Andreas Johansson Heinö: Kloka människor kan faktiskt dra olika slutsatser
Jag var en av dem som återkommande ombads kommentera lämpligheten och reaktionerna. Men jag minns inte om jag någonsin påpekade att frågan var snarlik titeln på min då tre år gamla avhandling.
“Hur mycket mångfald tål demokratin?” hade jag kallat den, i ett försök att väcka intresse för något i normala fall så osäljbart som en avhandling i statsvetenskap. Den finns inte att köpa längre, jag vet inte om det beror på att den lilla upplagan faktiskt sålde slut eller om den makulerades.
En viss effekt fick den i alla fall, min lekfulla titel. Svenska Dagbladets ledarsida skrev uppskattande. En ledamot i min betygskommitté fick för sig att jag var nationalist och försökte motbevisa invandringskritiska påståenden jag vare sig yttrat eller skrivit om. Och någonstans i mellan-Sverige viftade en uppjagad Sverigedemokrat med boken vid ett kommunfullmäktigesammanträde: “läs den här!”
I Storbritannien har det i dagarna stormat kring ett planerat akademiskt seminarium med en liknande titel: “Is rising ethnic diversity a threat to the West?” 150 brittiska akademiker kritiserar i ett upprop seminariet, vars rubriksättning de beskriver som en avsiktlig provokation som legitimerar en högerextrem vitmaktdiskurs.
Detta är inte den struntsak det kanske framstår som. Bland annat är två av Europas främsta experter på högerpopulism inblandade - Cas Mudde har undertecknat uppropet medan Matthew Goodwin är en av panelisterna på seminariet. Ingen av dem kan avfärdas som vare sig populistapologet eller identitetsvänster. Kloka människor drar helt enkelt olika slutsatser.
För naturligtvis kan en rubrik spetsas för mycket. I bästa fall drabbar det bara den enskilda författaren eller arrangören men visst har akademiker ett inflytande över vilka frågeställningar som anses legitima och vilka empiriska samband som är vetenskapligt intressanta. Med makt följer ansvar. Konsekvensneutralitet är en utmärkt princip men ett uselt argument. Samhällsdebatten är inget akademiskt seminarium. Ger man tändstickor till barn får man stanna kvar och se till att inte huset brinner ner.
Men även de som kritiserar dylika debatter och frågeställningar bär ett ansvar. Skillnaden mellan att hävda att en fråga inte borde ha ställts och att den inte borde få ställas är juridiskt glasklar men betydligt mer grumlig i sina praktiska konsekvenser. Om ett akademiskt etablissemang kollektivt ogiltigförklarar vissa frågeställningar är vi snubblande nära om inte censur så åtminstone ett upprättande av den åsiktskorridor samma personer vanligen förnekar existensen av.
Det är förstås ingen slump att det nästan alltid är mångkultur-frågor som utlöser principiella debatter om akademisk frihet. En frågas lämplighet avgörs av när den ställs, och vilket utrymme det finns att ge nyanserade svar.
Jag hade inte valt samma titel för min avhandling idag men tycker fortfarande att den var rätt då. Kontexten spelar roll.
Det brittiska seminariet har nu fått en ny rubrik: “Immigration and diversity politics: a challenge for liberal democracy?”. Eller med andra ord: hur mycket mångfald tål demokratin.
