Heinö: Det är tvånget som är problemet, inte slöjan

Ledare Artikeln publicerades
“Över sig själv, över sin egen kropp och själ är individen suverän”. Andreas Johansson Heinö påminner om en liberal grundprincip som tycks sorgligt bortglömd i mångkulturdebatten.
Foto:M. SPENCER GREEN
“Över sig själv, över sin egen kropp och själ är individen suverän”. Andreas Johansson Heinö påminner om en liberal grundprincip som tycks sorgligt bortglömd i mångkulturdebatten.

Politiker ifrågasätter privata företags rätt att sälja vilka plagg de vill och opinionsbildare förminskar slöjbärande kvinnor till hjälplösa offer. Det är ett högt spel.

Anrika brittiska varuhuskedjan Marks and Spencer började tidigare i år sälja så kallade burkinis, heltäckande baddräkter, i flera av sina europeiska butiker. “Ansvarslöst” ansåg Frankrikes jämställdhetsminister Laurence Rossignol, som ansåg att det var fel av företaget att investera “i den islamiska tygindustrin”. Kvinnor som stöder detta, sa Rossignol, är som “negrer som stöttade slaveriet”.

Även i Sverige väcker burkinin anstöt. Under rubriken “Befria flickorna från burkinin” vänder sig Kristianstadsbladets politiska redaktör Carolin Dahlman (3 augusti) mot att plagget finns till försäljning i Sverige.

“Vi som tror att alla människor ska få söka lycka på sitt eget sätt måste ta striden mot dumheterna”, skriver Dahlman och fortsätter: “Inte se på burkinis, slöjor och arrangerade äktenskap som frivilligt valda mångkulturella fenomen”.

Det kan tyckas paradoxalt att bejaka alla människors rätt att söka lyckan “på sitt eget sätt” och samtidigt vilja bekämpa förekomsten av slöjor. Men för Dahlman finns ingen motsättning. För henne är burkinin och slöjan alltid och enbart ett uttryck för förtryck. Det är därför hon jämställer burkinis och slöjor (i sig väldigt olika plagg) med arrangerade äktenskap som per definition är ett uttryck för tvång.

Visst finns det sådana exempel. Det lever kvinnor i Sverige som inte klär sig som de själva skulle önska. Slöjan eller burkinin kan vara två av flera uttryck för detta.

Men det är också sant att slöjan för väldigt många kvinnor är lika självklar som skorna eller jackan på vintern. Att man känner sig lika naken utan hijab som utan läppstift. Och att burkinin erbjuder just den möjlighet till könsblandat umgänge som majoritetskulturen efterlyser.

Det är tvånget som är problemet, inte slöjan eller burkinin.

Kritiken av burkinin kan förefalla närbesläktad med kritiken av separata kvinnotider på badhus eller med kritiken av niqabs i skolor och domstolar. Men skillnaderna är betydande. Eftersom badhus i allmänhet är offentligt finansierade är det legitimt att ha synpunkter på vilka normer och sedvänjor som ska sanktioneras. Det är därför vi debatterar kvinnotider på just badhus och inte privatägda gym.

Likaså är det legitimt att ifrågasätta om niqaben är acceptabel i alla sammanhang. Klädsel som döljer ansiktet väcker en rad inte minst praktiska problem i ett västerländskt samhälle och kan inte reduceras enbart till en fråga om religionsfrihet eller valfrihet.

Burkinin däremot täcker inte ansiktet, den är inte ohygienisk och den ställer inga krav på att män ska lämna simhallen. Tvärtom möjliggör den för många som inte annars skulle välja att bada tillsammans med män.

Det står naturligtvis var och en fritt att uttrycka ogillande av burkinis eller slöjor, precis som man kan ha invändningar mot speedos eller foppatofflor. Men man bör vara varsam med orden.

“Ska vi skita i dem och säga ‘åh vilken snygg slöja - var har du köpt den?'", frågar sig Dahlman ironiskt. "Ska vi berömma deras rumpa i burkinin?"

Det är ett högt spel att som politiker ifrågasätta privata företags rätt att sälja vilka plagg de vill eller att som opinionsbildare förminska slöjbärande kvinnor till hjälplösa offer.

Carolin Dahlman är dock mer bekymrad över sin egen feghet, att hon inte vågar gå fram till kvinnor i slöja och säga "kom igen tjejen".

Men jag tror inte att hon behöver oroa sig. Den som bär slöja i dagens Sverige har redan hört de där kommentarerna. Otaliga gånger. De har hört glåporden bakom ryggen, de har känt av de föraktfulla blickarna, de har hört fnissen och kommentarerna om spöken och påskkärringar. Ett “kom igen tjejen” mer eller mindre gör ingen skillnad.

“Över sig själv, över sin egen kropp och själ är individen suverän”, skrev den engelske filosofen John Stuart Mill 1859 i sin berömda skrift “On Liberty”. Det är en liberal grundprincip som tycks sorgligt bortglömd i dagens svenska mångkulturdebatt.