Heinö: Förmodligen strategiskt misstag av S framställa SD som renodlat högerparti

Partiernas själ, del 5: Socialdemokraterna Artikeln publicerades
Socialdemokraternas dag i Almedalen tidigare u juli: Stefan Löfven applåderar Lars Winnerbäck som uppvärmningsspelat inför hans tal. Bakom Löfven bl a Jan Eliasson och Magdalena Andersson.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Socialdemokraternas dag i Almedalen tidigare u juli: Stefan Löfven applåderar Lars Winnerbäck som uppvärmningsspelat inför hans tal. Bakom Löfven bl a Jan Eliasson och Magdalena Andersson.

Modern svensk historia är socialdemokratins historia. Sedan 1932 har Socialdemokraterna regerat ensamma eller nästan ensamma i 69 år.

 

Oppositionstiden summeras till totalt sjutton år. Medan alla andra partier i praktiken har varit utbytbara är det svårt att överskatta Socialdemokraternas betydelse.

En logisk följd av den historiska dominansen är att varje berättelse om Socialdemokraterna sedan ganska länge också tenderar att bli en berättelse om nedgång.

Och visst finns välbekanta kriser att exemplifiera med.

En bild från Harpsund 1 juni 1984 då förre statsministern och S-ledaren Tage Erlander tog emot Illis Quorum av 18:e storleken. Här tillsammans med Olof Palme. Båda ledare i en helt annan S-tid.
Foto: Ola Nilsson/SvD/TT
En bild från Harpsund 1 juni 1984 då förre statsministern och S-ledaren Tage Erlander tog emot Illis Quorum av 18:e storleken. Här tillsammans med Olof Palme. Båda ledare i en helt annan S-tid.

I skiftet mellan 1980- och 1990-tal blåste kraftiga högervindar samtidigt som Socialdemokraterna brottades med svåra interna konflikter kring politikens riktning, med Kjell-Olof Feldts avgång som dramaturgisk höjdpunkt. Valresultatet 1991 (37,7 procent) uppfattades då som en katastrof och partiet som hopplöst föråldrat.

Några år senare förstärktes motsättningarna av slitningarna från EG-omröstningen och missnöjet med den ekonomiska åtstramningspolitiken som drev väljare till ett Vänsterparti som för första gången blev ett reellt hot, samtidigt som Moderaterna seglade förbi i opinionsmätningarna.

Och cirkusen 2011-12 under Håkan Juholts märkliga år som partiledare krossade alla kvarvarande illusioner om att det ändå någonstans i partiet fanns några som visste vad de gjorde. Allt tycktes vara i fritt fall.

Partiernas själ

Tidigare avsnitt i artikelserien

Detta är det femte avsnittet i Andreas Johansson Heinös serie Partiernas själ. Tidigare i sommar han han skrivit om Centerpartiet, Moderaterna, Miljöpartiet och Kristdemokraterna.

Visa mer...

Nedgångsnarrativet har skapat en existentiell inramning åt alla dessa kriser. Men då glömmer man bort att nästan varje kris följts av en återhämtning. 1994 samlade Socialdemokraterna lika många väljare som exempelvis 1970 och 1982. Folkomröstningen om EG senare samma höst blev en seger både personligen för Ingvar Carlsson och för arbetarrörelsens förmåga att mobilisera. I valet 2002 var segermarginalen den tredje största sedan 1960-talet. 2010 hade Mona Sahlin blivit statsminister om det inte varit för eurokrisen och eftergiften till LO att gå till val ihop med Lars Ohly. Och Juholtgapet hämtades snabbt in under Stefan Löfvens första halvår som partiledare.

S-ledaren Stefan Löfvens parti är numera ofta runt 25-procentsstrecket i opinionsmätningar. Här besöker han Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby.
Foto: Jonas Ekstrˆmer/TT,Jonas Ekstrˆmer/TT
S-ledaren Stefan Löfvens parti är numera ofta runt 25-procentsstrecket i opinionsmätningar. Här besöker han Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby.

Visst finns en långsiktigt vikande trend, både i väljarstöd och medlemsengagemang. Men alla tidigare kriser har varit övergående.

Den stora frågan nu är förstås om vi ska vänta oss ännu en återhämtning eller om det är på riktigt den här gången.

Utgångsläget är onekligen besvärligt. Aldrig tidigare har man gått in i en valrörelse med så svagt opinionsstöd. Det är mer än tre år sedan Socialdemokraterna var över den tidigare bottennivån 30 procent. Migrationsfrågan har haft en demoraliserande effekt som förvärrats under våren och riskerar att på allvar försvaga partiets mobilisering i valrörelsen. Det saknas för första gången någonsin ett realistiskt regeringsalternativ, vilket förstås är förödande för ett parti som alltid varit ett maktparti snarare än ett idéparti. Förtroendet för partiledaren är uselt. Och runt om i Europa har socialdemokratiska partier kraschat i val efter val vilket skapat en förväntan på att detta är det oundvikliga ödet även i Sverige.

Så kan det förstås bli. Men det är knappast det troligaste scenariot.

Så gott som samtliga opinionsmätningar har fortfarande Socialdemokraterna som största parti, precis som i de trettio senaste riksdagsvalen. Se där ett världsrekord som aldrig kommer att slås.

Och visst kommer Löfven bli bortröstad i höst men vem som regerar Sverige 2020 är en helt öppen fråga. En Moderat-regering med hoppande majoriteter kan göra Socialdemokraterna irrelevanta. Men för hur länge?

Socialdemokraterna har onekligen problem men de tycks i hög grad självförvållade.

Svensk politik kryllar i dag av pessimister vilket förstås också skapat stora ytor för den som skulle vilja driva en offensiv reformpolitik, från vänster eller höger eller mitten. Socialdemokraternas problem här är inte i första hand bristen på potentiella väljare utan på att partiets olika falanger drar ungefär lika hårt i motsatt riktning.

Likaså går det att förvånas över hur ängsligt partiet är inför framväxten av ett treblockssystem. Blockpolitiken var till fördel för Socialdemokraterna så länge borgerligheten var dålig på att samarbeta men har blivit ett allvarligt hinder sedan Reinfeldt renoverade Moderaterna och möjliggjorde Alliansen.

13 juni möttes Stefan Löfven och Jimmie Åkesson senast i en partiledardebatt i riksdagen.
Foto: Jessica Gow/TT
13 juni möttes Stefan Löfven och Jimmie Åkesson senast i en partiledardebatt i riksdagen.

Det är förmodligen också ett strategiskt misstag att framställa Sverigedemokraterna som ett renodlat högerparti istället för att bjuda upp till debatt om vem som bäst förvaltar arvet från folkhemmets glansdagar. För de väljare som redan lämnat S för SD riskerar en sådan exkluderar retorik bli det avgörande beviset för att Socialdemokraterna verkligen inte fattar.

Möjligen har de rätt.

Om skribenten

Andreas Johansson Heinö

Andreas Johansson Heinö är fil dr i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Han verkar som förlagschef vid liberala tankesmedjan Timbro.

Visa mer...

Fakta

Socialdemokraterna

Partiet bildades: Bildades år 1889. Men ofta tillskrivs det tal som August Palm höll i Malmö 1881, ”Hvad vilja socialdemokraterna?”, som själva startskottet.

Partiledare: Stefan Löfven.

Valresultat 2014: 31,0 procent. SCB maj 2018: 28,3 procent.

Visa mer...
Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.