Johan Söderström 2008-03-17
Nils Lundgrens avhopp från junilistan kan mycket väl innebära slutet för partiet. Han var en av de två grundarna och har hela tiden varit dess fixstjärna och ansikte utåt.
Egentligen var det en enorm bedrift av Lundgren och co. att komma från in-genstans till att skrapa ihop drygt 14 procent av rösterna i EU-valet 2004. Men det har sina förklaringar. Okunnigheten om EU och EU-debatten är utbredd i den svenska valmanskåren. Många av dem som lade sin röst på junilistan trodde nog att man ville ta Sverige ut ur unionen när man i själva verket bara är starkt kritisk till de överstatliga elementen.
Därför kom junilistan att tjäna som ett allmänt protestparti mot EU i sin helhet. Vad gäller inrikespolitiken har partiet inte haft mycket att bjuda på, så fick man bara 0,47 procent av rösterna i riksdagsvalet 2006. Ända från första början har det också handlat om ett parti som drivits av en liten elit där Lundgren varit det starkaste namnet. Det har aldrig varit fråga om att bygga upp en gräsrotsorganisation vilket är fallet med exempelvis feministiskt initiativ.
Det är därför det är så allvarlig för partiet att Lundgren avsäger sig ledarskapet i juni. Jämförelsen med ny demokratis gradvisa sönderfall ligger nära till hands.
Det latenta missnöjet med EU är fortfarande omfattande i valmanskåren. Det är därför relevant att fråga sig vilka partier som förmår att ta röster från den sargade junilistan i europaparlamentsvalet 2009.
Moderaterna har gjort en mindre positionsförflyttning från en allmänt positiv inställning till unionen till att Sverige skall kräva mer av samarbetet. Socialdemokraterna kommer att sätta EMU-motståndaren och EU-kritikern Leif Pagrotsky överst på sin lista. Båda manövrarna är sannolikt gjorda med tanke på att fånga upp den allmänna skepsisen i folkdjupen.
Ändå ligger det närmast till hands att tro att sverigedemokraterna (sd) har mest att vinna på en tillbakagång för junilistan i EU-valet. Det invandringskritiska och EU-fientliga partiet ser detta val som en språngbräda till riksdagsvalet, och mindre konkurrens om väljare som vill att Sverige går ur unionen innebär ett större svängrum för sd.
Samtliga riksdagspartier gör därför klokt i att vässa argumenten för att ta debatten med sd nästa år. En framgång i EU-valet kan mycket väl utgöra nyc-keln till riksdagen för partiet som fick 3,7 procent i den senaste opinionsmätningen.
Ryktet om vår död är betydligt överdrivet. Nils hoppar inte av. Han tänker inte fortsätta som ordförande i partistyrelsen. That's it. För övrigt kvarstår han som EU-parlamentariker och tänker kämpa hårdare som debattör och författare! Vi gräsrötter känner inte igen den beskrivning av oss som florerar i pressen. Det verkar vara gammal ryktesskåpmat som dammas fram nu. Utan partistöd kan vi inte skapa något flott yttre - men vi finns, var så säkra. Det var ingen bedrift av oss att nå 15% 2004. Det var väljarnas val! Att underskatta väljarna är ohederligt. Vi tänker dansa året runt. Skrattar bäst som skrattar sist!
Påstående: "Många av dem som lade sin röst på junilistan trodde nog att man ville ta Sverige ut ur unionen när man i själva verket bara är starkt kritisk till de överstatliga elementen."
Fakta: I eftervalsdebatten om Junilistans valframgång har det påståtts att väljarna inte förstått vad partiet ville. Det finns ingen grund för den beskrivningen. Temo gjorde en omfattande mätning direkt efter EU-valet. Mätningen visade att Junilistan var det parti vars väljare var mest kunniga om vad partiet vill. Drygt hälften av Junilistans väljare svarade att de gjorde sitt val på grund av att de vill begränsa EU:s makt, eller ha mindre överstatlighet, precis det Junilistan gick till val på. Endast en tiondel av Junilistans väljare vill enligt mätningen att Sverige ska lämna EU. Väljarna var således medvetna om att jl säger ja till EU-samarbetet, men klart och tydligt nej till den EU-stat som är under framväxt.
Max Elgeby har rätt i att Nils Lundgren inte hoppar av junilistan,
han sitter kvar i styrelsen och i Europaparlamentet fram till 2009.
Det faktum att han trots allt tar ett steg tillbaka borde dock vara
en nackdel än en fördel för partiet. Om inte annat lär den
karismatiske Lundgren stjäla uppmärksamhet från den eller de som tar
över ordförandeskapet.
Det finns gott om EU-kritiska röster i opinionen och svenskarna
tillhör de som vet minst om unionen jämfört med andra EU-länder. Sett
till s och m:s senaste utspel kommer konkurrensen om de kritiska
rösterna att bli hård i nästa val.
Jag föddes år 1969 i Karlstad norr om Vänern men bor numera i Borås. Efter långvariga universitetsstudier i Uppsala och Oslo började jag vikariera som ledarskribent, först vid Nya Wermlands-Tidningen och Smålandsposten och sedan på Borås Tidning sommaren 2006. Sedan januari 2007 är jag fast anställd på BT som ledarskribent. Jag skriver om såväl politik som samhällsfrågor – från kommunalt till internationellt – men är speciellt intresserad av utbildning, integration och Ryssland.
Johan Söderström
johan.soderstrom@bt.se
Telefon: 033-700 07 24