Heinö: Vad händer på Sveriges Radio?

Ledare Artikeln publicerades

Vad är det som händer på Sveriges Radio? Ända sedan supervalårets storsatsning P1 Debatt premiärkraschade efter att Alexandra Pascalidou grovt förolämpat debattdeltagarna Alice Teodorescu och Paula Bieler, har skandalerna duggat tätt.

Ingen relevant medieaktör kan vaccinera sig mot misstag: det ligger i tempots natur. Just därför är det avgörande hur man hanterar dem efteråt. Och det är här det blir riktigt bekymmersamt.

I början av 2014 fick Soran Ismail lämna sin roll som programledare i P3:s Morgonpasset. I den efterföljande debatten framkom att Sveriges Radio inte på allvar hade tänkt igenom hur man skulle leva upp till opartiskhetskravet. Var det någon som trodde att den saklige och resonerande Ismail var mindre negativ till SD än någon annan i radiohuset?

Men beskedet till Ismail var tydligt: opartiskhetsprincipen gäller alla, inklusive bisittare i nöjesprogram. Desto märkligare då att ansvarig på SR, när Ametist Azordegan twittrat om att Janne Josefsson borde komma ut som nazist/SvP en gång för alla valde att i sitt beklagande understryka att Azordegan minsann inte var anställd.

Ursäkterna hamnar nästan genomgående snett. När Medierna i P1 i helgen konfronterade Ekots reporter Susanna Einerstam med att ha vantolkat statistik om visstidsanställningar kommenterade hennes chef att Einerstam var bedrövad. Men inte över sakfelet, utan över att hon framstår som ovillig att besvara frågor. På samma sätt bad Pascalidou om ursäkt för att Teodorescu kände sig förminskad. Inte för att hon hade gjort ett dåligt jobb som programledare.

Rekordet i grova och omdömeslösa uttalanden innehar annars P3-programledaren Kakan Hermansson som twittrade att ”Det var ett jävla tjat om Malexander. Palla när snuten tycker synd om sig själv”. Då klargjorde Sveriges Radio i ett pressmeddelande att Hermansson efter samtal nu förstod SR:s regelverk, och att hon fick vara kvar med hänvisning till att hon bidrog till ökad mångfald i P3. Inte ett ord om kompetens nämndes. Hanteringen var direkt förolämpande, mot alla inblandade.

Och nu har Kakan alltså fått konkurrens, sedan P3:s poddprogram Tankesmedjan uppmanat Göteborgs-Postens politiske redaktör Alice Teodorescu att sluta vara en husblatte.

Man kan ha olika åsikter om vad som är smakligt och roligt. Men oavsett hur man värderar humorn bör man ha klart för sig att detta är helt i linje med Tankesmedjans tidigare prestationer.Ett minst lika plumpt personangrepp på Roland Poirier Martinsson har redan friats i Granskningsnämnden.

I detta läge finns endast två rimliga alternativ för ansvarig utgivare. Antingen står man upp för den programidé man uppenbarligen tror på och försvarar sina unga komiker: Je suis Tankesmedjan. Eller så klargör man att Sveriges Radio har högre ambitioner än att bedriva skattefinansierad mobbning: Mea culpa.

Istället väljer chefen för SR i Malmö att beklaga att inslaget kommit att tolkas som ett exempel på rasism samtidigt som hon gömmer sig bakom en sköld av gemensamt invandrarskap med Alice Teodorescu: oss invandrade svenskar.

Fram träder bilden av en princip-, omdömes- och ryggradslös mediegigant, vars chefer slänger sig med begrepp som lika värde och mångfald som vore det en temadag på mellanstadiet. Det är lika amatörmässigt som det är oroande.