Höst – då våras det för Alliansen!

Det är ofrånkomligt så här års, att dagarna blir längre och att höstlöven singlar allt tätare till marken. Så fascinerande då att upptäcka, att det trots tilltagande mörker faktiskt spirar förhoppningar och stiger förväntningar om att det lagom till valåret 2018 ska finnas en Allians värd namnet att rösta på.

Det är nu som marken ska beredas. Alliansen har alla förutsättningar för att nästa höst kunna erbjuda väljarna ett bättre alternativ än en fortsatt svag rödgrön regering som gör vad den kan för att rasera välfärden och vars budgetpolitik från början till slut dikteras av Vänsterpartiet.

Med all respekt för dem som hellre ser att Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna hellre fortsätter att älta frågan om minoritets- eller majoritetsregering, eller för den delen blocköverskridande samarbeten åt endera hållet, är det inte den sortens överväganden som de fyra partierna bör ägna sig åt just nu. Annat är väsentligen viktigare.

I helgen valde Moderaterna Ulf Kristersson till ny partiledare med acklamation. Med honom följer ett starkt socialpolitiskt engagemang och en känsla för behovet av lag och rätt. Samtidigt hade Centerpartiet sin stämma i Malmö, vid vilken Annie Lööfs starka ställning ännu en gång bekräftades. Därför kan hon också ta debatten exempelvis om vilken inriktning Sveriges framtida flyktingpolitik ska ha utan att behöva snegla åt höger eller vänster. På måndagen visade det sig att illa åtgångna Kristdemokraterna har hittat tillbaka till sitt goda engagemang i vårdfrågor. Och under tisdagen presenterade Liberalerna sin budgetmotion som innehöll en bekräftelse på att det behövs ett parti som uthålligt påminner om vikten av en fungerande skola, en funktionell jobbpolitik, om skattesänkningar, minskat bidragsberoende och om en arbetsrätt som på allvar och för alla sänker trösklarna in på arbetsmarknaden.

Det är här som Alliansen ska samlas, kring en gemensam politik mot de strukturella problem som växt sig allt större under mandatperioden. Agerandet under sommaren och den tidiga hösten har inte varit till dess fördel.

Vid det här laget vet alla inblandade att om det är något som det ska ställas misstroendevotum om, så är det de rödgrönas ovilja att prioritera så att dagens klyftor inte vidgas och fördjupas.

I måndagens Dagens Industri hade Allianspartiernas ekonomisk-politiska talespersoner en debattartikel om fem områden där det behövs reformer. Det mesta är välkänt, som att en av sju svenskar i arbetsför ålder lever på bidrag istället för att arbeta. Samma sak med frågan om trygghetsklyftor och svag produktivitetsutveckling, eller skuldkrisen och risken för överhettning. Men vad som är värt att påminna om är också det som måste bli Alliansens framtidsväg, att ha som överordnat mål att samhället ska ”hålla ihop och vara rättvist”. Om ”alla barn och vuxna” ska få ”samma chans att lyckas” måste politikerna klara av att prioritera välfärdens kärna och sätta kraft bakom orden om att ”flit, ambition, studier och hårt arbete” alltid ska löna sig.

Politiska förslag som på allvar förändrar samhället förutsätter partier som är beredda att underordna sig varandra för att nå det målet. Detta talar för Alliansen.