Jan Öjmertz 2009-11-29 | Uppdaterad 2009-12-01
Fyra partier trängs strax över den magiska fyraprocentsnivån i Synovates senaste opinionsmätning (DN 27/11). Centerpartiet finns bland dem (4,9 proc) och partiets opinionsmässiga trend är nedåtgående.
Maud Olofsson har det svettigt just nu. Partiet har förlorat mer än en tredjedel av de väljare som röstade på Maud Olofsson och partiet 2006 (7,9 proc). Om man ska tro opinionsmätningarna – och det tror jag att man ska göra i detta fall.
För en opinionsmässigt pressad partiledare brukar bristen på uppmärksamhet vara ett problem. Det gäller i dagsläget inte centerledaren. Hon står i rampljuset för mycket stora och komplicerade frågor där handlag och förmåga att kommunicera den politiska positionen ställs på svåra prov. Positionen som näringsminister är mäktig, men också utsatt. Fråga företrädaren Björn Rosengren.
Frågan om statens position i Vattenfall kommer att förbli en het fråga under det kommande året. Det ser om inte annat oppositionen till genom att anmäla Maud Olofsson till konstitutionsutskottet för lögn om Vattenfalls avtal med det tyska dotterbolaget (där ansvar för en eventuell kärnkraftsolycka överförs till svenska Vattenfall).
Krisen i Vattenfall är i allt väsentligt hemmagjord och politisk, och illustrerar hur komplicerat det blir när politik och affärer ska samsas. Krisen hanterades illa av både koncernledningen och näringsdepartementet och Vattenfall kommer att förbli ett konfliktämne eftersom en rad politikområden strömmar samman i detta företag: kärnkraft, klimat, miljö, statlig företagspolitik och till och med utrikespolitik.
Det kommer att krävas skickligt politiskt handlag för att ta hem opinionsvinster på denna fråga.
Krisen för Saab är en annan prövosten för centerledaren. Fram till i början av den gångna veckan såg det ut som om bilindustrins kris i Sverige hade lösningar inom räckhåll och att statens tydliga linje varit framgångsrik. Nu är läget på nytt akut och den politiska pressen på näringsministern blir stenhård.
Det kommer att krävas hårda politiska nypor för att hålla fast vid den hittills framgångsrika – och enda rimliga – linjen, att Saab inte är statens ansvar. Hårda nypor har Maud Olofsson förvisso, men den opinionsmässiga utdelningen är inte given.
Maud Olofsson är en stark partiledare, med den orädda strategin ”friskt satsat, hälften vunnet”. Den stilen har sina fördelar i opposition, men är riskabel i maktställning.
I den kavata stilen ingår hårt angrepp på motståndarna. Det fungerar bäst när skället kommer från underläge, en ilsken opposition har poäng att hämta åtminstone om skället kommer från en kvinna och adressaten är Göran Persson.
Att ge sig på Mona Sahlin med samma stenslunga som Göran Persson fick känna av, fungerar inte lika bra. Och ännu sämre är detta vapen mot miljöpartiets Maria Wetterstrand. Maud Olofsson låter bara arg och trängd i en debatt med en henne. Det blir särskilt problematiskt eftersom de två är huvudmotståndare i kampen om de väljare som prioriterar miljöfrågorna högst.
Valet avgörs i storstäderna, i synnerhet Stockholm, heter det i alla valanalyser. Det har sin grund i att väljarna där är många och sällsynt otrogna, d.v.s. rörliga. Centerpartiets position i Stockholm är svag, för att inte säga ursvag.
Vid senaste mötet med centerpartiets förtroenderåd upprepade Maud Olofsson målet att partiet ska erövra Stockholm. Det låter sig sägas, men hur formulerar ett litet parti som söker sin nisch ett budskap som på en och samma gång attraherar väljare i storstaden och i glesbygden? De väljare som för centerpartiet till makten i Svenljunga, Tranemo och Ulricehamn gör väsentligt andra prioriteringar än väljarna innanför tullarna i Stockholm.
Maud Olofssons ställning i partiet är orubbat stark. I motsats till det som drabbat hennes företrädare, när opinionsvinden vikit, står partiet bakom henne och inga utmanare syns till. Men hon behöver ta makten över de frågor som nu jagar henne. Det gör hon bäst genom att skapa politiskt avstånd till både Vattenfall och bilföretagen.
För övrigt
… är det bästa med Norge just nu Fredrik Skavlan som visar hur en pratshow i TV kan göras både underhållande och upplysande. Han kan både lyssna och hålla tempo. Greit!
... är det inte lika greit att lyssna på fullmäktigedebatten i Borås. Bättre webbteve-teknik och ransoneringskort till mång- och långpratarna behövs.
… är det kungliga presentförrådet sannolikt proppfullt. Därför bör Borås avstå från prylliknande bröllopspresent till kronprinsessan och i stället haka på Skövdes förslag om pengastöd till handikappidrotten.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721