Jytte Guteland: Vilket Europa vill vi ha?

EU-skeptiska röster har drivit EU-kommissionens agenda till att endast handla om företagens marknad. På så sätt skapas en ohelig allians mellan de som säger sig vilja återta makt till folket och de som främst vill använda EU för att kunna avreglera och sänka lönenivåer.

Detta påverkar frågor som rör människors sociala rättigheter och klimat och miljö negativt. Kommissionen driver inte fram lagstiftning som skulle behövas exempelvis för att skydda miljön. Ett färskt exempel är kommissionens plaststrategi där den i princip nöjde sig med vaga utfästelser om att plast i framtiden ska vara återvinningsbar.

Givetvis är detta bra, men ett så allmänt formulerat mål riskerar att bli verkningslöst om det inte dessutom åtföljs av skarpa lagförslag om att en större del av plasten faktiskt också ska återvinnas, eller att deponi av plast helt förbjuds.

Det är sunt förnuft att det inte räcker att göra plasten återvinningsbar om den sedan ändå hamnar på tippen eller bränns.

Själv tror jag att vägen framåt - efter flera år av ökenvandring i finanskrisens efterdyningar - är ett Europa som byter riktning mot en socialt, ekonomisk och ekologisk hållbar politik.

Det är hög tid att riva murarna mellan olika politikområden och ta ett helhetsgrepp, en europeisk framtidspolitik 2.0. En politik som på riktigt länkar samman sociala, ekonomiska och klimatpolitiska aspekter.

Forskarna är eniga om att ju längre vi skjuter upp nödvändiga miljö- och klimatåtgärder desto dyrare blir notan.

När Sverige och Europa växlar upp miljö- och klimatarbetet är det också viktigt att omställningen sker på ett rättvist sätt. För att undvika negativa sociala konsekvenser så att ingen lämnas på efterkälken krävs en aktiv omfördelningspolitik.

Konkret handlar det exempelvis såväl om att sätta mer ambitiösa nivåer för social standard på arbetsmarknaden som att ge rekommendationer till EU-länderna om reformer som stärker välfärd, värnar starka fackföreningsrörelser och för svensk del stärker vår arbetsmarknadsmodell.

Även miljö- och klimatpolitiken behöver få större utrymme och föras till EU- politikens prioriterade huvudfåra. Svenska folket vill att EU ska prioritera miljöpolitik. Det är klokt, för även om vi till leda har hört uttrycket "luft och vatten känner inga landsgränser" så är det inte mindre sant.

Vi kan inte motverka den globala uppvärmningen eller skydda den biologiska mångfalden, som exempelvis binas överlevnad, om vi inte samverkar på vår kontinent. EU är tillräckligt stort för att kunna påverka klimat- och miljöpolitiken globalt, och samtidigt tillräckligt litet för att nå konkreta resultat genom egen lagstiftning.

Bara genom ett nytt helhetsgrepp kan vi ställa om på riktigt till ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt rättvist samhälle. Det är dags att avsluta den populistiska debatten om mer eller mindre och istället fokusera på vilket EU det ska handla om.