Hur ska nödropen nå fram?
Det föregicks av kraftiga rop på hjälp. Maria hade haft styrkan att på egen hand ta sig tillbaka till Sverige och hade dessutom kontaktat den ideella föreningen ”Tänk Om” som arbetar med hedersrelaterat våld. ”Tänk om” hade i sin tur tryckt på hos socialtjänsten i Landskrona för att Maria skulle få skyddat boende.
Utan att gå händelserna i förväg verkar det som om Landskrona kommun verkligen hade kunnat göra mycket mer. På socialtjänsten säger man visserligen att alla som har rätt till skyddat boende har möjlighet att få det. Men på något sätt verkar förbindelserna ha fallerat.
Det talas i många sammanhang om vikten av dialog och kunskap. När det gäller hedersrelaterat våld kan det vara en fråga om liv eller död.
Riksföreningen Glöm aldrig Pela och Fadime har anmält Landskrona kommun till Socialstyrelsen. Kommunen vill att både Länsstyrelsen och Socialtjänsten undersöker vad som har hänt. Det är bra och direkt nödvändigt.
Anmälningarna ger tillfälle att granska rutiner och ta reda på var det har brustit. Förhoppningsvis kan offentliganställda som i vardagen kommer i kontakt med hedersproblematiken lära sig något.
Det har från denna och tidigare regeringar satsats på att sprida information och utbilda poliser, socialarbetare och skolpersonal. Mer kan givetvis göras, men den som säger att inget har hänt och att det inte finns någon medvetenhet i frågorna har fel.
Ytterligare ett initiativ togs i onsdags när regeringen lanserade en kraftsamling mot våld i nära relationer med länspolismästaren i Stockholms län, Catrin Götblad, som nationell samordnare. Götblad vågade på direkt fråga dock inte tala om i vilka kulturer hedersrelaterat våld förekommer (DN 25/4)).
För att förstå hedersproblematiken måste man till en början ringa in den kulturellt. Att lyfta fram mekanismerna borde också medföra ett nödvändigt skifte av fokus från att bara skydda flickorna– och pojkarna – till att se över vad som driver förövarna.
Dit har vi inte kommit ännu.
Ledarredaktionen
