Hermansson: Det brådskar med en ursäkt

Borås Artikeln publicerades

Borås stad ska inte behöva av rutiner för att bete sig anständigt mot sin invånare. Som i fallet med den amputerade kvinnan som fick lårbenshalsen bruten under en behandling.

Kommunens roll och funktion kan beskrivas på många olika sätt. Generellt sett är den att betrakta som den del av staten som ligger närmast medborgarna i vardagen. Från morgon till kväll, i livets alla skeden, rik som fattig, kärnfrisk såväl som kroniskt sjuk – och oavsett om vi gillar eller inte gillar det – har vi ett nära förhållande till kommunen.

Närhetsaspekten är central när det gäller att bygga och bevara tillit i samhället. Som medborgare måste vi kunna lita på att den verksamhet som vi avsätter en stor del av våra inkomster till håller bra standard och är besjälad av att leva upp till vårt förtroende.

I onsdags kunde BT:s vårdreporter Jan Lindsten berätta om hur en kommunal sjukgymnast i Borås i början av september under en behandling bröt lårbenshalsen på en handikappad kvinna. Sedan dess har kvinnan vårdats på sjukhus.

En av den handikappade kvinnans assistenter som var närvarande när behandlingen genomfördes, reagerade omedelbart: ”Detta var hemskt att uppleva, man kan inte tro det är sant”.

Det är ingen nyhet att det begås fel i vården, att ingrepp misslyckas eller att behandlingar utförs på felaktigt sätt. Sådant sker dagligen. Det sista som ska få hända är att felaktigheterna bäddas in i vad som mycket väl kan beskrivas som ett byråkratiskt avståndstagande. Det är oansvarigt och okänsligt, men också ett sätta att rasera förtroendet för kommunens förmåga att ta sitt medborgarnära uppdrag på allvar. Det som kännetecknar en fungerande organisation är att den dels omedelbart tar fel och missgrepp på allvar, dels visar empati med den drabbade och dennes anhöriga.

Men att döma av de anhörigas reaktioner har Stadsdel Väster misslyckats med båda. De har förgäves försökt få besked från kommunen om hur de ansvariga där ser på sitt ansvar för kvinnans lidande. Som de har uppfattat det hela, rapporterades inte skadan in omedelbart. Sjukgymnasten som genomförde behandlingen frågades inte ut av sina överordnade.

Händelsen är nu på de anhörigas initiativ anmält till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Även en polisanmälan är gjord mot vård- och äldreförvaltningen.

Men det är trots allt inte utfallet av dessa anmälningar som avgör den större förtroendefrågan. Snarare handlar det då om hur Stadsdel Västers politiska ledning väljer att värdera det som den drabbade kvinnans dotter, Sofi Wennberg säger till BT, att ”mamma har inte hört ett knyst från kommunen. Hon är mycket bitter över det som hänt och känner sig uppgiven”.

Att enhetschef Beata Olcznik vid vård- och äldreförvaltningen på en direkt fråga om varför ingen har hört av sig, svarar att ”utifrån min erfarenhet från arbetet inom Borås stads har vi ingen sådan rutin. Men jag kommer att lyfta den saken till min förvaltningsledning” torde knappast minska bitterheten.

Ingen sådan rutin …

Det är nog på sin plats att Stadsdel Västers ordförande Ida Legnemark (V) föregriper det ”lyftet” genom att skyndsamt inhandla en blombukett och åka hem till de anhöriga och å Borås stads vägnar ber dem och den drabbade kvinnan om ursäkt.