Hermansson: Fattigdomen är en konsekvens av den ”svenska modellen”

Ledarkrönika Artikeln publicerades
33 procent av barn i Borås som har utrikes födda föräldrar betraktas som fattiga. Samma andel för barn till svenskfödda är tre procent.
Foto: Katja Kircher
33 procent av barn i Borås som har utrikes födda föräldrar betraktas som fattiga. Samma andel för barn till svenskfödda är tre procent.

Antalet barn i fattiga familjer skulle sannolikt minska om regeringen inte var så ”ängslig för att skapa dialog om vilka värderingar som vårt samhälle vilar på idag”. Med svenska arbetsgivare.

Det kan tyckas vara både aningen fräckt och tendensiöst, detta att mitt i julhandeln påminna om att det finns fattiga människor i Sverige. Men är det något vi fått lära oss de senaste åren så är det att fattigdomen finns mitt ibland oss. De många tiggarna på landets gator och torg påminner oss om det vi – handen på hjärtat – helst vill slippa kännas vid. Och det är begripligt av just det skälet, att ett så handfast möte med fattigdom och utsatthet är något vi i ett av världens främsta och bästa välfärdsländer inte ska behöva genomlida.

Det självbedrägeriet till trots, finns det gott om människor i dagens Sverige som lever mycket stor utsatthet.

Skälet till detta är att den svenska modellen – i begreppets vidare bemärkelse – aldrig har klarat av att ”leverera” det fattigdomsbefriade samhället.

Senaste numret av Statistiska Centralbyråns tidskrift Välfärd har ekonomisk utsatthet som tema. Av de senaste tillgängliga uppgifterna framgår att 7 procent av alla barn i Sverige lever i familjer med låg inkomststandard, ett av många sätt att mäta fattigdom. Men just det här måttet är relevant eftersom det inte tar fasta på den relativa skillnaden mellan inkomster, som när de jämförs kan leda till att själva fattigdomen relativiseras.

Låg inkomststandard handlar om att det enskilda hushållets inkomster inte räcker till för att betala nödvändiga levnadskostnader. Och innan någon räknar tacos till fredagsmyset och en tvåveckors solsemester i Phuket till det livsnödvändiga, kan det vara värt att notera följande: Det handlar om att pengarna inte räcker till boende, livsmedel, kläder, fritid, hushållsel, hemförsäkring, barnomsorg, lokala resor eller fack- och a-kasseavgift.

7 procent av alla barn. Bakom det anonyma måttet döljer sig 145 000 individer mellan 0 och 17 år.

Med underlag från SCB och Barnombudsmannen har ledarsidan sammanställt andelen barn i familjer med låg inkomststandard i Sjuhärads kommuner.
Med underlag från SCB och Barnombudsmannen har ledarsidan sammanställt andelen barn i familjer med låg inkomststandard i Sjuhärads kommuner.

Det går att komma ännu närmare. Titta på grafiken här ovan. Staplarna visar andelen barn som lever i familjer med låg inkomststandard i Sjuhärads kommuner. Det är Barnombudsmannen, BO, som tillhandahåller underlaget. Men notera också den skillnad som ger fattigdomen dess rätta ansikte:

Det är framför allt utrikes födda barn som är fattiga i dagens Sverige och Sjuhärad. Skillnaden är hårresande.

3 procent av barn i Borås som har två svenskfödda föräldrar lever med låg inkomststandard. Motsvarande andel av gruppen barn som har två utrikes födda föräldrar är 33 procent.

Det finns förklaringar; det finns alltid förklaringar även om många av dem mest verkar vara bortförklaringar. I många fall handlar det om språksvårigheter, låg eller obefintlig skolgång, om sjukdom och trauman som omöjliggör normalt arbete. Långt fler utrikes födda än inrikes födda kvinnor stannar hemma med barnen.

Men det handlar också om en ”modell” där utrikes födda selekteras bort från arbetsmarknaden av skäl som knappast kan sägas stå i överensstämmelse med den svenska självbilden av att samhället är ett öppet, tolerant och inkluderande.

I senaste numret av Ekonomisk Debatt skriver Lina Aldén om att forskning visar att ”män med arabiskklingande namn riskerar att bli bortsorterade av arbetsgivare när de söker arbete i Sverige; de måste söka dubbelt så många jobb som män med svenskklingande namn för att bli inbjuda till intervju i samma utsträckning”. Även här finns det flera förklaringar. Visserligen kan det mycket väl vara så att utrikes födda kan ha svårare att redogöra för sin kompetens, men det kan också vara så som Aldén skriver att arbetsgivare inte vill anställa vissa grupper av utrikes födda.

I ljuset av regeringens senaste försök att låta som Sverigedemokraterna kan dock arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons utspel på DN Debatt i veckan göra nytta. Detta med att vi ”får inte göra oss ängsliga inför att skapa dialog om vilka värderingar vårt samhälle vilar på i dag” torde vara synnerligen relevant som utgångspunkt för en diskussion med de svenska arbetsgivare som genom sin diskriminering bidrar till att barnfattigdomen är tiofalt högre bland dem som bäst av alla behöver komma in på arbetsmarknaden.

Den ”svenska modellen” måste vi göra upp med snarast.