Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Noomi Rapace och Mikael Nyqvist under Guldbaggegalan 2010.
Johan Söderström 2012-01-29 | Uppdaterad 2012-01-31
Det spelades friskt på de svenska filmframgångarna på andra sidan Atlanten i årets upplaga av Guldbaggegalan.
Naturligtvis kunde man inte undvika att släppa fram en gammal slagdänga från fotbolls-VM sommaren 1994. Så mycket guld kanske vi inte gräver i USA än så länge, men så mycket är klart att svensk film har genomgått en vitalisering på senare år som har givit eko i utlandet.
Den brittiske filmanalytikern Jonathan Olsberg pekar på en våg av skådespelare och regissörer (SVT Aktuellt 19/1). Filmatiseringarna av Millennium-trilogin och Låt den rätte komma in har banat vägen in i fenomenet Hollywood. Svensk film förknippas numera mer med deckare, thriller och action än med tungsint konstfilm.
Det svenska musikundret verkar alltså vara på väg att få en motsvarighet på den vita duken. När band som The Cardigans och The Hives erövrade världsscenerna med en hel rad musiker i släptåg framställdes det som en frukt av den kommunala musikskolan.
Dåvarande näringsministern Leif Pagrotsky (S) solade sig gärna i glansen och regeringen Persson räknade exportinkomster.
Att Alexander Skarsgård, Alicia Vikander, Mikael Nyqvist och Noomi Rapace och regissören Tomas Alfredson slår sig in i den stenhårda konkurrensen kan däremot inte kopplas till det offentliga. Frågan är om den borgerliga regeringen Reinfeldt får chansen att lyfta fram filmindustrin, och om de i så fall tar den? Mycket talar för att det inte kommer att bli så. Det kulturella kapitalet i regeringskretsen framstår inte som särskilt högt.
Dessutom är det svårt att tro att Henning Mankell eller Tomas Alfredson skulle ta regi från kulturministern eller handelsminister Ewa Björling. Därtill är det politiska avståndet för långt.
Vilka avtryck gör Mankell och Stieg Larsson hos den internationella publiken? Nyligen klagade Larssons livskamrat Eva Gabrielsson på att Salander i den amerikanska filmversionen inte är feminist. En viktig del av bokens budskap gick därmed förlorad, menade Gabrielsson.
Stieg Larsson var vänsterfeminist. I trilogin löper den mycket omdiskuterade Uppsalaprofessorn Eva Lundgrens tankar som en röd tråd. Ett nätverk av män med makt förtrycker hjälplösa och utsatta kvinnor. Larsson var också mycket engagerad i den debatt om hedersvåld som flammade upp i början av 2000-talet.
De som ville lyfta upp frågan om hedersvåld på den politiska agendan anklagades för att godkänna svenska mäns våld mot kvinnor. Enligt Johan Lundberg, chefredaktör på kulturtidskriften Axess, menade Larsson till och med att de var högerextremister.
Millennium-trilogin lär ha förändrat den internationella publikens syn på Sverige, liksom Bergmans filmer en gång gjorde det. Men det är dessbättre mer tveksamt om det extrema budskapet går fram.
Johan Söderström
johan.soderstrom@bt.se
Telefon: 033-700 07 24
Jag föddes år 1969 i Karlstad norr om Vänern men bor numera i Borås. Efter långvariga universitetsstudier i Uppsala och Oslo började jag vikariera som ledarskribent, först vid Nya Wermlands-Tidningen och Smålandsposten och sedan på Borås Tidning sommaren 2006. Sedan januari 2007 är jag fast anställd på BT som ledarskribent. Jag skriver om såväl politik som samhällsfrågor – från kommunalt till internationellt – men är speciellt intresserad av utbildning, integration och Ryssland.
Johan Söderström
johan.soderstrom@bt.se
Telefon: 033-700 07 24
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Erik Mattsson
erik.mattsson@bt.se
Telefon: 033-7000 792
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
