söndag 12 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Jan Öjmertz 2010-01-10 | Uppdaterad 2010-01-12
Även om den planerade flygplanssprängningen i luften utanför Detroit misslyckades måste uppdragsgivarna i al-Qaida jubla. Den politiska tryckvåg som ändå skapats har drabbat huvudfienden, den amerikanska statsledningen, med full kraft.
Säkerhetsrutinerna skärps på världens flygplatser. Man behöver inte vara integritetsfanatiker för att reagera i en tid där teknik, rädsla och skyddsargument hela tiden flyttar fram positionerna för vad som kan genomlysas, filmas och avlyssnas, skriver Jan Öjmertz.
President Barack Obama har tvingats till en retorik som får honom att framstå som en- om än mer vältalig - kopia av sin företrädare. Det är en sorglig utveckling för en politiker som tänt hopp för många om en ny världspolitisk agenda. Men nu som 2001 är det små fraktioner med våld och terror som mål och medel som bestämmer dagordningen. Det ligger i varje stats uppgift att skydda sina medborgare. Det innebär dock inte att varje åtgärd i detta syfte är rimlig.
Säkerhetsrutinerna skärps nu på världens flygplatser. Tekniken ger ständigt nya och förfinade möjligheter att i detalj granska människokroppen. Nakenscanning har blivit 2010 års hittills mest laddade ord och väcker starka känslor bland alla som reflekterar över begrepp som integritet och mänsklig värdighet.
Människor som av religiösa och privatmoraliska skäl - eller allmän blyghet - vägrar att visa sig nakna inför andra främmande person än möjligen doktorn, provoceras oerhört. Man behöver inte vara integritetsfanatiker för att reagera i en tid där teknik, rädsla och skyddsargument hela tiden flyttar fram positionerna för vad som kan genomlysas, filmas och avlyssnas.
Om - eller när - terroristdåden flyttar från flygplatser till järnvägar och höghastighetståg kommer då våra järnvägsstationer att bli som flygplatserna med säkerhetskontroller och långa väntetider. Fantasin förskräcker.
Lediga mellandagar har fört mig ut i Europa och gett färska upplevelser av säkerhetsrutinerna på några stora flygplatser. Tålmodigt väntande i en lång kö i långsam rörelse fram mot säkerhetskontrollen kom en 40 år gammal minnesbild över mig som inte har ett dugg med flygsäkerhet eller terrorhot att göra. 1969 gjorde jag och två kollegor en lång reportageresa genom det då i högsta grad existerande Sovjetunionen.
Både vid in- och utresa var kön för vad som då kallades tullkontroll lång och rörelsen framåt gick i ultrarapid. Väl framme genomsöktes bagaget mycket omsorgsfullt. Målet för sökandet var knappast vapen eller bomber, utan intellektuellt innehåll som i den socialistiska drömfabriken hade samma status som de sprängmedel som man i dag söker efter.
Det var en förnedrande process där syftet också var att markera att portgången till paradiset var trång. Vi slapp dock att bli kroppsvisiterade av de burdusa sovjetiska säkerhetsmännen. Det görs regelmässigt vid säkerhetskontrollerna på världens flygplatser. Så fort metalldetektorerna indikerar okänt och oönskat föremål får man finna sig i att bli manuellt genomsökt. Det hände mig på Kastrup där detektorerna markerade trots att inget fanns att finna. Det kan man ta med gott humör och som en udda erfarenhet någon gång.
På en annan flygplats bevittnar jag hur ett äldre par, säkert över 80 år, i rullstol undersöks minutiöst. En person lyfter upp och håller den rullstolsbundne mannen medan en annan tjänsteman undersöker resenär och rullstol. Proceduren upprepas med makan.
Skillnaden mellan 1969 och 2010 är att den färska upplevelsen saknade 1969 års fientliga attityd och översitteri - för mig och andra med vit hud. Hur personer med t ex arabiskt utseende uppfattar den granskning de utsätts för kan jag endast ana.
När jag står i den trögrörliga kön slår det mig att om någon i de långa och många köerna är terrorist och vill åstadkomma stor skada behöver han (för det är sannolikt en man) inte ta väskan ombord på ett flygplan. Det räcker att välja en tillräckligt kaotisk storflygplats vid rätt tidpunkt och låta det smälla av i säkerhets- eller incheckningskön.
Skadan blir stor nog för nya rigorösa säkerhetsrutiner. Problemet med problemen är att det saknas verkningsfulla alternativ.
För övrigt
... kan det vara värt att komma ihåg att när kölden biter hårdast och behovet av energi är som störst är tidens innekraft - vindkraften - närmast värdelös. Ingen vind, ingen ström – ingen ström, ingen värme – i många hus.
... leder kylan till att den energi som finns blir dyrare. Elpriset rusar i höjden. Den kostnaden kan accepteras som en nöjesskatt på de vackra, ljusa och ljuvliga vinterdagar som är alltför sällsynta.
... är Götalandsbanan satt under kritisk samhällsekonomisk lupp av flera remissinstanser, vilket väcker frågan hur alternativplanen ser ut i ett västsvenskt perspektiv. En bra järnvägsförbindelse mellan Borås och Göteborg får inte göras beroende av ett projekt som riskerar att skjutas in i en osäker framtid.?
Jan Öjmertz
jan.ojmertz@bt.se
Telefon: 033-700 07 37
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
