Hjelmstedt: Färjan som öppnade världen

Ledarkrönika Artikeln publicerades
Färjan till Danmark var och Varbergs port till Europa.
Foto: Anders Robertsson
Färjan till Danmark var och Varbergs port till Europa.

Varbergsfärjan är inte bara vilket vanligt fartyg som helst. Den var och är en port till Europa

8 maj 1960 var en stor dag i Varberg. 40 000 människor hade samlats på den s k Hoken i hamnen. Det var tre gånger så många som de skattskrivna i staden som uppgick till 14 400! Fullriggaren Christian Radich låg vid kaj, från fästningen sköts salut och allt utspelade sig i en anda av skandinavism: svensk hamn, norsk båt, dansk ankomsthamn.

När den första Europafärjan gled in mot kajen var det en öppning mot världen. Inte många Varbergsbor hade dessförinnan varit utomlands men nu skulle man kunna färdas till det avlägsna Danmark, där det visserligen talades ett obegripligt språk men där man kunde köpa en kasse öl skattefritt och njuta wienerbröd därtill. Och det tog bara nio timmar fram och åter!

De första åren måste nämligen färjan gå norr om Anholt eftersom det var där den enda minsvepta farleden gick.

Men vad hade hänt i Sverige som gjorde det intressant för några norska entreprenörer att ge sig in i detta våghalsiga projekt? Svaret är att 1950-talet inneburit kraftigt ökad handel till följd av frihandelsavtalen EEC och Efta. Gränsformaliteterna reducerades samtidigt som vägarna till Varberg gjordes bättre vilket underlättade för lastbilstrafiken. Bonniers, av alla koncerner, hade blivit utkonkurrerade i Grenå, men satte in en egen linje från Halmstad till Århus med fartyget Prins Bertil. Det gick inte särskilt bra. Varbergslinjen gick däremot lysande. Allra bäst i slutet av 70-talet då 450 000 passagerare gick ombord och 320 000 ton frakt seglades över till Jylland.

Det höll inte i sig. 1982 tog Stena Line över.

Utvecklingen har sedan varit omväxlande med finansiella kriser och ökad konkurrens. Fartygen har bytts ut och getts ökad kapacitet. Den första färjan på 60-talet tog 12 lastbilar. Nuvarande Stena Nautica tar 68. En period kördes fem dagsturer. Samtidigt har Stena drivit sin Göteborgslinje och när man nu flyttar linjen till Halmstad så finns det flera skäl. Hamnen i Varberg ska flyttas och ett nytt färjeläge måste byggas. Varbergs kommun ser inga vinster med det och vill inte investera. Och det vill inte Stena heller. Dessutom konkurrerar Varbergslinjen med Göteborg och det egna rederiet. För Stena är det viktigt att befästa sitt monopol på Kattegatt. Med Halmstad kan man locka mer trafik från Mellan- och Sydsverige och Halmstad blockeras för dumdristiga konkurrenter.

Så då flyttar man till Halmstad där man lätt kan anpassa det gamla färjeläget till Stenas behov.

Det är väl också så att Halmstad bedöms ha större potential. Därför seglar Stena Nautica snart sin sista tur från Varberg. Linjen blev aldrig 60 år.

Färjan är dock inte vilken båt som helst. Den är en del av sjöfartsarvet och av Varbergsbilden. Många är de som rest till Jylland med henne. Ett kulturarv, rentav.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.