söndag 12 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Jan Öjmertz 2010-02-28 | Uppdaterad 2010-03-01
F-n ska vara glesbygdspolitiker!
När glesbygden blir glesare för varje år och kostnaden för samhällsservicen lite dyrare, hamnar de i trångmål. Hur många butiker, bensinstationer, postturer, skolor, bussturer och annat viktigt för ett gott och modernt liv har försvunnit eller försämrats under det senaste årtiondet i våra många mindre orter? Många! Och processen kommer att fortsätta.
Avgörande för en orts livskraft är folkmängden. När den minskar – stillastående kan ofta vara liktydigt med minskning – beseglas ortens öde på sikt. Med nedlagda butiker, bensinstationer och skolor blir argumenten för att värva nya invånare inte särskilt vassa. Bristen på rimlig servicenivå kan aldrig räknas som en tillgång.
I försöken att bromsa befolkningsutvecklingen görs det lättare att få bygga på strandskyddad mark. Sjönära boende må locka en del, men med lång väg till dagis, skola och butik är det inte tillräckligt. Med klimatpolitiska argument kommer bilen – glesbygdens räddare – att bli dyrare att äga och använda. Att bo i glesbygd betyder höga kostnader och dålig service.
Detta kan kompenseras av andra miljöfaktorer, till exempel generöst boende och nära till jobbet.
I denna komplicerade verklighet ska kommunpolitikerna agera och hitta lösningar som vänder trista kurvor. Har man ett geografiskt läge långt från de stora och ekonomisk kraftfulla och växande orterna är läget nästan hopplöst. Det kan driva politikerna till att fatta beslut man inte borde fatta, som att bekosta grundläggande investeringar för företag.
Kommunallagen ger inte utrymme för insatser riktade mot enskilda företag. Det har prövats många gånger och utslagen är entydiga. Ända fattas ständigt nya lagstridiga beslut av desperata kommunpolitiker – med goda syften men dåliga argument.
Ett sådant exempel är Svenljunga kommuns stöd till mejeriprojektet i Kalv. Kommunen åtar sig att bygga ett industrihotell – som sen ska utrustas som ett specialdesignat mejeri – och därtill stora kostnader för vatten och avlopp. Lokalerna ska sedan hyras ut till mejeriföretaget. Förutom konflikten med kommunallagen kan man se komplikationer i framtiden
Om mejeriprojektet inte lyckas och får svårt att betala hyran, blir det då politikerna i Svenljunga kommun som ska agera bödel gentemot företaget?
I Kalv – som har stor erfarenhet av att kämpa för sin bygd - har projektet naturligtvis stark förankring. Från olika håll förväntas ekonomiska bidrag för att komma igång, men att bygga företag och marknad är ofta långa processer som kräver uthållig ekonomi och långsiktigt kapital. Finns det i detta fall?
Mejeriprojektet är värt uppmuntran och stöd, dock inte genom att skattebetalarna försätts i ett risktagande som ska bäras av ägare och kapitalmarknad.
Mejeriet i Kalv, som idag bedrivs i mycket liten skala, tror sig kunna växa till ett storskaligt mejeri. Det är säkert möjligt med bra produkter och god marknadsföring, men marknaden för mjölkprodukter är trång. Mjölkkonsumtionen var runt 160 liter per person för 30 år sedan, idag ligger den runt 100 liter per person.
Man måste prestera något unik för att ta sig in och en liten producent kan inte vinna ett priskrig. Chansen är större att ta hem ett kvalitetskrig – om man kan uttrycka sig så – genom att hitta en nisch där kunderna är villiga att betala ett högre pris för en excellent produkt.
Kalvs möjligheter ska inte dömas ut, men upplägget reser frågetecken. Man knyter ett antal leverantörer till sig genom att betala 50 öre mer för levererad liter mjölk än vad konkurrenten gör. Pressade mjölkbönder gillar naturligtvis detta, men är det rätt sätt att bygga ekonomin i ett företag som måste förlita sig på att skattebetalarna finns i bakgrunden med ett lokalstöd?
