måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Johan Söderström 2010-01-25 | Uppdaterad 2010-01-22
SMS:et landade i mobilen klockan 15.05 förra lördagen. Försvarsutskottets ordförande Anders Karlsson (S) skulle inte delta i diskussionerna följande dag.
Svenska soldater bordar en båt med pirater under förra årets mission i Adenviken. Den svenska insatsen bidrog till att minska sjöröveriet och skydda FN:s mattransporter. Snart lägger man ut igen.
Kanske var det som Karlsson hävdade när han väl var på plats på Sälens högfjällshotell, att han snöat in nere i Skåne.
En annan teori på Folk och Försvar var att Socialdemokraterna inte ville ha sin tyngsta försvarspolitiker på plats innan de rödgröna lagt fram sin försvarspolitiska plattform. Fel fråga kunde ha ställts vid fel tidpunkt. Samarbetet med försvarsfientliga vänsterpartisterna och pacifisterna i Miljöpartiet är nog komplicerat utan att en partikamrat dessutom skulle minera marken för partiledare Mona Sahlin.
Vad som egentligen låg bakom Karlssons försenade ankomst vet endast ett litet fåtal, men att det rödgröna samarbetet inte är en dans på rosor märks tydligt.
Det bestående intrycket av de rödgrönas presskonferens var att Sahlin inte kommer att få några lätta förhandlingar med Lars Ohly. Vänsterledaren dominerade tillställningen. Sin vana trogen gick han ut en smula försiktigt men växlade sedan tempo och talade sig varm för genusperspektiv, slopad vapenimport från Israel, vikten av förebyggande arbete för att undvika konflikter och naturligtvis FN.
Det är bara att konstatera att Socialdemokraternas försvarspolitiska agenda före den rödgröna uppgörelsen stod betydligt närmare Moderaternas än Vänsterpartiets, och att man tvingats till en kursändring. Den interna kritiken från ärrade S-veteraner inom utrikes- och försvarspolitiken lär därmed komma som ett brev på posten.
För det är inte bara så att det rödgröna samarbetet går ut över försvarsmakten i form av motstridiga besked, budgetneddragningar och begränsad export av försvarsmaterial. Det riskerar också att sänka Sveriges roll som en pålitlig och kompetent partner vid internationella militära operationer.
Via goda insatser i Bosnien, Kosovo, Tchad och Afghanistan har svenska soldater skapat sig ett gott rykte i Nato- och EU-kretsen. Det känns därför inte främmande, utan tvärtom hedrande, att Sverige tar över ledningen av EU:s flottstyrka i Operation Atalanta med början i april. Uppdraget är som under den förra missionen i Adenviken att skydda FN:s mattransporter, och om man råkar befinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt, att ta fast sjörövare.
Flottiljamiral Jan Törnqvist kommer att ta kommandot över högkvarteret på HMS Carlskrona och ställa sig i täten för i runda tal 2.000 soldater från EU och Nato. Eftersom Sverige inte är medlemmar av Atlantpakten får man inte ta del av krypton som används i den interna Nato-kommunikationen. Istället kommer Nato-officerare att släppas ombord på Carlskrona för att sköta de delar av sambandet som alliansfriheten stänger oss ute ifrån.
Denna och andra operationer som Sverige deltagit i gör begreppet "alliansfri" närapå helt innehållslöst. Steget in i Nato har aldrig varit kortare än idag, men visst hade Atalanta-operationen underlättats om vi faktiskt varit medlemmar och kunnat ta del av den interna kommunikationen.
Trots detta utgör den militära alliansfriheten en grundbult i den svaga rödgröna försvarspolitiska plattformen. Det är allvarligt nog att deras karta verkar stämma dåligt överens med verkligheten.
Värre är att oppositionen sannolikt inte kommer att tillåta svenskt deltagande i liknande operationer som den i Adenviken. De marina insatserna ska begränsas till vårt närområde, läs Östersjön och Barents Hav. Sverige kommer inte att få leda nästa Nordic Battle Group år 2011. Nato-trupp ska inte få öva på svensk mark.
Vårt internationella engagemang för fred och säkerhet försvagas. Den kompetens som byggts upp i samarbete med EU- och Nato-länder blir lidande. Så ser den rödgröna solidariteten ut i praktiken.
Johan Söderström
johan.soderstrom@bt.se
Telefon: 033-700 07 24
Jag föddes år 1969 i Karlstad norr om Vänern men bor numera i Borås. Efter långvariga universitetsstudier i Uppsala och Oslo började jag vikariera som ledarskribent, först vid Nya Wermlands-Tidningen och Smålandsposten och sedan på Borås Tidning sommaren 2006. Sedan januari 2007 är jag fast anställd på BT som ledarskribent. Jag skriver om såväl politik som samhällsfrågor – från kommunalt till internationellt – men är speciellt intresserad av utbildning, integration och Ryssland.
Johan Söderström
johan.soderstrom@bt.se
Telefon: 033-700 07 24
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
