Hög tid för en ny politisk profetia
De frågor som dominerar det politiska samtalet handlar om migration, mer nationellt självbestämmande i spåren av Brexit, brott och straff. Klimatfrågan får ofta, pliktskyldigt, vara med på ett hörn. Men frågar man unga i dag om vad de tycker och vilka frågor som är viktiga blir det uppenbart att den politiska debatten kan komma att bli något annat i framtiden.
Den fråga som unga graderar som viktigast är sjukvården. Men den politiska debatten i dag berör sällan frågor om välfärdens kärna, eller hur den ska organiseras i framtiden i takt med att befolkningen åldras.
För första gången har MUCF med en fråga i enkäten om ungas attityd gentemot EU och omvärlden. Att swexit skulle bli en fråga för framtiden förefaller osannolikt när man ser resultatet. Hela 9 av 10 ungdomar vill att Sverige ska stanna i EU. Motståndet mot unionen verkar likt den svenska demografin, vara en åldrande företeelse. En utveckling som även observerades i Storbritannien under folkomröstningen, där de som röstade för bremain ofta var i den yngre delen av befolkningen.
Söndagens partiledardebatt bjöd, milt uttryckt, på en ganska enerverande uppvisning. Tongångarna gnisslar och går i ett, när samma frågor daltas om och om igen. De flesta vill bara att politiker ska säga vad de mena – och mena vad de säger. Spelad upprördhet, retorisk uppvisning och bittert fiendskap anser nog de flesta att partierna hade kunnat lämna bakom sig.
Majoriteten av Sveriges unga är enligt enkäten positiva till migration. I princip alla vill stanna i EU. Och den största knäckfrågan, det är sjukvården.
Kanske är inte det politiska klimat som många siar, med växande högerextremism, ökad nationalism och mindre fokus på klassiska kärnfrågor som välfärd och skatter, en korrekt profetia för framtiden. I alla fall inte om man frågar den generation som kommer vara framtidens väljare.
I vårtid är därför rådet till alla politiker några rader av Karin Boye: “Så bort, all min feghet, jag hör min framtid till. Jag tar mig rätt att växa nu, som rotens krafter vill”.
Politiken hör framtiden till, och ytterst de människor som ska leva och verka i det framtida samhället. Då räcker feg retorik och kortsiktiga vinster inte ens till nästa val.
