Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Johan Söderström 2011-11-25 | Uppdaterad 2011-11-24
Det är inget smickrande porträtt som den ständigt stridbare förre folkpartiledaren Per Ahlmark ger av regeringskollegan och moderatledaren Gösta Bohman.
I självbiografin Gör inga dumheter medan jag är död! framställs han som lättirriterad. Hans leende är falskt och han har ett koleriskt humör. Socialliberalen Per Ahlmark förde kampen först och främst mot socialismen, men även högerut. ”De dagar då både Palme och Bohman hade skällt ut mig visste jag att vi var på väg mot något stort”, som Ahlmark skriver.
Men under det stormiga 1970-talet kom Gösta Bohman dock att förena konservatismen och liberalismen inom ramen för det före detta högerpartiet. Under Bohmans ledning moderniserades partiets tankegods. Moderaterna formulerade svar på den tidens stora samhällsfrågor som lockade nya väljare.
Partiet gick på kollisionskurs med de allt påtagligare socialistiska framstötarna. I slutet av 1960-talet var Moderaterna det minsta partiet i riksdagen, nära nog utraderat. När Bohman lämnade över till efterträdaren Ulf Adelsohn hade partiet etablerat sig över 20 procent.
Detta konstaterar nuvarande partiordföranden, statsminister Fredrik Reinfeldt.
Platsen är Stockholms Handelskammares anrika lokaler ett stenkast från Kungsträdgården i Stockholm. Här avhålls årligen idéseminarium till minne av Bohman som själv verkade i handelskammaren på 1940-, 50- och 60-talet. År 2011 har det gått 100 år sedan Bohman föddes. På talarlistan står förutom statsministern, sociologiprofessor Hans L Zetterberg och Svenska Dagbladets politiske chefredaktör PJ Anders Linder.
Mycket av diskussionen kretsar kring begreppen frihet och ansvar, då och nu. Kampen mot socialismen var påtaglig på ett annat sätt på 1970-talet. Den offentliga sektorn växte vilket tvingade fram ett absurt högt skattetryck. Andelen personer som fick sin försörjning från det offentliga passerade andelen privatanställda. Lönerna skenade vilket skapade inflation, urholkade konkurrenskraften och även kronans värde. Halva Europa låg bakom järnridån.
Det dukade bord som Olof Palme menade att den borgerliga regeringen kom till år 1976 var en chimär.
Som Hans L Zetterberg påtalar rörde sig svensk ekonomi och samhälle mot en punkt när Sverige mer liknade en bättre version av DDR. Löntagarfonderna var den yttersta spetsen på det socialistiska projektet. Kampen mot fonderna blev avgörande.
Det borgerliga Sverige klarade av att vända utvecklingen. Friheten har idag fått ett mikro- istället för ett makroperspektiv. Europa har förenats. Den personliga valfriheten har ökat.
Likväl vore det närmast korkat att hävda ideologiernas död. Varför är det så självklart att pengarna från försäljningen av ett statligt ägt bolag ska gå till att amortera på statsskulden, frågar PJ Anders Linder. Varför är det närmast förbjudet att hävda att pengarna bör återgå till medborgarna?
Häri ligger ett ideologiskt val.
Det är ett ständigt borgerligt projekt att slå vakt om individens frihet och att verka mot det som begränsar densamma. Men den ideologiska kampen ändrar ständigt skepnad.
Jag föddes år 1969 i Karlstad norr om Vänern men bor numera i Borås. Efter långvariga universitetsstudier i Uppsala och Oslo började jag vikariera som ledarskribent, först vid Nya Wermlands-Tidningen och Smålandsposten och sedan på Borås Tidning sommaren 2006. Sedan januari 2007 är jag fast anställd på BT som ledarskribent. Jag skriver om såväl politik som samhällsfrågor – från kommunalt till internationellt – men är speciellt intresserad av utbildning, integration och Ryssland.
Johan Söderström
johan.soderstrom@bt.se
Telefon: 033-700 07 24
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Erik Mattsson
erik.mattsson@bt.se
Telefon: 033-7000 792