Iranavtalet: Vi måste fortsätta tala med USA som med en vän som tappat fattningen
Implikationerna av beskedet från Donald Trump och Vita huset strax efter klockan åtta på tisdagskvällen, svensk tid, om att USA ensidigt lämnar JCPOA, det så kallade Iranavtalet, är när detta skrivs alltför tidigt att dra säkra slutsatser om.
En för Europas och Sveriges del viktig detaljfråga handlar om i vilken mån de ”allra tuffaste sanktioner” som USA nu inför mot Iran också kan slå mot avtalets övriga partnerländer när de väljer att fortsätta lova en steg för steg öppning av handelsrelationerna. Det återstår att se.
Men vad som redan står klart är att Trumps beslut innebär ett hårt slag för de moderata delarna av den iranska regimen, med president Hassan Rouhani som JCPOA:s beskyddare. Stödet för honom har i stor utsträckning grundat sig på en iransk allmänhet som suktat efter de ekonomiska lättnader och förhoppningar om utländska investeringar, som kärnupparbetningsavtalet från 2015 utlovat.
In i det siata har alla USA-allierade länder vid sidan av Israel och Saudiarabien vädjat om att Trump skulle backa undan. Inte minst tryckte Frankrikes president Emmanuel Macron i sina samtal på faran med att icke-spridningsavtalet (NPT) om att inte överföra kärnvapenteknik till andra länder direkt hotas.
Men i Trumps huvud har detta i första hand varit ett hårt framkämpat Obama-avtal som han velat göra sig av med för att det är just ett avtal ingånget av hans företrädare, som Trumps trogna följeslagare föraktar i motsvarande grad som Hillary Clinton, och för att Israel förväntat sig det. På måndag ska Trumps dotter Ivanka inviga flytten av ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem.
Trump har hänvisat till Israels påståenden om att Iran fortsatt utveckla kärnvapen i hemlighet. ”I dag har vi definitiva bevis på att Irans löften var en lögn”, sa han under tv-talet. Men såvitt känt handlar det han syftar på, på uppgifter från 2003 som sedan länge är överspelade och kontrollerade av FN-organet IAEA:s experter.
Att USA nu drar sig ut avtalet innebär samtidigt en svår huvudvärk för FN:s säkerhetsråd, där ju Sverige har en stol. När Trump signerade sin order innebar det också ett brott mot FN-resolutionen 2231.
Vilka delar av administrationen har Trump med sig? FN-ambassadören Nikki Haley sluter upp: ”Presidenten fattade absolut det rätta beslutet”, sa hon. Men enligt vanligtvis välunderrättade experter vid Carnegieinstitutet är uppfattningen på utrikesdepartementet att Trump ljuger om dessa ”bevis”.
Hur ska avtalets övriga parter agera nu? Carnegieinstitutets representant säger till BBC att det är sannolikt att avtalsparterna Frankrike, Tyskland och Storbritannien – möjligen tillsammans med Kina – kommer att svara med att på egen hand sätta samman ett ekonomiskt paket för att Iran fortsatt ska hedra JCPOA-avtalet.
Möjligen kan det fungera. Det är värt ett försök. Men en indikation om vad som ligger i potten levererade USA:s ambassadör i Berlin på tisdagskvällen när denna sa att Tyskland omedelbart måste upphöra med sina verksamheter i Iran.
Vad som nu sker i maktspelet internt i Teheran återstår också att se. Den hårt pressade Rouhanis första, tv-sända, reaktion var visserligen att fördöma USA:s agerande och varna för att man kan börja anrikat uran igen om bara några veckor, men: Han sa samtidigt att Iran tills vidare står kvar i avtalet.
Att Trumps beslut är både tragiskt och farligt betyder inte att Irans agerande är problemfritt. Vid sidan om frågan att hålla sig till kärnteknikavtalet finns all anledning för omvärlden att vara djupt bekymrad över regimen. Utöver de svåra övergreppen mot den egna befolkningen är Iran fortsatt en tung sponsor av terrorism, de underblåser stridigheterna och försvårar en fred i Syrien och är en aktiv aktör i blodbadet i Jemen. Starka krafter i landet anser fortfarande att Israel bör raderas ut från jordens yta.
Faran för att ett rivet avtal ska leda till öppet krig – primärt mellan Iran och Israel – är ett skäl till allvarlig oro i sig. Men frågan är om inte risken för allvarliga skador för relationer och förtroende mellan USA å ena sidan och de historiskt allierade i Europa är det mest bekymrade.
Utöver rent ekonomiska aspekter är som bekant även Sverige numera djupt beroende av säkerhetsrelationerna till USA. Ett påtagligt uttryck för detta kom så sent som på tisdagen då försvarsminister Peter Hultqvist (S) tillsammans med sin finske kollega Jussi Niinistö mötte Trumps försvarsminister James Mattis i Pentagon för att underteckna en avsiktsförklaring om ett än närmare militärt samarbete, övningar och stöd.
Mitt i all denna bedrövelse är det helt nödvändigt att Sverige och EU fortsätter att odla alla de kontakter som är möjliga med relevanta politiska krafter i Washington. Som man gör med en vän som tappat fattningen.
