Andreas Johansson Heinö: Ska man bekämpa högerpopulism ska man göra det bra

“Vår kamp mot högerpopulism behövs i Europa”, upplyser Centerpartiet. Läser man vidare på hemsidan får man veta att de är det parti som tydligast tar kampen mot populismen. Det är bra att de berättar att de är tydliga för det finns inte särskilt mycket ytterligare information om hur denna kamp går till.

Möjligen ska man jämföra med Liberalerna som placerat “att rösta bort nationalister och extremister” på andra plats i en tre punkter lång lista av skäl varför partiet förtjänar en röst.

Det är förstås befogat att oroa sig över populism och extremism. Det behövs en skarp konfliktlinje mot Sverigedemokraterna i riksdagen och mot hela den brokiga skaran av nationalister i Europaparlamentet.

Men ska man bekämpa högerpopulism måste man göra det bra.

Till att börja med är det dumt att låta mer populistisk än populisterna själva. Visst, politiska slagord ska inte värderas som vore de progamförklaringar. “Mot extremism” är en signal om vilken konflikt partiet anser vara viktigast, inget annat.

Men det är en avgörande skillnad mellan förenklade budskap i frågor där positionerna är välkända jämfört med mer grumliga konflikter. Om ett högerparti utlovar sänkt skatt är faktiskt inte det finstilta lika avgörande. Det är på gamla meriter sannolikt att ett sådant parti faktiskt kommer försöka sänka skatterna. Det är också underförstått att det förmodligen kommer finansieras genom sänkta bidrag eller minskad gemensam välfärd. Väljare som gillar det budskapet vet vad de får.

Att vara emot nationalism och extremism är något helt annat. Europapolitikens realitet har rört sig långt från den gamla dikotomin mellan ja och nej. Inte ens Sverigedemokraterna vill längre lämna EU.

Den här kritiken drabbar inte de liberala partierna med samma kraft. Liberalerna har en historia av relativt konsekvent Europapolitik att falla tillbaka på. Partiet har alltid velat ha mer samarbete inom i stort sett alla politikområden. Man står fortfarande upp för den inte jättepopulära idén att införa euron i Sverige. Och man balanserar sina fördummande slagord med en anständig mängd sakpolitiska ståndpunkter.

Det är däremot inte särskilt längesen Centerpartiet sa “nja” till Europa. Vilket väl är ungefär var Sverigedemokraterna har landat. Och nej, jämförelsen är inte oförskämd. Den nationalistiskt anstrukna argumentation som Centerpartistiska företrädare för nej-sidan använde under 1990-talet är inte väsensskild från dagens Sverigedemokrater. Det är förstås utmärkt att partiet har lämnat detta sorgliga kapitel bakom sig. Men om man menar allvar med att kampen mot populismen är det allra viktigaste skälet för att rösta på Centern i EP-valet måste det bäras upp av ett betydligt tyngre sakpolitiskt innehåll.

För det är ju inte så att de liberala svaren på de avgörande Europapolitiska frågorna redan är givna. Här finns alla möjligheter att överraska väljarna med en genomtänkt linje som kan öppna konfliktlinjer åt både höger och vänster.

Svenska partier har tio års misslyckande bakom sig vad gäller hanterandet av Sverigedemokraterna. Om det är någon läxa de borde ha lärt sig är att det inte räcker med att stämpla dem som extremister. Ska konfliktlinjen upprätthållas måste den fyllas med ett vettigt innehåll.