söndag 12 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Johan Söderström 2010-03-14 | Uppdaterad 2010-03-14
I morgon startar den rekordtidiga fotbollsallsvenskan, för Elfsborgs del med bortamatch mot Gefle IF.
Precis som förra året räknar experterna med att Elfsborg befinner sig bland de tre bästa lagen, tillsammans med IFK Göteborg och Kalmar FF, när säsongen avslutas.
De flesta klubbarna hade velat skjuta på starten. Det är heller inte rimligt att man låter tre–fyra spelare, däribland IFK:s och Danmarks Kim Christensen, orsaka ett uppehåll på ett par månader eftersom de kan vara aktuella för spel i VM i Sydafrika.
IF Elfsborg mot Gefle IF är ingen högriskmatch. Annars har huliganer dessvärre präglat rapporteringen kring fotbollen inför säsongsstarten liksom de även tog mycket plats i samband med den rafflande säsongsavslutningen.
Det är naturligtvis helt oacceptabelt, och korkat, av så kallade Hammarbysupportrar att tränga sig in på AIK:s träningsanläggning och hota Sebastián Eguren för att han valt Solna och ett topplag i Allsvenskan istället för Söderstadion och division 1.
Och hur tänkte han som firade att Djurgården får behålla det allsvenska kontraktet med att springa in på planen och klippa till en spelare från Assyriska IF? Troligtvis inte alls.
Våldet har dessvärre blivit en del av fotbollen. Uppgörelser under och i samband med matcher berör numera inte bara storstadslagen, utan har på senare år spridit sig som en löpeld över landet. Fotbollen är en integrerad del av samhället och det är ett samhällsproblem att fler och fler unga män samlas för att slåss mot varandra och polisen.
Det är bra att klubbarna, polisen, politiker och Svenska fotbollsförbundet tar i med hårdhandskarna mot problemet.
Förra årets huliganlag medförde exempelvis tillträdesförbud för 22 bråkstakar i Göteborgsområdet och 15 i Stockholm. Kan man hålla ett öga på dem som startar upploppen kan samhället göra ordentliga besparingar.
Huliganlagen är dock knappast problemfri, inte heller Svenska fotbollsförbundets (SvFF) och klubbarnas hantering av stöket kring matcherna. Det finns anledning att fråga sig hur hårt den skötsamma majoriteten fotbollsälskare ska drabbas av den våldsamma klickens aktioner. Är det exempelvis försvarligt att lägga ett fotbollsderby klockan 12.30 på en söndag för att minska bråk, en åtgärd som för övrigt visat sig ha begränsad effekt.
Det är bra att huliganlagen ger polisen rätt att porta stökiga supportrar ögonblickligen. Men ska man riskera fängelsestraff för att man har med sig pyroteknik på läktaren, beträder planen eller kastar in föremål? Huliganlagen bör användas med viss försiktighet, så länge det inte rör sig om kända våldsverkare.
Svenska fotbollsförbundets drakoniska straff som drabbar klubbar och skötsamma supportrar måste också ifrågasättas. Djurgårdsfansens invasion av planen och slaget i ansiktet renderade både till spel inför tomma läktare en match och till dryga böter.
Det är lätt att förstå Djurgårdens evenemangsansvarige Mats Jonssons kritik mot SvFF, särskilt som klubben faktiskt anpassat sig efter polisens direktiv inför matchen (Newsmill 11/3). För det första innebär det ett hårt straff mot klubben. För det andra drabbas de skötsamma mycket hårt för en individs idioti. Var någon annanstans i samhället tillämpas en sådan kollektiv bestraffning?
SvFF har beslutat om mindre väl genomtänkta åtgärder. En bättre dialog mellan fotbollsförbundet och klubbarna vore på sin plats.
Men det är ju trots allt prestationerna på planen som är det viktiga. Allsvenskan har på senare år utvecklats till ett framgångskoncept, trots att kvaliteten på spelet i ärlighetens namn inte har utvecklats i positiv riktning. Kanske är det därför som drygt 70 procent av klubbarna trots rådande lågkonjunktur ändå räknar med positiva räkenskaper.
Finanskrisen har dock trots allt påverkat klubbarna. När företagens kassor sinar, sponsorpengarna minskar och supportrarna håller sig hemma tvingas klubbarna dra ned på personalen. Köp och försäljning av spelare är liksom spelarnas löner förstås också en mycket viktig del av ekvationen.
Till skillnad från många andra samhällssektorer tillämpar klubbarna en mycket individuell lönesättning. Undras vad facket skulle säga om det på en vanlig arbetsplats? Men med all respekt, vem kan säga att en nyckelspelare och artist som Anders Svensson inte bör tjäna bättre än en aldrig så hårt arbetande mittback?
En positiv konsekvens av krisen verkar bli att elitklubbarna i högre grad riktar blicken mot den egna ungdomsverksamheten. Det behöver matchas fram fler talanger inom svensk fotboll och de måste få chansen. Det gynnar både klubbarna och landslaget.
I år är kulan i luften långt innan snön har smält bort. Om Elfsborg kan hålla tätt i de bakre leden genom hela säsongen och lyckas dra nytta av Sveriges bästa passningsspel kan det bli fest på Stora Torget när mörkret åter sänker sig.
Johan Söderström
johan.soderstrom@bt.se
Telefon: 033-700 07 24
Jag föddes år 1969 i Karlstad norr om Vänern men bor numera i Borås. Efter långvariga universitetsstudier i Uppsala och Oslo började jag vikariera som ledarskribent, först vid Nya Wermlands-Tidningen och Smålandsposten och sedan på Borås Tidning sommaren 2006. Sedan januari 2007 är jag fast anställd på BT som ledarskribent. Jag skriver om såväl politik som samhällsfrågor – från kommunalt till internationellt – men är speciellt intresserad av utbildning, integration och Ryssland.
Johan Söderström
johan.soderstrom@bt.se
Telefon: 033-700 07 24
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
