söndag 12 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Jan Öjmertz 2010-02-14 | Uppdaterad 2010-02-15
Södra Europa skakas av en akut ekonomisk kris som sänder stötvågor ända upp till Östersjön.
Protester utanför parlamentet i Atén.
Våra populäraste semesterresmål, Grekland, Italien, Spanien och Portugal, har alla extremt stora budgetsunderskott och hög statslåneskuld. I kombination med en politisk kultur som inte underlättar budgetsanering ställer detta regeringarna i dessa länder i stora svårigheter.
Deras räddning är eurosamarbetet samtidigt som deras misskötsel av ekonomin är eurosystemets stora svaghet. För att upprätthålla fullt förtroende för den europeiska valutan måste den vårdas väl och alla deltagare ta sina åtaganden på allvar.
Så har inte skett, i synnerhet inte i Grekland, där den politiska kulturen har mixtrat och fifflat med statsbudgeten för att få den att se bättre ut än vad den i verkligheten är. Med den finansiella krisen blottlades pyramidspelet och nu står grekerna och en nyvald regering med ett budgetunderskott och en låneskuld som med mycket bred marginal har sprängt de nivåer som det europeiska samarbetet dikterat.
Veckans krismöten har lugnat stormen, åtminstone tillfälligt. Grekerna måste klara ut sina problem på egen hand, lyder budskapet, det vill säga budgetsanera, vilket innebär sänkta offentliga utgifter och höjda skatter.
– Varför ska vi betala? frågar sig den grekiska allmänheten när den ser hur levnadsvillkoren drastiskt kommer att försämras för stora grupper, inte minst pensionärerna som hittills varit mycket gynnade med låg pensionsålder och bra villkor.
I torsdags fylldes Atens gator av protesterande och en våg av strejker har aviserats. Men sanningens ögonblick har nått grekerna. Att konsumera mer än man förtjänar fungerar inte i längden, förr eller senare ska skulden betalas oavsett om det gäller privat eller statlig ekonomi. Och när statens skulder ska saneras är det medborgarna som på ett eller annat sätt får stå för fiolerna genom högre skatter och mindre förmåner.
Greklands sak är inte vår. Sverige står utanför eurosamarbetet och risken för smitta är inte särskilt stor. Sveriges ekonomi är i grunden stark och klarar därför av de påfrestningar som finanskrisen skapat. Men det som nu händer i södra Europa är en påminnelse, en varning, om vad som händer om statens ekonomi inte vårdas väl.
ALLA BESLUTSFATTARE vet att den som är satt i skuld inte är fri. Det visste man långt innan Göran Persson skrev i ämnet för drygt tio år sedan. Men det är inte ovanligt att man bortser från den kunskapen och skjuter problemet framför sig. De politiker som är starka nog att stå emot väljarfrierier belönas alltför sällan när folket går till valurnan. Då vinner ofta den som lovar mer och mycket.
Det är viktigt att komma ihåg ett svenskt valår. "Det är inget fel på euron, men man har inte hållit sig till reglerna", sa nyvalda EU-kommissionären Cecilia Malmström i en kommentar till den ekonomiska härdsmälta som drabbat Grekland.
Därför är det nu prioriterad Europapolitik att skapa intern respekt för det regelverk man en gång enats om. Försök har gjorts att väcka en svensk eurodebatt till nytt liv, men tidpunkten är illa vald. Den mår enbart väl av att vila tills de sydeuropeiska problemen har lösts.
DEN SVENSKA budgetdisciplinen har varit god allt sedan de stora problemen på 1990-talet. Till detta bidrar utgiftstaket, som ska förhindra att tillfälligt höga skatteintäkter används för utgifter som sedan kan vara svåra att minska igen när skatteintäkterna sjunker.
Utgiftstaket har haft utomordentligt stor betydelse för stabiliteten i den svenska ekonomin. Det har också rått bred (om än ej fullständig) politisk enighet om detta. Nu vill finansminister Anders Borg ytterligare stärka greppet om ekonomin genom att föra in reglerna om utgiftstakt i budgetlagen och därmed göra systemet ännu starkare. Så agerar en klok och försiktig finansminister.
Den ekonomiska oro som ständigt får ny näring påminner om vikten av att alltid ha superkontroll på statsfinanserna och att inte lösa alla problem som dyker upp med statliga pengar. Att rulla ekonomiska åtaganden in i en osäker framtid är vanskligt.
"Jag tror inte på skuldfinansierade investeringar", sa Anders Borg i en intervju med Veckans Affärer nyligen och säger därmed att han inte är beredd att bygga tillväxt med lånefinansierade megainvesteringar med osäkra kalkyler.
