørgen Randers är en av de som lekt med tanken på en ”upplyst diktatur” för att hantera klimatfrågan. Han konstaterar dock att detta sannolikt inte är realistiskt i väst. Däremot berömmer han det kinesiska kommunistpartiet för dess effektivitet vad gäller klimatåtgärder och beklagar det demokratiska systemets tröghet.

Randers antidemokratiska idéer snuddar vid det totalitära drag som präglar delar av den samtida miljörörelsen. Än mer bekymmersamt är att den politiska högern så ofta är beredd att kasta in handduken i miljödebatten och lämna detta fält åt den auktoritära vänstern. När miljöpartister och andra auktoritära socialister använder miljöfrågor som förevändningar för att inskränka människors valfrihet och rörelsefrihet borde liberaler och konservativa utgå från sina egna principer om frihet och ansvarstagande för att finna lösningar på konkreta miljöproblem.

Fria samhällen och ekonomier har visat sig bättre på att hantera miljöproblem än auktoritära planekonomier. Marknadsekonomin är överlägsen både vad gäller resursallokering och innovation, helt nödvändiga förutsättningar för att möta komplicerade, globala frågor. Ofria människor är dåliga problemlösare. Klimatets diktatur kommer att vara lika dålig för miljön som proletariatets diktatur har visat sig vara för arbetarna.

Om skribenten

Lars Anders Johansson

Johansson är författare och musiker. Han verkar som redaktör vid den liberala tankesmedjan Timbro.

Visa mer...
Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.