Heinö: ”Nästa stora debatt kommer att handla om valsystemet”

Gästkrönika Artikeln publicerades
En vallokal på Björngårdsskolan i Stockholm.
Foto: JESSICA GOW / TT
En vallokal på Björngårdsskolan i Stockholm.

 

Val i Sverige brukar handla om regeringsalternativ. Två block, bestående av ett eller flera partier, erbjuder mer eller mindre sammanhållna förslag. Fyra år senare kan väljarna utvärdera huruvida regeringspartierna levererade vad de lovat.

 

Det är så nära en idealmodell för ansvarsutkrävande man kan komma i en representativ demokrati med ett flerpartisystem likt det svenska.

Men nu har förutsättningarna förändrats. I höst saknas för första gången ett regeringsalternativ som kan vinna majoritet i riksdagen. Visserligen har Sverige haft svaga regeringar sedan 2010. Men så sent som i maj 2014 samlade de rödgröna partierna över 50 procent i opinionsmätningarna. Långt in i valrörelsen levde långt fler än miljöpartisterna själva i illusionen att de tävlade med SD om att bli tredje största parti.

En direkt konsekvens av bristen på tydliga regeringsalternativ är att väljarnas makt över regeringsfrågan minskar. Huruvida Stefan Löfven kan fortsätta att vara statsminister beror inte i första hand på om Socialdemokraterna gör ett bättre eller sämre val än senast, utan på förhandlingar veckor och månader efter valet, bortom kontroll och insyn för väljarna.

För väljare som vill utöva direkt makt är det istället striden kring fyraprocentsspärren som gäller. Tre partier – Kristdemokraterna, Liberalerna, Miljöpartiet – löper en reell risk att ramla ur. Så många har aldrig tidigare varit i farozonen samtidigt. Samtidigt mobiliserar nya och gamla partier utanför riksdagen.

Det hela blir extra intressant eftersom bristen på regeringsalternativ påverkar väljarnas incitament att rösta på små partier. Å ena sidan är det sannolikt att viljan att taktikrösta minskar när blocken ändå inte kan vinna majoritet. Det är till exempel inte givet att Ulf Kristersson blir statsminister även om KD och L hänger kvar i riksdagen, men det är heller inte säkert att chanserna minskar särskilt mycket om något av partierna åker ur. Samma sak gäller för Socialdemokraterna och Miljöpartiet, givet att det nu finns några S-väljare som skulle överväga en grön stödröst.

Men å andra sidan gynnas små partier av att regeringsfrågan inte bedöms som lika avgörande. En röst på ett parti som missar riksdagen kan upplevas mindre bortkastad om det ändå inte har någon betydelse för vilket block som vinner majoritet.

Sammantaget talar detta för att fler kommer rösta på partier som missar riksdagen. Nybildade partier som Medborgerlig samling och Alternativ för Sverige saknar sannolikhet möjligheter att nå riksdagen. Ett mer realistiskt mål är att nå en procents väljarstöd, vilket i så fall garanterar att valmyndigheten distribuerar röstsedlar i nästa val. Kom ihåg att inte bara SD, KD och MP utan även FI och Piratpartiet (som båda nått framgång i Europaparlamentsval) började som mycket små partier. Uthållighet belönar sig i svensk politik.

Gällande rekord för småpartier är från 2006 då partier utanför riksdagen samlade 5,7 procent.

Skulle den siffran fördubblas i höst lär vi få en rejäl debatt om legitimiteten med nuvarande valsystem. Syftet med en spärr till riksdagen är att möjliggöra stabila majoriteter och minska incitamenten att rösta på småpartier. Om utfallet istället blir det motsatta – minskad proportionalitet men samtidigt svårare att bilda regering – krävs omprövning.

Om skribenten

Andreas Johansson Heinö

Andreas Johansson Heinö är fil dr i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Han verkar som förslagschef vid liberala tankesmedjan Timbro.

Visa mer...