Tänker ha måhända på Götalandsbanan?
För övrigt
… ställer stormen kring Röda korset och dess ledning berättigade frågor om hur villkoren ska vara i ideella organisationer. Bengt Westerberg är en seriös och kvalificerad person som dock i nuläget skulle göra Röda korset en tjänst om han tackade för sig och lämnade ordförandeklubban till någon annan som kan reparera de svåra skador som uppstått.
… ska SAS få nya statliga pengar för att kunna hålla sig i luften ytterligare ett tag. Som seriös ägare kan staten inte stiga av. Nu. Men det är rent olämpligt att staten på 2010-talet ska äga ett kommersiellt flygbolag oavsett om det är en lukrativ affär eller inte. Sälj när städjobbet är slutfört!
… ska kommundelsfrågan ägnas en ny förhandlingsrunda, med i varje fall delvis nya aktörer runt bordet. Men räcker det? Nog behövs det nya idéer och förslag samt att oppositionen lämnar nejsägarbåset och lägger ett konkret och tydligt förslag.
… kommer allt fler tecken på att tiden med extremt låg ränta snart är förbi. Amortera mer!, uppmanade t.ex. riksbankschefen Ingves, oroad över en tilltagande lånefrenesi. När räntan når upp i normalnivå, 4–5 procent, blir det farligt för dem som saknar ekonomiska marginaler. Betänk att den som är satt i skuld icke är fri.
... som Anders Borg talar om där så ger det inget seriöst intryck på mig i alla fall... hur mycket han än försöker tala fint om hans politik. Både han och Reinfeldt har ju erkännt att de lånade pengar för att finansiera en del av detta steg i skattesänkningen, de lånade alltså pengar för att sänka skatten och det innebär rimligen att de får betala ränta för att få in mindre pengar. Att då sedan tala om "Jag tror inte på skuldfinansierade investeringar" och att han "inte är beredd att bygga tillväxt med lånefinansierade megainvesteringar" ger ju knappast ett trovärdigt intryck. Visst är inte skattesänkning någon direkt investering så sett, det gynnar ju de mest välställda... men den räntan som VI får betala för det skulle ju kunna användas bättre om man tittar rent vetenskapligt, så visst har han rätt så sätt, men det är ju rent löjligt att säga sig vara emot något som han ändå håller på med... att låna pengar för att få in mindre. Så någon klok finansminister kan jag inte tala om att vi har idag... en som talar om ett skitår och istället för att agera i enlighet med vetenskapen (som man ju rimligen bör göra, han tillsatte ju ett finanspolitiskt råd för att hjälpa honom, men de lyssnar han ju inte på) agerar ideologiskt och ger mer till de mest välställda på lånade pengar som de sämst ställda blir tvungna att medfinansiera. De räntekostnaderna skulle man väl rimligen kunna göra något bättre för? Eller?
Nä, dagens metoder bygger på samma grund som de borgerliga företrädarna kunde skriva under på för 100 år sedan, det presenteras bara med lite finare makeup, men insidan är den samma. Jakten på de sjukskrivna bygger på en ren ideologisk vinkling, det finns ingen vetenskap bakom den heller. Se: http://www.dn.se/opinion/debatt/missvisande-mediebilder-om-den-hoga-sjukfranvaron-1.1036240
Så någon klok finansminister eller regering i övrigt har vi knappast, det är en som driver sina "hjärtefrågor" på ren ideologi snarare än vetenskaplig koppling... vad är det för trovärdighet?
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Utbildning-och-forskning/Lararloner/Lararloner/
detta visar att grekerna inte alls har det så uselt... (inslaget i radion om lärarlön på 500 euro/ mån var alltså desinformation... )
vad som visas i debatten är att man inte skinnar de fattiga genom att det finns ett vettigt grundavdrag... lågavlönade drabbas litet medan offentliganställda i medelgruppen tar smällen...
samma medicin här skulle drabba de fattigaste och småföretagare medan offentliganställda och medelklass skulle klara sig bra genom att skattehöjningar här kommer att slå mot de lägsta inkomsterna... pensionärer och andra...
det blir intressant att se om detta stämmer..... om vi får samma problem här...
Det är skillnaden mellan svensk höger och sydeuropeisk höger.
Här skall alla ställa upp när det kniper och de svagaste mest...
medan i Sydeuropa får de som har en god inkomst betala mest...(s.k värdekonservatism)
Tur att vi inte är med i Euron för då hade de svenska låginkomsttagarna fått betala hela notan.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
