Lars Anders Johansson: Att handla mot sin vilja
Det är inte svårt att förstå varför människor föredrar att handla på nätet. Hemma i soffan kan man bekvämt surfa mellan nätbutikerna, jämföra utbud och priser och på några klick beställa hem exakt det som man vill ha till det förmånligaste priset. Till och med Postnords stundtals taffliga och lotteriliknande hantering är att föredra framför trängseln i butikerna månaden innan jul.
Samtidigt säger sig många människor uppskatta ett levande centrum, med butiker, kaféer och restauranger. Men när butikerna försvinner så försvinner också underlaget för andra typer av näringsidkare. Skulle man kunna säga att nätshopparna handlar mot sin vilja, eller åtminstone emot sina egna intressen när de köper varor över nätet istället för att stödja sina lokala näringsidkare? Är det ett så kallat marknadsmisslyckande som vi ser utspelar sig framför våra ögon? Är det marknadsekonomin som inte lyckas tillgodose medborgarnas egentliga önskemål?)
Som så ofta när saker och ting utvecklar sig i en icke önskvärd riktning är det politiken som bär en stor del av skulden. För handelns del handlar det om stadsplanering och trafikplanering. Redan runt 2010, för nästan ett decennium sedan och långt innan näthandeln sköt fart på allvar, varnades det för butiksdöden. Anledningen till att centrumhandeln började vika var etableringen av gallerior och hela stadsdelar fulla av köplador i städernas periferi.
Trots att det vid det här laget finns rikligt med erfarenhet av den modernistiska stadsplaneringen och dess idé om funktionsseparering fortsätter svenska kommunpolitiker att driva på för köpstäder i förorterna, istället för den typ av tät, funktionsblandad stad som människor föredrar och efterfrågar. Det är en kortsiktig form av stadsplanering som både konkurrerar ut stadskärnornas butiker och ökar privatbilismen.
Det sista är extra paradoxalt eftersom samma politiker som driver på för köplador och gallerior aktivt motverkar möjligheten att nå stadskärnorna med bil. Denna typ av trafikplanering minskar inte bilåkandet, däremot undergräver den kundunderlaget för butikerna i städernas centrum, eftersom de som bor i förorter och på den omgivande landsbygden då styrs till köpladorna och galleriorna.
På senare år har handeln i galleriorna gått ned. De stora kedjorna stänger butik efter butik i förorternas köpcentrum. Det verkar vara dessa som drabbas hårdast av konkurrensen från näthandeln. Kundunderlaget räcker för både nätshopping och centrumhandel, men inte för köplador. Är kommunpolitikerna kloka satsar de på lättillgängliga städer med stora infartsparkeringar och traditionell funktionsblandad stadsplanering.
På så vis skulle vi kunna få både näthandelns fördelar och levande stadskärnor men slippa köplador och gallerior i framtiden.
