Jaktsabotörer förstör för såväl människor som natur
Älgjakten börjar snart och förberedelserna pågår för fullt. I skogarna är det dock fler än jägare och viltvårdare som förbereder sig för personer som förstör. Inför jakten sågar jaktkritiska aktivister ner hundratals jakttorn. Mycket av jägararnes och markägares tid går åt till att återställa tornen.
Det är en skyldighet för markägare och jakträttsinnehavare att bedriva viltvård. Jakttornen är ett viktigt redskap och är i vissa sammanhang nödvändiga för att kunna genomföra en säker jakt. Dessutom är att såga ner dem eller klottra hatiska slagord rätt och slätt skadegörelse.
Väl när jakten börjar kommer sabotörerna tillbaka och försöka hindra jaktlagen. De åberopar allemansrätten och jägare har vittnat om att poliser som blir inringda påstår sig inte kunna göra något. Men att jägarna inte ska trakasseras och jakten störas går enligt lag före allemansrätten. Att medvetet försöka störa eller stoppa pågående jakt är kriminellt och rubriceras som ofredande eller egenmäktigt förfarande.
Jakten är nödvändig för att reglera människans relation till den brukade naturen. Dess kritiker verkar föreställa sig att alla ska leva långt ifrån naturen och leva av, ja vadå? Jordbruket och skogsbruket är nödvändiga för människans välstånd. Antingen sker det här eller i något annat land. Men människor måste leva med och förvalta naturen.
Oavsett om naturen är brukad eller skyddad uppstår det slitningar med människor i närheten. Viltet skadar grödor och timmer. Djur vandrar in i bostadsområden eller blir skadade i trafiken. Enbart vildsvin kostade lantbrukare 1,1 miljard om året enligt en undersökning från SLU gjord 2015. Problem har sedan dess växt. Jakten har en samhällsviktig funktion i att reglera djurstammarnas storlek och hantera viltet som rör sig in bland människor och skapar fara för sig själv och omgivningen.
Problemet med jaktsabotage överlappar med fenomenet med terroriseringen av bönder i Västsverige som Göteborgs-Posten granskade i januari. Det är inte bara personkopplingar mellan företeelserna utan också samma syn på naturen som heligt och människan som syndabok. Människor som gör gott terroriseras av illvilliga djurrättsterrorister.
Människor lever såpass utbrett och har effekt oavsett vi gör med jakten. Det är då mer ansvarsfullt att hantera de problem som uppstår i relationen mellan människor och djur än att tro att det reder sig självt.
Att jaktsabotage skulle vara en tjänst för naturen är en villfarelse. Människan brukar jorden och lever med naturen inpå knuten. Det medför ett ansvar för viltvården. Jägare, och inte minst eftersöksjägare, fyller en viktig roll i ett land som Sverige som lever nära naturen. De borde hyllas, inte trakasseras.
