I huvudet på valrörelsens mesta utsatta general - Maria Arnholm om vad som står på spel, om bästa tricket, om killar som inte får gifta sig

Ledare Artikeln publicerades
Sedan oktober 2014 heter Liberalernas partisekreterare Maria Arnholm. Hon styr en partiorganisation som är hårt pressad av opinionssiffror strax över ”nedflyttningsstrecket”. Samtidigt växer medlemsantalet påtagligt, relativt sett, för första gången på evigheter. I torsdags besökte hon Borås och Bollebygd.
Foto: Lars-Åke Green
Sedan oktober 2014 heter Liberalernas partisekreterare Maria Arnholm. Hon styr en partiorganisation som är hårt pressad av opinionssiffror strax över ”nedflyttningsstrecket”. Samtidigt växer medlemsantalet påtagligt, relativt sett, för första gången på evigheter. I torsdags besökte hon Borås och Bollebygd.

Tänk att du är med och leder ett parti som väljarna i decennier betraktat som det näst bästa. Tänk att partiet ändå ligger farligt nära nedflyttningsgränsen.

 

Ledarkrönika

Tänk vidare att du har en av de magraste valbudgetarna att spendera av alla riksdagspartier.

Och tänk att ditt parti har en ideologi, ett grundläggande ärende, som många konkurrenter friskt renommésnyltar på – samtidigt som denna ideologis fundament, om respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna och ett demokratiskt styrelseskick där minoritetsskyddet respekteras, plötsligt är ifrågasatt, inte längre är en självklarhet i det Europa som ditt parti vill omfamna mer än någon annan.

Tänk att du vore Maria Arnholm.

Här sitter hon nu, Liberalernas partisekreterare, vid ett bord på en uteservering invid Viskan i centrala Borås en av alla dessa tidiga junidagars makalösa kvällar. En ansvarig även för partiets valorganisation som ”gått upp i stabsläge”, som för en dag flytt Stockholm och kommit hit för att prata med BT:s ledarsida, men framförallt för att träffa Boråsföreningens medlemmar efter att dessförinnan träffat Liberalerna i Bollebygd och tidigare under torsdagen gjort studiebesök på nya Jämställdhetsmyndigheten i Angered, och någonstans på vägen hit kunnat checka av ännu en opinionsmätning: 4,6 procent i SVT/Novus, upp 0,2 procentenheter. Alltid något.

Men med Maria Arnholm ville vi inte prata procent, inte alliansvåndor, inte de senaste utspelen. Utan om vad som rör sig i huvudet på en utsatt valgeneral i ett utsatt parti.

Vid intervjubordet invid Viskan, fr v BT:s Lars Näslund, Maria Arnholm, förstanamnet i Borås Anna Svalander samt Arnholms medarbetare Erika Larsson.
Foto: Liv Näslund
Vid intervjubordet invid Viskan, fr v BT:s Lars Näslund, Maria Arnholm, förstanamnet i Borås Anna Svalander samt Arnholms medarbetare Erika Larsson.

Vilket för oss till Arnholms egentliga ärende i Borås och Bollebygd, att tacka de lokala föreningarna för att ha varit bland de duktigaste i landet att värva nya medlemmar (70 personer i Borås i fjol). Just denna fråga, att vända en dyster medlemskurva uppåt, har varit en av Arnholms hjärtefrågor sedan hon tillträdde strax efter förra valet.

Du är alltså här för att Borås och Bollebygd lyckats väl där?

”Då får man som belöning att jag kommer och hälsar på... haha! Nej, jag tror faktiskt att ni fick önska”, säger Arnholm med en blick på Anna Svalander, förstanamnet på Boråslistan inför valet som också sitter vid bordet.

”Jag tror ju mycket på indirekt demokrati och partier och partiers roll. Man kan se en utveckling där partier blir allt mer som valmaskiner som läser opinionsundersökningar och lägger budskap som på valdagen passar väljarna, och sedan gör lite vad som helst. Jag tror att det är en väldigt dålig utveckling. Aldrig har medborgarna i Sverige varit så välutbildade och medvetna och haft så stora möjligheter att vara med och styra. Vi är ett samhälle där så många skulle kunna ta ett mycket större ansvar, och då tänker jag att det måste börja med att fler går med i partierna. Då tänkte jag att det måste gå. I år växer vi jämfört med fjolåret för första gången på många decennier. Vi har nyvärvat 3 600 personer och det har vi gjort när det samtidigt inte går bra i opinionen. De enda andra partier som växer är Sverigedemokraterna och Centern och de har ju haft ett bra opinionsår.

