Historien upprepar sig i Venezuela och i Vänsterpartiet

Ledare Artikeln publicerades
Milistrupper sätts in mot civila i Venezuela.
Foto:TT
Milistrupper sätts in mot civila i Venezuela.

När Venezuela glider in i socialistisk diktatur upprepar sig både historien och Vänsterpartiet.

Ett parti som kallar sig demokratiskt borde inte behöva avkrävas ett tydligt ställningstagande mot vad som nu sker i Venezuela.

När en macholedare som Nicholas Maduro manipulerar val, fängslar oppositionella och fyller den lagstiftande församlingen med släktingar och likasinnade - borde det vara självskrivet att de som definierar sig som demokrater reagerar.

Men skälet till att många nu ändå förgäves kräver ett sådant ställningstagande från Vänsterpartiet är att V tidigare har hyllat såväl Nicholas Maduro som hans företrädare Hugo Chavez.

När Maduro år 2013 valdes att efterträda Chavez gratulerades han på Twitter av Jonas Sjöstedt (V). Det trots att Maduro som utrikesminister redan hade uppmärksammats för att knyta band till diktaturer som Vitryssland, Iran och Gaddafis Libyen.

I en motion till riksdagen samma år beskrev flera vänsterpartister med den utrikespolitiske talespersonen Hans Linde i spetsen utvecklingen under Chavez som "i huvudsak positiv". Faran för Venezuela såg man i stället i oppositionen.

Så sent som i våras när det sedan länge var känt att delar av befolkningen i världens oljerikaste land led av undernäring hyllade Vänsterpartiets första majtåg i Stockholm regimen i Venezuela med en gigantisk banderoll.

När nu bilder kablas ut över världen över hur Maduros säkerhetstjänst för bort oppositionella och skjuter mot demonstranter är signalerna från Vänsterpartiet i bästa fall mångtydiga.

Riksdagsledamoten Ali Esbati som flera gånger offentligt hyllat utvecklingen i Venezuela twittrade som en syrlig kommentar: "rörande att folk som normalt applåderar polisbrutalitet var som helst i världen, menar att den måste bero på "socialism" i Venezuela."

Jonas Sjöstedt länkade till en artikel av Sveriges radios korrespondent Lars Palmgren i tidskriften ETC (2/8). Palmgren erkänner där att Maduro och Chavez förstört landet och förtryckt folket. Men genom en försåtlig argumentation där Chiles Salvador Allende görs till måttstock för verklig socialism - eller tänkt sådan i och med att denne aldrig fick verka - landar Palmgren i att Maduro inte är riktigt socialist, utan snarare en förkämpe för nyliberalismen.

Hade Palmgren i stället jämfört utvecklingen i Venezuela med tidigare faktiskt existerande socialistiska stater hade han kunnat finna att den följer mallen väl.

Det känns som att historien upprepar sig både borta och hemma. Socialistledarna är vänsterns hjältar till dess att deras brott är omöjliga att ifrågasätta. Då är de plötsligt inga riktiga socialister längre. Något verkligt fördömande kommer aldrig - för då kan man ju stöta bort några av sina anhängare.

En tacksamhetens tanke bör gå till Stefan Löfven som höll det för uteslutet att släppa in V i sin rödgröna regering. För då hade Maduros ideologiska fränder suttit med och regerat Sverige.