Denna överbetalning blir tillsammans mycket pengar som borde användas för att befria skattebetalarna från företagandets risker. Ett system med efterlikvid där företagets överskott fördelas bland leverantörerna är smakfullare.
Att ge först när det finns något att ge är en god regel.
För övrigt
… apropå just mejeri, fick Gäsene mejeri toppbetyg av Dagens Nyheters matskribent Jens Linder häromdagen för sin lagrade hushållsost. Sådant beröm är guld värt och kan snabbt skapa efterfrågan på den stora huvudstadsmarknaden. Men så har Gäsene kämpat med sin ost sedan 1930-talet.
… ger vintern kalenderbitarna många högtidsstunder. I Borås har det inte fallit så mycket snö på 65 år, i Växjö har man haft den längsta sammanhängande perioden av minusgrader sedan 1947.
… är samma vinter en prövningens tid för alla tidningsbud. Man kan nog säga att snön står dem upp i halsen. Tack till alla läsare som förstår att uppskatta deras insats – beröm och uppmuntran strömmar in som aldrig förr.
Denna överbetalning på 50 öre skriver ledaren är kan vara farlig. Men nog förutsätter man att detta mejeriföretag har gjort en noggrann budget som ger vinst för företaget efter att råvaror och insatsvaror är betalda, denna kan sen delas ut som efterbetalning och konsolidera företaget.
Men allt hänger ju på vad konsumenterna är beredda att betala och för närvarande är ju vatten i flaska dyrare än mjölk så det bästa kanske är att mejeriet tappar enbart vatten i sina paket.
Det är väl också på så sätt att böndernas fastigheter står som säkerhet för inteckningslånen och man får bara önska dessa entreprenörer lycka till och att de inte behöver gå från gård och grund för sin tro på bättre framtid.
Självuppfattningen hos svenska småstadsbor, det vill säga Boråsare eller Stockholmare, är ganska fantastisk.
Som min kompis sa efter en semester i Turkiet: ?Det finns 10 miljonersstäder där som jag aldrig hört namnet på förut. Och Stockholm har en mille?.?
Svenskarna måste se över sin självuppfattning och inse att något mer uppblåst ego än stadsborna i detta land finns ej?.
Sverige är ett glesbefolkat land. En industriverksamhet som blåst upp egot det senaste halvseklet är på väg bort?.
Sverige blir framöver helt beroende av sin landsbygd!
Att förbereda sig för detta vore klädsammare än att fortsätta blåsa på med egot som kejsarens nya kläder?.
En del har redan insett att kejsaren är naken. Det gäller bara att fråga rätt folk. De som ser igenom den tunna fernissan som stadsborna lever i?.
Varför skall kontinentens skattebetalare subventionera svenska konsumenter?
Då kontinentens skattebetalare tycker att sitt lantbruk är en så pass viktig del av samhället att man har ett skattesystem som låter låginkomsttagare och inte bara landsbygdens folk, behålla vad de kan jobba ihop. Där just även landsbygdens infrastruktur ingår, så skapas ett överskott av, till exempel franska ostar, som exporteras till Sverige.
Vem subventionerar vem, blir då frågan?
Hur länge kommer detta att accepteras?
Om hela Europa skaffar sig den svenska uppfattningen, som Öjmertz visar, att landsbygdens problem får någon annan lösa, så kanske det blir reaktioner den dag då protektionismen åter drabbar lantbruket, precis som det idag tycks gälla för industrin?.
är lika värdelös verksamhet på landet som i staden? om det är dålig lönsamhet.
Alltså kan ett mejeri ligga lika bra om inte bättre ute på landet.
Det innebär att ett mejeri i Kalv kan vara en god idé.
Man måste också inse att någon jämförelse med andra mejerier knappast är möjliga. Ty alla andra mejerier som drivs i kooperativ anda är barn av den kooperativa tanken som bar fram jordbrukskooperationen med start på tjugo/trettiotalet. Och den korporativa politiska grunden kan inget nytt mejeriföretag bygga på.