Din analys?

”Jag tänker att det både står för att det finns människor som verkligen vill engagera sig nu när jag tror att allt fler upplever att den liberala demokratin är hotad, men sedan också för att man bestämmer sig för att fråga folk, och så går det.

Har ni haft något speciellt trick? Sänkt medlemsavgiften?

”Nej, vet du vad tricket är? Det är att sätta mål! Det är helt galet enkelt. När man sätter mål bestämmer man dem inte bara uppifrån och säger ”så många ska ni värva”, utan man har samtal med sådana som Anna här och alla andra regionala ledare. Och så satte jag ett mål, och då gick alla hem och kollade ”går det?, är det för högt?”. I så fall justerade vi. Sen har alla fått en siffra och gått i god för att de ska fixa det, sen mäter man och följer upp och belönar dem som lyckas och inspirerar de som inte lyckas hela vägen. Då man man växa från små nivåer, som i Bollebygd, eller från stora, som i Borås.”

Ser du någon trend bland dessa 3 600 nya? Ser du en ny generation liberaler?

”Det jag kan säga är att vi har frågat ”varför gick du med?”. Då finns några saker som sticker ut, som skolan, LSS-lagen, Jan Björklund... men det absolut största, långt över hälften, nämner liberalism, ideologi, att det är dags att engagera sig, att man är orolig över vart samhället är på väg. Den stora trenden är att vi rekryterar liberaler som vill engagera sig för att slå vakt om och utveckla det vi har.

Nu är du valledare för första gången men du kan inte sprätta pengar omkring dig som till exempel Annie Lööf.

”Eller hur! Det är ingen hemlighet, tvärtom. Vi har 20 (miljoner), Moderaterna har 50, sossarna 60 och Centern 70. Tadam!... Då måste man verkligen vara övertygad om att idéer är viktigare än pengar. Men jag ska säga en sak som vi har, det är att vi har väldigt duktigt folk där de flesta är skolade i liberal ideologi. Så vi är ett liberalt parti som dels har det i vårt program, men också kan liberalism, som tänker liberalt”.

Sociala medier... är det en viktig del i ditt huvud just nu?

”Sociala medier är jätteviktigt för alla partier nu och det har att göra med penetrationen och att alla, som min mamma som är 85 år, finns på de plattformarna i lite varierande grad. Och väldigt många människor, speciellt yngre, hämtar sin huvudsakliga information i dem.”

Maria Arnholm träffade på torsdagskvällen Liberalernas medlemmar i Borås.
Foto: Liv Näslund
Maria Arnholm träffade på torsdagskvällen Liberalernas medlemmar i Borås.

Annars pratar många nu om dörrknackning, att det ska vara så effektivt. Stämmer det verkligen?

”Jo, det stämmer, om man gör det på rätt sätt, men det stämmer speciellt för små partier. Det finns mer beforskat i Norge. För stora partier, som Høyre och Arbeiderpartiet, spelar det inte så stor roll eftersom de är så pass exponerade ändå, men för mindre, som får vår systerparti Venstre eller Sosialistisk Venstreparti, spelar det jättestor roll. Det är så klart att statsministern i debatt i media måste möta huvudmotståndaren, men då kommer vi istället ut och träffar folk. För alla oss som är eller har varit skeptiska, även av personliga skäl för att det känns som att man tränger sig på... jag tror man har en bild av en sosse som ringer på dörren och liksom sätter in foten... Men om man säger ”hej, det är val och jag är politiker, jag vill fråga vad du tycker är viktigt”... jag tänker att det är en demokratisk skyldighet att att visa upp sig. Det är lite pirrigt varje gång man går ut, men sedan är det bara jätteroligt. Jag tror verkligen att där vi gör det bra, så kommer det att ge bra resultat”.

På er sajt skriver ni så här: "Du ska få leva ditt liv som du vill, bestämma över dig själv, ha dina egna drömmar och kunna jobba för att de ska bli verklighet. Det är frihet, och det är vad liberalism handlar om.” Samtidigt känns innebörden av frihetsbegreppet en aning oklart 2018. Det är inte direkt ett ord för valaffischerna. Är inte frihetsbegreppet överspelat som politiskt slagord 2018?”

