Heinö: Ta debatten med SD om återvandringen

Gästkrönika ,
Ledarsidans krönikör Andreas Johansson Heinö uppmanar övriga partier och opinionsbildare att föra en debatt emot Sverigedemokraternas tankar om återvandring. På bilden Jimmie Åkesson, Stefan Löfven (S) och Jonas Sjöstedt (V) under landsbygdsriksdagen nyligen i Örnsköldsvik.
Foto: Erik MÂrtensson/TT,Erik MÂrtensson/TT
Ledarsidans krönikör Andreas Johansson Heinö uppmanar övriga partier och opinionsbildare att föra en debatt emot Sverigedemokraternas tankar om återvandring. På bilden Jimmie Åkesson, Stefan Löfven (S) och Jonas Sjöstedt (V) under landsbygdsriksdagen nyligen i Örnsköldsvik.

Sverige är ett invandrarland men också ett utvandrarland. Årligen emigrerar omkring 50 000 människor. Somliga väljer senare att återvända, många kommer aldrig mer tillbaka.

 

Så ska det vara. Rätten att lämna Sverige är fundamental. Den gäller oavsett vem du är och varför du flyttar. Den gäller för miljonären som vill behålla mer av sina pengar, den gäller för invandraren som inte får ett jobb. Medan alla stater oundvikligen tvingas begränsa tillträde är det endast diktaturer som stänger in sina medborgare.

Likaså är det bara partier med auktoritära reflexer som skulle komma på idén att sparka ut människor som en gång fått rätten att stanna. Detta var emellertid länge Sverigedemokraternas ståndpunkt. Alla som kommit till Sverige efter 1970 skulle “repatrieras”, som det brukar heta. Så tyckte partiet flera år efter att dagens partiledning löst medlemskort.

I år är återvandring en central punkt i partiets valplattform. SD vill “bidra till återvandring genom ett tydligt uppdrag till migrationsverket om att prioritera frågan samt satsningar på såväl ekonomiskt stöd som till exempel anpassade utbildningar och kontaktförmedling för den enskilde”.

Utgångsläget är att Sverige redan redan idag erbjuder ett begränsat stöd för flyktingar med uppehållstillstånd som vill återvända till sina hemländer. En familj kan få maximalt 40 000 kr i resebidrag. Man kan jämföra med Danmark. De danska bidragen är mångdubbelt högre, är öppna för fler än flyktingar och och inkluderar även en slags pension för den som lämnar landet och frånsäger sig sitt uppehållstillstånd.

Den danska modellen innefattar inget tvång. Det behövs inte om man har rätt incitament. Signalen från staten är ju tydlig. Hör du egentligen hemma här? Vore det inte bättre att du och din familj lämnade? Varför tackar du nej till en så förmånlig ersättning?

Jimmie Åkesson har beskrivit återvandring som “nästa stora strid i migrationspolitiken” och lovat att “tvinga fram de andra partierna på den banan”. Det finns ingen anledning att misstro honom.

Övriga partier ligger än så länge lågt. Det är förståeligt. Har man väl accepterat logiken att minskad invandring ska lösa integrationsproblemen är det inte självklart varför inte integrationen också skulle kunna bli bättre om fler invandrare åkte hem igen.

Men problemet med återvandringspolitiken är inte dess integrationspolitiska konsekvenser utan att den så fundamentalt bryter mot principer som den liberala demokratin vilar på.

I veckan gjorde Petter Larsson (Aftonbladet 7/6) ett försök att förklara varför han inte vill se en “rationell invandringsdebatt”. Den gynnar SD. Vi bär på en kollektiv skuld eftersom vårt välstånd vilar på femhundra års exploatering och utrotning. ID-kontroller påminner om judepass.

Det var, kort sagt, ett koncentrat av alla klichéer, dumheter och smaklösheter som förstört invandringsdebatten senaste decenniet.

Till sist nådde Larsson faktiskt fram till vad som liknade en poäng, även om han själv missförstod den: “migrationsfrågan”, skrev Larsson, handlar inte bara “om framtida och för mig okända migranter, utan också om dem som redan invandrat”.

Som argument mot att debattera invandring duger det förstås inte. Det är ju bokstavligen framtida och okända migranter som påverkas av hur vi väljer att reglera invandringen. Men en återvandringsdebatt däremot riktar sig uteslutande mot våra medmänniskor, här och nu.

Det är en fundamental skillnad. Detta är, bokstavligen, att göra skillnad på människor.

En debatt om återvandring skulle synliggöra den ideologiska gräns mellan SD och övriga partier som har gått förlorad de senaste åren. Det vore välbehövligt.

Om skribenten

Andreas Johansson Heinö

Andreas Johansson Heinö är fil dr i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Han verkar som förlagschef vid liberala tankesmedjan Timbro.

Visa mer...