Hermansson: Det ska löna sig att kompromissa

Ledare
De har makten i Borås. Från vänstern Tom Andersson (MP). Annette Carlson (M), Ulf Olsson (S), Anna Svalander (L) och Malin Carlsson (S).
Foto: Jan Pettersson
De har makten i Borås. Från vänstern Tom Andersson (MP). Annette Carlson (M), Ulf Olsson (S), Anna Svalander (L) och Malin Carlsson (S).

Sjuhärad är ännu en gång ett föredöme. Den politiska kartan visar nämligen att förmågan till kompromisser och breda samarbeten är god. Det är egenskaper hos partierna som väljarna trots allt verkar har sett som viktigast i årets val.

Den 10 september i år vaknade Sverige och Sjuhärad upp till en ny ovisshet. Den högt uppskruvade retoriken i valrörelsen ledde visserligen till mobilisering, men knappast till att denna gav entydiga besked om vinnare och förlorare.

I alla kommuner i Sjuhärad har makten kunnat fördelas först efter det att partierna har samtalat och förhandlat med varandra. I fem av sju har det uppstått blocköverskridande styren eller majoriteter. Centerpartiet är Sjuhäradsmästare och ingår i sex av sju maktallianser. Socialdemokraterna ingår i fem och Moderaterna endast i två. I tre kommuner återfinns lokala partibildningar på den styrande sidan.

Sverigedemokraterna är i detta avseende valets stora förlorare – trots att partiet gjorde betydande väljarframgångar. Det är bara i Herrljunga som SD har en viss möjlighet att i utöva någon form av inflytande på de partier som styr, genom sin relation till Kommunens väl.

Alldeles uppenbart är SD ett ”annorlunda” parti. Ofta brukar den uppfattningen föras fram, att det skulle vara ”odemokratiskt” att inte ge SD inflytande när partiet trots allt gjort ett så bra valresultat. Det är i bästa fall en missuppfattning av vad parlamentarismen innebär, men troligare ett sätt att framställa sig som offer. Så är naturligtvis inte fallet i det här sammanhanget. Att SD inte kommer i närheten av makten handlar om att partiet inte har något ”kapital” att kompromissa med. Övriga partier har sådana tillgångar som gör det möjligt att hitta de mest fantasifulla och oväntade lösningar. Som exempelvis i Göteborg där det beskedet kom under onsdagen, att Alliansen kan ta över efter det att Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ bestämt sig för att släppa fram en ny kommunledning. En riktig högoddsare!

Att Socialdemokraterna i Göteborg samtidigt gnisslar tänderna åt att ha blivit ”svikna” av sina forna samarbetspartier ska tas för vad det är, en blandning av hybris och ovilja att anpassa sig efter nya omständigheter.

Är det något som valutgången visar med eftertryck så är det att det inte fanns ett parti som alla ville ha, eller för den delen ett block som satt inne med hela sanningen. Ty bakom den känsla av omedelbar ovisshet som valresultatet gav upphov till, går det att läsa ut ett större budskap: Kompromissa eller dö!

Och den prioriteringen är begriplig, inte minst i Sjuhärad. Kompromissvilja och pragmatism är egenskaper som är särskilt lämpliga på den kommunala nivån. Men allt flyter inte, om nu någon tror att det är så som detta med en bättre benägenhet att lyssna och lära av andra ska uppfattas. Tvärtom finns det i detta sammanhang en viktig princip att följa, inte minst i tider av ovisshet:

Ju närmare ”välfärdens verkstad” desto viktigare är det att de politiska besluten fattas i bredast möjliga samförstånd.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.