”Nej, jag tror inte det. För många som du och jag som har intressanta jobb och som är mitt i livet är det klart att vi lever i ett av de friaste länderna på jorden. Men det räcker att du funderar på den som är funktionshindrad, som blir sjuk, på de som lever i hedersförtryck, på den som blir gammal och plötsligt inte har rörligheten längre, på den som kommer hit och inte får ett jobb, som inte får möjlighet att försörja sig och bidra... i Sverige i dag är individens frihet verkligen inte en självklarhet för alla. Den kom en ny mätning i dag där SD är näst störst, ett parti som har Ungern och Polen som politiska förebilder, länder där man själva säger att den liberala demokratin är huvudmotståndaren. Det säger sverigedemokrater också, att liberalismen är motståndare. Och i Ungern vill man bygga upp en illiberal demokrati där sådant som mänskliga rättigheter och minoritetsskydd inte är viktigt.”

Man har lite svårt att förstå att runt 20 procent av svenska väljare inte skulle tycka att denna frihet som du beskriver är viktig, eller misströstar du om det?

”Nej, man får vara försiktig med paralleller, men det är klart att det för inte så länge sedan hade setts som otänkbart att de två partier som nu styr i Italien skulle få regeringsansvaret. Och valresultatet i Slovenien... majoriteten består ju av olika icke liberala partier. Jag tänker inte att folk i Sverige vaknar på morgonen och tänker att de vill avskaffa demokratin, men det är för många som inte tänker att det är viktigt att bevara den.”

Partisekreteraren under landsmötet i Västerås i november i fjol.
Foto: Peter Kr¸ger
Partisekreteraren under landsmötet i Västerås i november i fjol.

Skolan, skolan skolan... vad ser du för reformer framför er om Liberalerna får bestämma? Bara här i Borås talar vi ju om tusentals elever de senaste decennierna som lämnat grundskolan utan gymnasiekompetens. Vad kan man göra? Lyfta tillbaka dem in i klassrummet? Det känns monumentalt svårt att hämta igen detta utbildningstapp.

”17,5 procent lämnar grundskolan utan att ha tillräckliga betyg för gymnasiet. Att tänka sig in i framtiden vad det innebär... de flesta är pojkar. De kommer inte in på gymnasiet. Då får de sällan jobb, och killar som inte har jobb får inga familjer. Det är verkligen en otroligt allvarlig fråga. Det handlar om många år av försyndelser. Vi tänker stora strukturreformer som handlar om hur man ordnar skolan från första början, om lärarna, om tidiga prov och tidiga betyg för att kunna hitta och stödja, inte för att straffa. För att inte låta lärarna kunna vända ryggen och släppa igenom de som inte klarar sig. Lärarnas första ansvar är att eleverna de första åren ska lära sig att läsa, räkna och skriva och då finns några verktyg att ta till som fanns förr. Det handlar om den extratid man kan erbjuda, genom specialklasser eller specialundervisning, och genom att gå om en årskurs. Det handlar om lärarnas kompetens och om tid. Jag har nyligen lärt mig att under 20 år utbildades inga specialpedagoger i Sverige. Det saknar alltså 20 årskullar av speciallärare”.

Säger Maria Arnholm och liksom bankar med armen i bordet innan hon fortsätter:

”Det bottnade i en ideologisk tanke som är lätt att köpa, att alla ska gå i samma klass, att de problem som finns och de svagheter som några har i vissa ämnen, de löser vi inom klassens ram. Det är en fullkomligt omöjlig uppgift för en lärare att fixa det. Att under en period få särskild undervisning, att gå om en klass, det händer nästan aldrig i Sverige i dag.”

Borås är på gång med ett sådant försök nu, med två så kallade särskilda undervisningsgrupper.

”Den här siffran är ju större än den någonsin har varit och den beror huvudsakligen på skolans misslyckande, men också på att det är en större andel elever som kommit hit inte som två-tre-fyraåringar, utan som sju-åtta-elva-tolvåringar.”

Där har ni förslag om att förlänga skolplikten.

”Ja, och öka undervisningstiden, till exempel på sommaren.

Kan man till och med behöva så att säga hämta tillbaka en 18-åring utan fullgjord grundskola. Man kan förstås göra det indirekt via bidragssystemet.

”Det är klart att det går, i ett land som har så fantastiska folkbildningstraditioner med både studieförbund och folkhögskolor. Man får en andra och en tredje chans. Men det kommer många av de här ungdomarna att behöva. Men så måste de också få ett jobb! Man kan inte tänka sig att de först ska gå folkhögskola och sedan få ett jobb. De måste också få försörja sig för de är unga vuxna. Jan (Björklund, vår anm) hade varit här i trakten någonstans på besök för inte så länge sen och träffade poliser. Han frågade poliserna vad de tyckte att politiken skulle göra. Jan trodde att de skulle svara att ”fler poliser”, men de svarade bara ”se till att de får ett jobb”. Och då får vi inte vara rädda för att göra arbetsmarknaden öppnare”.

