Heinö: Moderaterna på väg mot sämsta valet på 16 år – med ena foten i Rosenbad

Partiernas själ, del 2: Moderaterna Artikeln publicerades
På väg ut från Rosenbad och ett möte 4 juni om påverkansoperationer i valrörelsen – men efter 9 september kan Ulf Kristersson mycket väl vara på väg in igen, som statsminister, trots ett bistert opinionsläge.
Foto: Sˆren Andersson/TT,Sˆren Andersson/TT
På väg ut från Rosenbad och ett möte 4 juni om påverkansoperationer i valrörelsen – men efter 9 september kan Ulf Kristersson mycket väl vara på väg in igen, som statsminister, trots ett bistert opinionsläge.

Moderaterna står redan med ena foten i Rosenbad samtidigt som man är på väg mot sitt sämsta val på sexton år.

 

I valet 1979 sprängde Moderaterna tjugoprocentsvallen, passerade Centern och blev för första gången under efterkrigstiden Sveriges näst största parti. Den positionen förblev ohotad i nästan 40 år.

Sådant påverkar förstås självbilden i ett parti. I synnerhet som avståndet till Socialdemokraterna successivt minskade – från 23 procent 1979 till en halv procent 2010. Bakslagen har varit få, den långsiktiga trenden god med framgångar i nio av de tretton senaste valen. I de allra gynnsammaste mellanvalsperioderna – som när Bildt var i Bosnien och när Juholt ledde Socialdemokraterna – har Moderaterna fått prova på att vara allra störst.

”Lika för alla” är Moderaternas valrörelseslogan. Här håller Ulf Kristersson sommartal hemma i Strängnäs 9 juni.
Foto: Vilhelm Stokstad/TT
”Lika för alla” är Moderaternas valrörelseslogan. Här håller Ulf Kristersson sommartal hemma i Strängnäs 9 juni.

Nu tycks man istället behöva vänja sig vid tanken att inte ens bli näst störst. I fredags visade en mätning från Novus att stödet sjunkit till 19,6 procent, samtidigt som Sverigedemokraterna fortsätter att öka. Om inte trenden från våren bryts kan valet sluta riktigt illa.

Första avsnittet i serien

Missade du texten om Centerpartiet?

Här hittar du Andreas Johansson Heinös text om Centerpartiet: http://www.bt.se/ledare/start-for-heinos-serie-om-partierna-sjal-nagra-taktiska-misstag-efter-valet-och-sa-har-valjarna-ga/

Visa mer...

För att strö ytterligare salt kan understrykas att detta är dåligt även i ett internationellt perspektiv. Trots högerpopulismens framgångar är det nämligen fortfarande ovanligt att traditionella högerpartierna blir omsprungna. Det hände visserligen i senaste valet i Danmark, där Dansk Folkeparti blev något större än Venstre. Men i Österrike, Tyskland, Norge, Storbritannien, Nederländerna och till och med Frankrike har de etablerade liberalkonservativa partierna förblivit större. I ett europeiskt perspektiv är den svenska socialdemokratin fortfarande relativt stark och Moderaterna relativt svaga.

I normala fall hade det alltså varit bäddat för en brutal eftervalsdebatt. Partiledarbyte och åsiktsbyten. Vuxenretorik och twitterpauser. Till och med en osedvanligt spänstig ideologisk debatt – under några månader i höstas var ju plötsligt liberalkonservatism ett kärt debattämne lite varstans. Det saknas inte direkt bränsle för den som vill dra igång ett fyrverkeri.

Men nu är vi långt från normaliteten och istället förbereder sig Moderaterna, på goda grunder, för regeringsmakten. För sådant är läget i svensk politik 2018 att något som tidigare aldrig ens varit en hypotetisk möjlighet, att Moderaterna skulle regera ensamma, nu är ett mindre osannolikt scenario än det mesta annat. Om inte redan i höst, så kanske en bit in i mandatperioden.

Annorlunda uttryckt: Moderaterna kan göra sitt sämsta val sedan Bo Lundgren och reduceras till riksdagens tredje största parti samtidigt som man vinner större makt än någonsin tidigare. Och det hela är inte ens ologiskt.

I det nya politiska landskapet spelar nämligen storleken mindre roll än tidigare. Eftersom ingen ändå kommer kunna räkna till de 175 mandat som ger majoritet vinner den som smartast utnyttjar de mandat man har.

Men det är svårt att vara smart när man ska samsas med andra. Illustrerat senast av Alliansens kommunikativa haveri tidigare i veckan, med utspelet om en ny praxis för fördelningen av ordförandeposterna i riksdagens utskott.

Året var 1986. Gösta Bohman blev hyllad av partikollegor under sitt 75-årsfirande. Han var omgiven av Staffan Burenstam Linder (t v) och Lars Tobisson (t h).
Foto: Lennart Nygren/TT
Året var 1986. Gösta Bohman blev hyllad av partikollegor under sitt 75-årsfirande. Han var omgiven av Staffan Burenstam Linder (t v) och Lars Tobisson (t h).

Så länge Moderaterna var Högerpartiet, i praktiken åtminstone 40 år efter namnbytet 1969, var regeringsmedverkan villkorad av de övriga borgerliga partierna. Så var det explicit 1976 och Gösta Bohman var aldrig någonsin en seriös statsministerkandidat. Men även så sent som 2004 vilade hela Alliansbygget på att Moderaterna hade omprövat en ekonomisk politik som av de övriga partierna ansågs vara regeringoduglig i sin radikalitet.

Det där är längesen nu. Hur mycket Socialdemokraterna och LO försöker återuppliva illusionen om högerspöket Moderaterna, och trots omprövning av några av Reinfeldtårens mest mittenorienterade ståndpunkter så ser terrängen annorlunda ut. Moderaterna kan hoppas på att vara ett attraktivt parti till höger men man kommer aldrig mer bli det enda högerpartiet.

Dagens Nyheters debattsida i fredags.
Dagens Nyheters debattsida i fredags.

På gott och ont. Ett solokörande Moderatparti riskerar paradoxalt nog att sudda ut sina kanter. Det är till exempel svårt att tänka sig någon av Ulf Kristerssons företrädare ägna en DN Debatt tio veckor före valet åt att hamra in budskapet att Moderaterna och Socialdemokraterna egentligen tycker lika i väljarnas viktigaste fråga.

Men det är förstås fullt logiskt om man mentalt redan är inställd på vilka hoppande majoriteter som ska säkra regeringsmakten i höst.

Om skribenten

Andreas Johansson Heinö

Andreas Johansson Heinö är fil dr i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Han verkar som förslagschef vid liberala tankesmedjan Timbro.

Visa mer...

Fakta

Nya Moderaterna

Bildades: av en grupp högerriksdagsmän vid ett möte i Stockholm i oktober 1904. Partiet hette då Allmänna Valmansförbundet och har sedan dess vid flera tillfällen bytt partinamn. Senast var år 2006 när partiet utvecklades till Nya Moderaterna.

Partiledare: Ulf Kristersson, sedan 2017.

Medlemsantal: 45 535 år 2017.

Valresultat 2014: 23,2 procent. SCB maj 2018: 22,6 procent.

Visa mer...
Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.