Hjelmstedt: Det var Edén som såg till att folket fick makten

Ledarkrönika Artikeln publicerades
Rätteligen ska han kallas för demokratins fader, liberalen Nils Edén. Han var statsminister under de avgörande åren 1917–1920.
Foto: SvD/TT
Rätteligen ska han kallas för demokratins fader, liberalen Nils Edén. Han var statsminister under de avgörande åren 1917–1920.

Nils Edén, historieprofessorn som nästan ensam drev igenom parlamentarismen i Sverige, var en av landets skickligaste statsministrar genom tiderna.

Bara tre år (1917-20) var Edén statsminister men på den tiden hann han påbörja ett omfattande reformarbete varav naturligtvis den allmänna och lika rösträtten är det viktigaste. Men gjorde det också möjligt för kvinnor att utöva akademiska yrken. Fattigvårdsauktionerna förbjöds och hyggliga äldreboenden framtvingades. Rätten att aga tjänstefolk avskaffades. En ny vattenlag påskyndade elproduktion och industrialisering.

Den liberala statsministern Karl Staaf hade redan före kriget försökt genomdriva parlamentarismen, men kungen manifesterade i Borggårdstalet sitt kompakta motstånd. 1917 var situationen en helt annan. Landet hade upplevt gigantiska hungerkravaller. Wilhem II hade abdikerat i Tyskland, kungahusen i Europa väntade på en politisk jordbävning och Gustaf V hade packat sin väska. När Edén fick frågan om att bilda en vänsterministär med socialdemokrater och liberaler ställde han ultimatum. Kungen tvingades erkänna parlamentarismen. I dagboken citerar Edén sig själv: ”Vi måste förutsätta, att så länge vi vore kgns rådgivare, inga andra skulle komma mellan honom och oss.”

Utpressning fungerade.

I politiken är det inte heller alltid argumentens tyngd som avgör. Edén var en överlägsen retoriker, av malisen kallad Silvertrumpeten, och en man vars klokskap och skicklighet var så betydande att det kunde uppfattas som oförställd självbelåtenhet. Herbert Tingsten som mött Edén både i akademin och politiken retade sig på den perfekte men erkände hans överlägsna kompetens.

Men vad var det som drev Edén? Det verkar ursprungligen ha varit försvarsfrågan som aktualiserades i samband med unionsupplösningen 1905. En ny, moderniserad härordning tycks ha engagerat honom. Att Sverige inte kunde hävda sig mot Norge med vapenmakt var försmädligt. Men rösträttsfrågan var en genuin och central liberal angelägenhet sedan länge och den kom att dominera hans reformiver och gärning. Rösträttsfrågan var ju dessutom kopplad till försvarsfrågan: kunde man begära att svenskarna skulle försvara landet utan att ha rätt att delta i dess styrelse?

Den moderna tiden hade äntligen nått Sverige. Nils Edén var den som gjorde att makten övergick till folket efter decennier av motstånd från högern. Inte många idag känner igen hans namn.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.