Varför röstar inte alla på Liberalerna?

”Väldigt länge, nästan alltid, har vi bedömts vara väljarnas näst bästa parti, och det beror sig på, tror jag, att de flesta tycker att vi har två tankar i huvudet samtidigt: fri marknad, frihet för individen men med socialt ansvar, och att det är bra. Antingen vill man rösta på de som säger ”vi kan inte ha fler invandrare här, släng ut dem”, medan andra säger ”låt alla komma hit”. Det är kanske inte den lösningen man vill ha, men man vill ge sin yttring åt något av dessa båda håll.

”Vi är ju inte ett mittenparti. Vi är extremer när det gäller skolan, vår vilja att samarbeta i Europa, vår syn på jämställdhet... men vi är i mittfåran i en kombination av socialt ansvar och frihet och fri marknad. Som jag tror att många egentligen omfamnar. Jag hoppas att några procentenheter till av väljarna ska se att det där är hotat om man inte lägger sin röst på det.”

Du vet ju vad Lars Leijonborg har anfört i sin nya bok ”Kris och framgång” (Ekerlids) om att det vore idé att slå samman Liberalerna med Centerpartiet. Är det ett resonemang som du möter i partiet? Varför är det en dålig idé?

”Nej, jag kan inte säga att jag möter det i partiet. Partier är inte som företag eller andra organisationer, som kyrkor eller idrottsklubbar. Det är svårt för företag också men där kan det fungera. Partier består ju av sina medlemmar och det fanns en tid när Moderaterna lät rätt lika oss och det fanns en annan tid när Miljöpartiet också gjorde det. Just nu är det Centerpartiet, vars ledning i många stycken säger jättebra saker, men partierna är ju inte dess ledningar, utan partierna är folkrörelser. Den dag det kommer ett folkligt krav ur bägge partierna så..., men jag tror inte det kommer att hända.”

Hur ser den ideala föräldraförsäkringen ur för ”den första pappamånadens mamma”, som någon kallat dig?

”Det har vi ju redan tänkt ut. Den ideala innehåller vissa öronmärkta månader såsom i dag, men är också lyhörd för behovet av att kunna utforma de där småbarnsåren. Jag ska inte hålla på och vara mamma till fler pappamånader, däremot är jag gärna med och är mamma till en försäkring där det finns en möjlighet att få en högre ersättning under en kortare tid, att huvuddelen tas ut innan barnet fyller två år och det är färdiguttaget när barnet börjar skolan. Jag tror att det är jätteviktigt att den inte är lika flexibel som i dag och inte gör det möjligt att sträcka ut småbarnsåren upp till kanske 15 års tid. Det tror jag är den viktigaste orsaken till att kvinnor som är aktiva nu kommer att gå ut med lägre pension, sämre karriärer, lägre löner. Mammor är borta för länge från arbetsmarknaden. Det får man naturligtvis vara om man vill, men jag tycker inte att föräldraförsäkringen ska gynna det.”

Till sist: På BT:s ledarsida tycker vi att en höghastighetsjärnväg förbi Borås är en bra idé. Vi tänkte att du här och nu skulle berätta att Liberalerna har ändrat sig och också är för att bygga via upplåning...

”Ledsen att göra dig besviken... Den här idén, som en del förespråkat, att det behöver inte kosta något, att vi kan låna i stället, det är ju faktiskt så att det funkar inte, utan lånade pengar ska också betalas. Det är en resursfråga, och då har vi kommit till slutsatsen att det finns så mycket annat som är viktigare att göra. Det vore jättehärligt med höghastighetståg också, men pengarna räcker inte till det.”

Om just detta har Maria Arnholm och Liberalerna hamnat en aning ur spår.

Men i den ännu mer fundamentala framtidsfrågan för Sverige, om allas vårt ansvar att vårda en demokrati som är skörare än vi länge har trott, har hon alldeles rätt.

Om Maria Arnholm

Liberalernas partisekreterare

Född i Partille 1958, uppvuxen i Kungälv. Studerade juridik vid Stockholms universitet. Chef för Bengt Westerbergs stad i Folkpartiet 1991-94. Via ett par jobb i näringslivet åter till politiken på allvar 2012 som statssekreterare hos Nyamko Sabuni, som hon efterträdde som jämställdhetsminister 2013. Är riksdagsledamot och blev partisekreterare efter valet 2014. Bosatt på Lidingö.

Visa mer...