torsdag 09 februari 2012
torsdag 09 februari 2012
Ledare 2010-04-30 | Uppdaterad 2010-04-30
Om moderatkvinnorna finge bestämma skulle taket i föräldraförsäkringen helt tas bort. Då skulle de pappor som idag inte anser sig ha råd att stanna hemma, kunna göra det, argumenterar de.
Om kristdemokraterna fick bestämma skulle vårdnadsbidraget fördubblas till 6.000 kronor i månaden. Då skulle fler barn få möjlighet att vara hemma mer med sina föräldrar de första åren, är deras tanke. Perspektiven mellan partierna skiljer sig onekligen.
Nu lär varken det ena eller andra bli verklighet. Moderatkvinnornas ordförande säger uppriktigt till Svenska Dagbladet att den ekonomin att taket helt tas bort nog aldrig infinner sig.Den generösa föräldraförsäkringen har många fördelar. Till dess nackdelar hör snarare det låga golvet, att studerande och andra med ingen eller låg inkomst, har svårt att klara sig.
Föräldraförsäkringen gynnar den som har skaffat sig en rejäl inkomst innan barnet kommer. Tillsammans med det faktum att etableringsåldern, tidpunkten då ungdomar har etablerat sig i arbetslivet, har stigit kraftigt har det bidragit till att barnafödandet skjutits upp i åldrarna. På sikt är det ett problem eftersom färre då hinner få de barn de vill ha.
Men i jakten på problem att ta itu med, anser moderatkvinnorna att man bör åtgärda det faktum att papporna inte tog ut hälften av vab-dagarna, d.v.s. vård av sjukt barn. (De stod för drygt en tredjedel.) Lösningen är föga förvånande att ta mer av andras pengar och ge till papporna.
Höjt tak ska locka pressade papporna att välja snuvigt barn framför krävande chef. Hur pigga skattebetalarna är på att stå för den ekonomiska moroten för män som tjänar mer än 318.000 kronor om året framgår inte.
Då ter sig KD:s förhoppningar om höjt vårdnadsbidrag mer lockande, även om de inte heller lär infrias i brådrasket. Men ambitionen att göra det lättare att välja det som passar barnet bäst är lovvärd. En del barn behöver en lugnare start och mer tid hemma. Med dagens ordning går nästan alla pengar till förskolan, den som väljer att vara hemma längre med barnet är i hög grad ekonomiskt missgynnad.
Valfrihet för papporna eller valfrihet för barnen. Valet borde vara enkelt för en alliansregering.
De senaste femtio åren har det talats om kvinnans likvärde med mannen, och som vanligt kostnader. Men vem har fört barnens talan? Alla tror givetvis att de gör det. Men hur är det i verkligheten, och vad kostar detta både ekonomiskt och mänskligt.
Det är ju c:a de första åtta åren som formar människan. Detta är sedan mycket svårt att ändra på. Det är ju bl.a. detta som gör att vårt samhälle inte förändras så snabbt som många tror.
Att det ligger i sossarnas linje att alla ska stöpas i samma form, vet vi ju. Men det verkar minst sagt som moderaterna har samma inställning. Dessutom sneglar man på att få ner de kortsiktiga kostnaderna ännu mera.
Föräldrarna borde ju ges en rimlig chans att välja barnens uppfostran, mellan hemmet, dagmamma och daghem. Vad kostar ett barn på daghemmet? Varför kan inte samma pengar betalas till andra alternativ. Det jag är tveksam till är privata daghem, där måste övervakningen hur det sköts räknas bort från daghemskostnaden. Vi vet ju vad privata vinstintressen kan ställa till med när det finns kryphål.
Ser vi till människans livstid, så är barnuppfostran mest viktigt ur alla möjliga synvinklar. Vi lever ju inte i sådan tid att det ska gå att vifta bort alla problem med att det är sämre människor. Medan de bättre människorna betalar sig ur samma situation.
Detta är kortsynt, och för mänskligheten till sämre tider.
KD´s aktuella Sifomätning visar ett förkrossande stöd bland väljarna för vårdnadsbidrag. Otaliga mätningar av Sifo, IMU, Temu, SOM etc. genom åren har visat, att en majoritet önskar mera frihet i familjepolitiken. Men det vill inte en majoritet i politiken, eller i media - landets Nomenklatura.
För det går på tvärs mot arbetslinjen. Motverkar jämställdheten. Får föräldrar att stanna hemma med sina barn längre istället för att förvärvsarbeta. Och barnfamiljers frihet ökar bara för sammanboende föräldrar. Och med nålpengar istället för karriär.
Så Nomenklaturan skriker: Rör inte vår familjepolitik! Där man med ?vår? menar socialisternas styrning av medborgarna genom höga skatter och riktade subventioner. En styrning, som för en 2-3 barnsfamilj innebär subventioner motsvarande en hel lön, plus tid att tjäna en lön till, plus vab-pengar, pension mm. Jämfört med 2-3 barnsfamiljen, som själva vårdar sina barn, blir skillnaden i ekonomiskt utfall efter 6-8 år tre-fyra miljoner kronor.
Familjepolitiken skapar denna stora skillnad mellan två lika familjer, som enligt SOU79:89 utför lika mycket samhällsnyttigt arbete. Dagens vårdnadsbidrag under kort tid innebär ca 180 000 kr för 2-3 barnsfamiljen, vilket är ynka 5% utjämning av skillnaden. Ändå är detta oftast inte acceptabelt. Skulle en ökning till 10% utjämning av skillnaden med dubbelt vårdnadsbidrag vara acceptabel för den egoistiska Nomenklaturan?
Karriär, frihet att välja livsstil, mänskliga rättigheter, 0-tolerans mot intolerans, brukar liberala tidningar förorda. Men mot en viss livsstil, en viss mänsklig rättighet, mot en viss karriär, är Nomenklaturans njugghet total, dess tolerans obefintlig.
Krister Pettersson
Familjekampanjen
Varför skaffar de som tjänar över 318 tkr barn när de inte "har råd" att stanna hemma med dem. Det är tydligen bara pengarna som är viktiga för dessa??!
för barnens valfrihet...
Det är uppenbart att dagens föräldrar vill kunna välja själva hur omsorgen om deras barn ska utformas. En modern familjepolitik måste ge föräldrar förtroendet att göra egna livsval, i synnerhet under barnens så viktiga första uppväxtår. De politiska partierna gör klokt i att lyssna på dessa strömningar; annars hamnar man i otakt med väljarna, eller snarare: man visar ingen takt alls:-), ingen respekt för dem som man vill ska ge en förtroende att regera.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
