Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Johan Söderström 2011-08-07 | Uppdaterad 2011-08-08
Multikulturalismen växte fram i början av 1970-talet och spred sig tämligen snabbt över västvärlden. Allt fler regeringar insåg att det var dags att överge en nationsbyggnadspolitik som byggde på integration och assimilation.
I takt med en ökad immigration växte istället behovet av att ge etniska minoriteter särskilda grupprättigheter. Svaret blev den multikulturella modellen. I Sverige kan man spåra policyskiftet tillbaka till 1975 års omläggning av invandringspolitiken.
Staten skulle förhålla sig likgiltig till huruvida den invandrade anpassade sig till majoritetssamhället eller inte. Etniska grupper skulle ha rätt till sin egen kultur.
Det var och är fel att försöka tvinga invandrare att anpassa sig till majoritetssamhället sedvänjor. Däremot finns det anledning att ifrågasätta den multikulturella modellen. I en integrationsdebatt som är fylld av begreppsförvirring är det nämligen viktigt att skilja på det mångkulturella samhället och den multikulturella modellen.
Det är möjligt att bejaka mångfald och samtidigt vända sig mot en modell som lyfter fram gruppen, men som blundar för individen. Man behöver heller inte vara vare sig kritisk till en generös invandringspolitik eller främlingsfientlig för att anse att samhället bör ställa högre krav på anpassning till majoritetskulturen.
Den multikulturella idén om att olika etniciteter, kulturer och språk kan leva sida vid sida utan krav på anpassning har under våren ifrågasatts av både Tysklands förbundskansler Angela Merkel, Storbritanniens premiärminister David Cameron och Frankrikes president Nicolas Sarkozy.
Utifrån skiljda utgångspunkter har de tre tyngsta ledarna inom EU kommit fram till att majoritetssamhället bör ställa krav på anammande av liberala värderingar och demokratisk kultur, för att samhällena inte ska krackelera.
Även i Sverige har det luftats att den multikulturella modellen efter snart 40 år kanske bör ersättas av något annat.
En väg bort från modellen är att lyfta fram individen istället för gruppen. Att sluta betala ut miljonbelopp till satsningar som särskiljer och buntar ihop människor i etniska grupper. Man bör se över nyttan av projekt som vänder sig till invandrarföreningar.
Enligt en undersökning från Expressens krönikör Sakine Madon är det inom alliansen endast kristdemokraterna som betonar att invandrare inte är någon kollektiv grupp. Visst är det märkligt att inte de andra regeringspartierna också vill tala om individens ansvar, rättigheter och skyldigheter.
Johan Söderström
johan.soderstrom@bt.se
Telefon: 033-700 07 24
Jag föddes år 1969 i Karlstad norr om Vänern men bor numera i Borås. Efter långvariga universitetsstudier i Uppsala och Oslo började jag vikariera som ledarskribent, först vid Nya Wermlands-Tidningen och Smålandsposten och sedan på Borås Tidning sommaren 2006. Sedan januari 2007 är jag fast anställd på BT som ledarskribent. Jag skriver om såväl politik som samhällsfrågor – från kommunalt till internationellt – men är speciellt intresserad av utbildning, integration och Ryssland.
Johan Söderström
johan.soderstrom@bt.se
Telefon: 033-700 07 24
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Erik Mattsson
erik.mattsson@bt.se
Telefon: 033-7000 792
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
