Heinö: KD:s dilemma är dess anonyma identitetslöshet

Ledare Artikeln publicerades
Ett stort ”jaha”. Kristdemokraterna har svårt att motivera sin existens. De två senaste valet har det varit Alliansmedvetna stödröstare som räddat kvar partiet i riksdagen.
Foto: Mikael Fritzon/TT
Ett stort ”jaha”. Kristdemokraterna har svårt att motivera sin existens. De två senaste valet har det varit Alliansmedvetna stödröstare som räddat kvar partiet i riksdagen.

Vilket parti ska Kristdemokraterna vara? Få andra partier har kämpat lika länge med att försöka förstå sig själva. Nu, i nådens och fyraprocentspärrens år 2018, står man längre från svaret än någonsin tidigare.

Partiernas själ, del 4: Kristdemokraterna

Redan från början var det en vinglig konstruktion. Kristet men inte konfessionellt. Icke-socialistiskt men heller inte borgerligt. Och med populära värderingar som visade sig svåra att växla in till röster. Fler än två miljoner skrev 1963 under uppropet mot kristendomskunskapens avskaffande men endast 75,000 valde KDS i premiärvalet 1964.

Oviljan att reducera kristna värden till vänster eller höger gjorde det svårt i en tid när blocken blev allt viktigare. När borgerligheten mobiliserade på allvar slog KDS i botten - blott 1,36 procent i valet 1976. Alf Svensson, partiledare sedan 1972, ägnade sitt första decennium åt att förgäves övertyga väljare och journalister om att en KDS-röst inte var bortkastad.

Tidigare texter i serien

Partiernas själ

På bt.se/ledare hittar du de tre tidigare avsnitten i Andreas Johansson Heinös serie om partiernas själ; Centerpartiet, Moderaterna och Miljöpartiet.

Visa mer...

 

När borgerligheten gled isär under 1980-talet skapades nya möjligheter. Det tekniska valsamarbetet med Centern 1985 – fortfarande enda gången som denna, enligt Socialdemokraterna “grundlagsvidriga”, modell prövats i ett svenskt val – gav en riksdagsplats åt Alf Svensson och tillfälligt momentum. Ett nytt uppsving kom i valrörelsen 1988 då Alf Svensson fick något av ett medialt genombrott och kunde profitera på missnöjet med de många politiska skandalerna. På valnatten hade KDS ökat till nästan tre procent. Tre år senare var siffran mer än fördubblad och riksdagsplatsen säkrad efter 27 år. Snarare ‘n uthållighet var framgången avhängig partiets förmåga att till sist formulera en begriplig position: ett parti till höger som prioriterade etiska snarare än ekonomiska frågor. “Marknadsekonomi med moral” utlovade valaffischerna.

Den långa ökenvandringen hade dock fördelen att det var ett hyfsat välfungerande parti som satte sig i regering direkt. Väl där prioriterades de klassiska frågorna - vårdnadsbidrag, höjt bistånd, generös flyktingpolitik och kristna värderingar i skolan. Parallellt skrevs ett nytt partiprogram med inspiration från kontinentens katolska kristdemokratiska partier med vilka man kom att dela namn – KDS blev Kristdemokraterna 1993 – men inte historia, abortmotståndet övergavs och partiet fullbordade sekulariseringen. Valet 1994 blev en nagelbitare med till sist noll komma sju promilles marginal till spärren men mot slutet av decenniet vände siffrorna åter uppåt och valen kring millennieskiftet blev partiets bästa. Några år in på 2000-talet framstod KD som minst lika livskraftigt som något av de borgerliga partierna.

Inför Ebba Busch Thors tal i Almedalen i år agerade Alf Svensson ”förband”. Här hälsar de på varandra. Den den levande partilegendens hustru Sonja till vänster om honom och Jakob Forssmed till höger.
Foto: Vilhelm Stokstad/TT
Inför Ebba Busch Thors tal i Almedalen i år agerade Alf Svensson ”förband”. Här hälsar de på varandra. Den den levande partilegendens hustru Sonja till vänster om honom och Jakob Forssmed till höger.

Så varför är man sommaren 2018 tillbaka på de lägsta nivåerna i opinionen sedan 1987?

Kurvorna talar för strukturella förklaringar. Tendensen har varit negativ under en lång tid, med fyra förlustval i rad varav partiet överlevt de två sista tack vare stödröster. Här finns inga stup, bara en lång svagt lutande nedförsbacke.

Den idépolitiska vägen har varit desto krokigare. Jakten på valvinnande sakfrågor har allt sedan framgången med fastighetsskatten 2006 blivit något av en förbannelse med mängder av utspel på bekostnad av nödvändig kontinuitet. Lägg därtill en anmärkningsvärd ängslighet. KD var alliansens lojalaste medlem och drabbades hårdast av alla under de år när alla borgerliga trängdes i mitten. När vinden vände efter 2014 har KD istället följt med de andra högerut och framstår återigen som en identitetslös kopia till Moderaterna. Nya positioner, men samma anonymitet.

Och nu står man här mindre än två månader före ett ödesval och går till val med en administrativ reform av sjukvården som profilfråga. Det är också ett sätt att åka ur riksdagen. Senast ett parti ägnade landstingen utrymme i sina flygblad var Ny Demokrati 1991, men de ville de åtminstone avskaffa dem helt.

I ett avseende är siffrorna emellertid goda. Ungdomsförbundet växer och och har haft en serie företrädare som boxats ett par viktklasser högre än vågen visar. Framförallt bidrar de med ett begripligt svar på vilket parti de vill företräda. Ett konservativt. Det vills säga ett KD som odlar arvet från Reagan och Bush snarare än Adenauer och De Gasperi. Men precis som i USA bildar man inte heller i Sverige längre några stabila högerskaror enbart på en allians mellan ekonomiska liberaler och moralkonservativ höger. Det krävs också att man står ut med sällskapet från den nationalistiska högerpopulismen.

Även där ger KDU klart besked. Hellre SD än blocköverskridande samarbete. KD ska vara garanten för en renodlad högerpolitik.

Det är tveksamt om en sådan linje räcker för att rädda KD kvar i riksdagen. Men den kommer garanterat bidra till splittring efter en valförlust. Striden om Kristdemokraternas själ har bara börjat.

Om skribenten

Andreas Johansson Heinö

Andreas Johansson Heinö är fil dr i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Han vekar som förlagschef vid liberala tankesmedjan Timbro.

Visa mer...
Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.