Johan Söderström 2010-08-04 | Uppdaterad 2010-08-04
Alliansen siktar på att göra försvaret till en valfråga. Det är ett smart drag.
Den rödgröna oppositionen kan ännu inte presentera en sammanhängande utrikes- och säkerhetspolitik. Frågan om truppnärvaro i Afghanistan gapar för närvarande som ett stort svart hål i de rödgröna skisserna. Men det är inte bara där som det saknas konsekvens. Sveriges solidaritetsförklaring med de andra EU-länderna går inte ihop med den från vänster omhuldade neutralitetspolitiken. Och hur mycket är den internationella solidariteten värd när man samtidigt vill ta hem trupper från Adenviken, och kanske Afghanistan?
Men det finns även stora hål i själva finansieringen av Försvarsmakten kommande mandatperiod. Vid regeringsskifte blir det neddragningar i Försvarsmakten i betydligt större skala än oppositionen ville göra gällande i den ekonomiska vårmotionen för 2011. De rödgröna, eller vänsterpartierna som moderaterna kallar dem i sin genomgång av deras politik, har aviserat nedskärningar på två miljarder kronor per år. Konsekvenserna av deras hyveltag blir dock sammanlagt i runda tal sex miljarder kronor årligen.
Det vill säga om man räknar in fördubblade arbetsgivaravgifter för ungdomar under 26 år, höjd kilometerskatt och ett överintag av värnpliktiga plus andra ofinansierade reformer. En efterlängtad uppgradering av helikopter 4 är för övrigt inte heller finansierad i den rödgröna budgetmotionen.
Ur trovärdighetssynpunkt borde alliansen kort sagt sopa banan med de rödgröna i försvarsfrågan, nu när Socialdemokraterna tvingas sy ihop sin politik tillsammans med MP och V. Men hur många röster ger det? En och annan socialdemokratisk försvarsvän kanske tar klivet över blockgränsen men det lär inte bli någon strid ström. Det är trots allt en relativt liten andel svenskar som är engagerade i försvarsfrågor.
Under den gångna mandatperioden har alliansen lyckats få ordning på Försvarsmaktens ekonomi. Man har dessutom stoppat upp den åderlåtning och kapitalförstörning som pågått sedan början av 1990-talet. Det är bra. Inför nästa mandatperiod har alliansens arbetsgrupp enats om att fortsätta på den inslagna vägen. Förmågan på hemmaplan ska upprätthållas och de internationella insatserna fördubblas. Ändå är det lätt att hålla med Centerpartiet, Kristdemokraterna och inte minst Folkpartiets i deras krav på utökade resurser.
Sverige borde ha råd med en stående brigad på Gotland exempelvis. Föga förvånande tillgodoses dock inte kraven i alliansens plattform. Regeringens försvarsproposition för nästa mandatperiod – som allianskollegorna skrivit under på – ligger fast.
Med de rödgröna vid rodret skalas förbandsverksamheten ned ytterligare. Alliansen hoppas att via effektiviseringar tillföra mer pengar till det nationella och internationella försvaret. Linjen är fastlagd, men visst hade man hoppats på en signal om mer pengar de kommande fyra åren.
Jag föddes år 1969 i Karlstad norr om Vänern men bor numera i Borås. Efter långvariga universitetsstudier i Uppsala och Oslo började jag vikariera som ledarskribent, först vid Nya Wermlands-Tidningen och Smålandsposten och sedan på Borås Tidning sommaren 2006. Sedan januari 2007 är jag fast anställd på BT som ledarskribent. Jag skriver om såväl politik som samhällsfrågor – från kommunalt till internationellt – men är speciellt intresserad av utbildning, integration och Ryssland.
Johan Söderström
johan.soderstrom@bt.se
Telefon: 033-700 07 24
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721