Hur länge ska Maduros terror få fortsätta?
Det har länge varit ett land som varit synonymt med det omöjliga och omänskliga i socialismens och kommunismens anspråk – att lova allt men snart visa sitt rätta ansikte: Hittills har inga ”experiment” av detta slag slutat i annat än våld, förtryck och fängslande av oliktänkande. Venezuela är inget undantag, trots att svensk vänster länge försökte få det till att det var en oförstående, fientlig omvärld och ett sjunkande oljepris som lade hinder i vägen för Hugo Chavez paradisbygge. Den villfarelsen har de flesta övergivit i dag. Det är bara på den yttersta vänsterkanten som de troende och tillbedjande fortfarande flockas.
Den allt mer isolerade vänsterpopulisten Nicolás Maduro klamrar sig fast vid makten i ett land vars medborgare i allt stridare strömmar flyr landet. Fattigdomen, hungern och förtrycket utgör de omedelbara drivkrafterna som håller på tömma landet.
Nationalförsamlingens ledare, socialdemokraten Juan Guaidó, har utropat sig till ”tillfällig president” i Venezuela. Guaidó är under nuvarande omständigheter en legitim utmanare om makten. Han har det folkligt valda parlamentet bakom sig. Ändå är det långt ifrån säkert att Guaidó verkligen kommer att lyckas med sin ”kupp”. Regimen klamrar sig fast vid makt och privilegier med all kraft och än så länge verkar Maduro har kvar arméns stöd.
Föga förvånande finns det dock aktörer i bakgrunden som själva har lång erfarenhet av både socialism och att förtrycka den egna befolkningen. Det är långt ifrån givet att landets gäldenärer Kina och Ryssland låter det gå så långt att man utan vidare förlorar en allierad.
Det internationella trycket på Maduro att avgå kommer oavsett detta att öka. 14 latinamerikanska länder inom den så kallade Lima-gruppen och Kanada ska ta upp krisen. USA har tagit initiativ till att FN:s säkerhetsråd ska samlas för att diskutera frågan.
Att så många länder har erkänt Guaidós anspråk talar för att konflikten går mot sin kulmen. Detta att Maduro bryter de diplomatiska förbindelserna med USA kommer inte att förändra detta. Snarare talar det för att en ny nivå av osäkerhet tillförs en redan okontrollerbar situation.
Det finns en gräns där det förtryckande våld som alla desperata despoter förr eller senare alltid hänfaller till mot den egna befolkningen istället vänds mot makten. Hur länge dröjer det och hur våldsamt måste det bli innan Venezuela befrias från en vänsterregim och en auktoritär despot som kört landet helt i botten?