Det enda nya rejäla mejeriföretaget på västkusten idag måste därför vara Vapnö som nu skall bredda sin verksamhet genom att processa mjölk från gårdar i sitt grannskap. Största problemet för Vapnö har hittills varit att mejeriet varit för stort och Vapnös besättning varit för liten trots sina 800 kor.
Ett relativt nystartat mejeri i norra Sverige, Skärvångens mejeri, gör ostar som slår ut konkurrenterna i Frankrike på ostutställningar. Och deras ost är inte billig! Så omöjligt är det inte.
Men...
Ett nystartat konsumtionsmjölkmejeri kan nischa sig på flera sätt. Ett är givetvis en lokal stämpel, som är en given väg för ett mejeri i Kalv. Men det finns fler infallsvinklar som ger ett litet mejeri möjligheter som ett storskaligt industrimejeri inte kan utnyttja. Rent organisatoriskt är ju beslutskedjan mycket kortare och radikala affärsidéer går lättare att förverkliga. Ty mjölk är inte bara en vit vätska som processas rakt av bara?.
Men skall landsbygdens företagande klara sig på en europeisk marknad måste de skattemässiga villkoren vara likvärdiga, alltså samma låga skatter som den kontinentala landsbygden har. Annars är alla goda idéer meningslösa ty just lantbruket är idag helt utan gränsskydd och har inga andra lokala fördelar såsom svensk press vars språkmonopol, svenskan, fungerar som effektivt gränsskydd?.
bland annat en förändring av skatterna!
I mitt jobb träffar jag folk varje dag. Två saker är väldigt tydliga.
1. Skattetrycket skapar fattigpensionärer i onödan genom beskattningen av inkomster under existensminimum.
Något helt unikt i Europa. Och ett nytt fenomen i dagens politiker-Sverige!
2. Företagande, särskilt på landsbygden, är beroende av ett rättvist skattesystem. Slår särskilt hår mot landsbygden då man där alltmer blir råvaruproducenter/underleverantörer med vad det innebär i låga produktpriser och prispress. Som det nu är plundras landsbygdens befolkning på allt och tvingas in i städernas slum och landsbygden blir kolonialiserat av städernas behov.
Det är däremot inget unikt i världen idag. Skillnaden är bara att vi inte tror att detta sker i Sverige.
Vi måste ha ett skattesystem som befriar människor från skatt under existensminimum och det gynnar områden med låga inkomster i snitt, alltså särskilt landsbygden.
Som första steg:
Därför måste en riktig ekonomisk "frizon" återskapas för alla medborgare. Återskapandet av ett riktigt grundavdrag (det var 7 000 kr / år runt 1970, idag som mest 22000 kr/år ) är av yttersta vikt för landsbygden. Det måste ligga spannet 120 000 - 150 000kr/år precis som i övriga Europa!
(Ex: Frankrike - 1350 euro per månad, Spanien - 150 000 kr per år)
Tänk vad det skulle innebära för landsbygden! Och för landets lågavlönade! Och för landets småföretagande!
Men också för landets unga som nu lever på stöd! Och för landets nya pensionärer, de som inte får hygglig ATP!
Kan Sverige klara att ha ett skattesystem som plundrar låginkomsttagare? Har den frågan ställts alls?
Argumentet mot detta är skattebortfallet som det påstås bli. Men det stämmer inte då den summan är vad varje människa ändå måste ha för sin dagliga existens. Vad som skiljer blir bara att folk får behålla vad de rakar hem utan att först skicka in det till staten. En decentralisering på individnivå!
Byt namn på grundavdraget, ungefär som förvärvsavdraget blev jobbavdraget, till existensavdraget!
Tänk, vad lurad jag blev, när jag först såg rubriken, sedan öppnade artikeln och fann att det handlade om något helt annat än vad jag trodde. Trodde att BT:s chefredaktör äntligen kommit till sans och ville befria skattebetalarna från att betala hälften av kostnaderna för städning av bättre bemedlades hem, inte minst bajstorkning i trappuppgångar, den s.k arbetslinjen. Men så var det tydligen inte utan det handlade om färre arbetstillfällen i Kalv, bara för att kapitalet inte vill satsa
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
