Ledare: M-stämman – öppnar för supertåg förbi Borås

Örebro Artikeln publicerades

 

Efter de stående ovationerna, efter avklarade trevligheter från talarstolen, efter att penseldragen om vad partiet ska stå för, kom Ulf Kristerssons verkliga budskap till arbetsstämman i Örebro.

I den stora kongressalen, med gatuadressen Olof Palmes Plats 1, sänkte den för knappt två veckor sedan valde partiledaren tonläget när han allra sist i öppningstalet riktade sig till de runt 200 ombuden (varav fem från Sjuhärad):

”Innan jag formellt öppnar stämman, bara ett sista medskick (...): ”Vi som har samlats här gillar att lösa svåra samhällsproblem, att vrida och vända, ge och ta, att kompromissa och argumentera. Inte för att vårt samhälle någonsin kommer att bli helt perfekt, men för att allt alltid kan bli bättre. (....) Och är jobbet värt att göra alls, ska det göras helhjärtat, med entusiasm, med glädje och med framtidsoptimism. Det är därför jag säger att Moderaterna ska vara ett parti för hoppfulla (...). Välkomna i dag till det jobbet.”

Foto:
Nytt radarpar? Ulf Kristersson i samspråk med nya ekonomisk-politiska talespersonen Elisabeth Svantesson, själv hemmahörande i Örebro där Moderaterna på torsdagen inledde sin arbetsstämma.

Vi har tidigare på ledarsidan berört denna sida av Ulf Kristerssons stil men det finns skäl att uppmärksamma den igen. Ja, det går att invända att det är lätt i inledningen av ens partiledaruppdrag att sälja in sig som den som vill höja debattnivån och inte gegga ner sig i den vardagliga politiska smutskastningen, att annat lär det bli i en skarp valrörelse.

Vi får se om den 53-årige trebarnsfadern bosatt i Strängnäs orkar leva som han lär. Men initialt, i partiledardebatterna i SVT och i riksdagen senaste veckan, har den mer resonerande och återhållsamma stilen mött mycket gillande. Kanske har det spelat in i utfallet i den första opinionsmätningen sedan tillträdet: I Aftonbladet/Inizios webbpanel om knappt 6 000 svarande ökade M med 2,2 procentenheter till 18,7. Därmed återtogs andraplatsen från Sverigedemokraterna.

Hoppfullhet. Framtidsoptimism. Det kan synas som självklarheter för ett parti som Moderaterna som alltid satt människan och dess frihet i centrum, men det går inte att komma ifrån att det också besitter bakåtsträvare, trångsynthet, missunnsamhet. Personer som drivits fram mer av sossehatande än omsorg av att finna pragmatiska vägar framåt. Det är den sidan av (M)yntet som Kristersson vill mota undan.

Men han poängterade även något annat i talet, som vi upplevde som ett särskilt angeläget budskap till en stämma som gärna stänger ute bistra verkligheter: ”Vårt eget läge är fortfarande tungt”, sa han. ”Optimism är bra, aningslöshet dåligt. Problemen försvinner inte över en natt. Ha ödmjukhet inför den uppgiften, mina vänner. Ödmjukhet”.

Ödmjukhet? Ett ord som knappt hörts förr på en M-stämma, eller på någon partistämma alls. Moderaterna har en lång väg att gå, och Anna Kinberg Batra vet hur snabbt knivarna kan komma fram när det går tungt.

M-stämman ska fatta en lång rad beslut i heta frågor. Somligt mindre genomtänkt, som förslag om tiggeriförbud och införande av anonyma vittnen och kommunala poliser. Andra nödvändiga för att arbetslinjen och integrationen ska fungera, på riktigt.

Och så tåget!

Utskottet som under torsdagskvällen formulerade förslaget till fredagens kongressbeslut om bland annat höghastighetsjärnvägen – med Härrydas kommunstyrelseordförande Per Vorberg som utskottsordförande – enades till slut om en kompromiss:

Efter att partiet centralt för ett år sedan i praktiken stängde dörren till höghastighetsbanor mellan storstäderna – via Borås! – som staten betalar genom att ta upp lån via riksgälden, har den nu öppnats.

Nu heter det att partiet ser behovet av nya ”stambanor i ny sträckning” och att de kan byggas med ”alternativ finansiering”, vilket i praktiken innebär öppenhet för att låna. Dock kunde man inte enas om att skriva att dessa ska gå mellan landets tre storstäder. Mot detta kan man svara: var skulle de annars gå?

Beskedet är nog mer dramatiskt än det kan låta. Det bör öppna vägen för en uppgörelse i vinter mellan Stefan Löfven och Ulf Kristersson – liksom Centern och Kristdemokraterna – om att faktiskt bygga höghastighetsjärnväg som kan stå klar år 2035-2040, snarare än framåt nästa sekelskifte.

Vi anar en stor dag för Borås och Sjuhärads framtid, här i Örebro.