söndag 12 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Jan Öjmertz 2010-05-09 | Uppdaterad 2010-05-07
Den brittiska valutgången spär på den osäkerhet som präglar europeisk ekonomi och politik. Det krävs resoluta åtgärder för att sanera britternas statsfinanser efter finanskrisen, men den fasta hand som kan genomföra en för britterna bister politik saknas.
Till och med när Grekland står på randen till bankrutt är de politiska partierna oförmögna att enas. Det bidrar till att elda på massorna.
Det är visserligen inte i London som de största problemen finns, men när den politiska kursen i ett av EU:s viktigaste medlemsländer är oklar förstärks de djupa ekonomiska sjukdomsproblem som finns i Sydeuropa, där Grekland är föremål för akutvård.
Det grekiska parlamentet har antagit de saneringsåtgärder som EU och Internationella valutafonden (IMF) ställt som villkor för lånet på drygt 1000 miljarder kronor. Men såväl det konservativa partiet som kommunisterna röstade emot och ville inte godta villkoren.
Trots att Grekland står på statsbankruttens brant orkar inte det politiska systemet ta sig samman utan letar partipolitiska fördelar och eldar därmed på de krafter som fyller Atens gator med protester och våldsamheter.
Greklands öde avgörs bara till en del på dess hemmaplan. Det är hur omvärlden, de finansiella marknaderna, betygsätter räddningsaktionens möjligheter som avgör om lugn och stabilitet kan skapas. Inget tyder, just nu, på detta. Börserna i både väst och öst är supernervösa med stora kursfall som resultat. Så länge denna oro består hotar den också den återhämtning i konjunkturen som det finns många tydliga tecken på. Det är en skör planta som inte tål osäkerhet och brist på framtidstro.
Marknaden är en plats där köpare och säljare möts för att göra affärer. Är den utbjudna varan av god kvalitet och dessutom efterfrågad blir priset högt. Brister det i kvalitet eller varan inte är efterfrågad så blir priset därefter. Enkelt och självklart.
Så förhåller det sig också på den finansiella marknaden. Tror marknaden att obligationer eller andra finansiella instrument är säkra investeringar som ger rimlig avkastning, sätts priset därefter. Är avkastningen skral och osäkerheten stor blir priset därefter. Det är det som händer nu. Marknaden misstror den räddningsinsats som EU och IMF beslutat om och tvivlar på att den är tillräcklig för att stoppa krisens spridning till andra länder med liknande ekonomiska problem, Portugal, Spanien och Italien.
Förtroende skapas i och av de politiska systemen och det är inte lätt att hitta riktigt stabila stödjepunkterna i europeisk politik just nu. Osäkra och vacklande regeringsmajoriteter är vanligare än stabila och handlingskraftiga.
I Belgien, EU:s verkliga hemland, råder till synes evig regeringskris med kraftiga motsättningar mellan de franskspråkiga och flamländska delarna. I grannlandet Nederländerna väntar allmänna val i juni som kan bli en rysare med det starkt främlingsfientliga Frihetspartiet som dark house.
Den hyperenergiske franske presidenten Nicolas Sarkozy har lugnat ned sig efter det kraftiga bakslag han och hans parti drabbades av i regionvalen tidigare i år. Socialisterna sopade golvet med Sarkozys partivänner och tog hem makten på det regionala planet i Frankrike.
Det engelska valet lämnar osäkerhet efter sig. Det kan också dagens viktiga tyska delstatsval i Nordrhein-Westfalen göra. Då står den kristdemokratiska regeringsmakten i den folkrika delstaten på spel och valutgången kan förändra majoritetsförhållandet i förbundsrådet, Tysklands första kammare. Om så sker kommer den politiska handlingskraften i Europas största stat att försämras.
När förbundskansler Angela Merkel argumenterade i tyska förbundsdagen för tyskt deltagande i lånepaketet för Grekland beskrev hon läget – för Grekland och Europa – i mycket dramatiska ordalag.
Euron som en stark gemensam valuta är idag en avlägsen dröm. Det regelverk som sattes upp i Maastricht och som skulle garantera budgetdisciplinen i EU har få länder tagit på allvar.
Nu höjer Merkel tonen och kräver ny och skärpt disciplin som innebär att syndarna också straffas – eller åtminstone förlorar inflytande. Ur tysk synvinkel är detta begripligt. När ekonomiska problem uppstår i unionen förväntas EU:s starkaste land ställa upp med sina finansiella muskler. Det finns en gräns där de tyska väljarna godtar detta. Mullret mot hjälpen till Grekland har hörts högt och tydligt.
Skärpta regler är tveklöst en nödvändighet, men kommer eurozonens stater att godta tvångströjan? Om euron ska överleva är det nog nödvändigt.
Jan Öjmertz
jan.ojmertz@bt.se
Telefon: 033-700 07 37
Nej, så är det ju inte. Jag mins i början på nittiotalet när man var i Grekland, och de talade om att det var konstigt att Sverige och Tyskland ville ha EG. Man menade att grekland hade bara fördelar, medan Sverige och Tyskland bara förlorade.
Men detta EG har blivit EU, och många år har gått utan vi sett några större fördelar för folket i Europa. Vi har givetvis fått en byråkrati som vi förknippar med det gamla sovjetunionen.
Men de som fått arbete inom EU har det säkert bra.
Ja, det kanske är så att, ju fler kockar ju sämre soppa. Och man börjar väl aldrig att bygga något uppifrån. Det bör vara behovet som styr.
Varför har man inte uppmärksammat greklands situation tidigare. Det kanske varit viktigare att få till fina tjänster i toppen av EU.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
